FN-konvention hyllar mänsklig mångfald men långt kvar till förverkligande
Funktionshinder
23 mar 2016
När förhandlingarna startade för att formulera FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, UNCRPD, var bara 80 stater och ett fåtal funktionshindersorganisationer på plats. Vid sista mötet representerades staterna av 800 delegater och funktionshindersorganisationerna av hundratals representanter.
Under konferensen “Disability Policies and the impact of UNCRPD in the Nordic region” i Helsingfors berättade Liisa Kauppinen, hederspresident för Dövas världsförbund, om den långa processen som till slut ledde fram till United Nations Convention on the Rights of Persons with Disabilities, UNCRPD, men också till att funktionshindersorganisationernas internationella samarbete fick sig en rejäl skjuts.
Attityderna måste ändras
Det aktiva deltagandet från funktionshindersorganisationerna var en av de avgörande framgångsfaktorerna vid formuleringen av konventionen, som ger uttryck för ett nytt perspektiv, ett förändrat synsätt: Personer med funktionsnedsättning omfattas att precis samma mänskliga rättigheter som andra. Det är samhällets inställning som är problemet, inte individerna:
– Samhället hindrar oss från att delta i beslutsprocesserna – UNCRPD bekräftar att alla har samma grundläggande mänskliga rättigheter och friheter.
Under förhandlingarna var det mycket diskussion om definitioner av funktionsnedsättning men inställningen ändrades:
– Det var mycket vist att se på funktionsnedsättning utan en exakt definition – det är attityderna som orsakar problemen, sa Liisa Kauppinen. Nyckelidén är att tala om mångfald och att se på oss som en del av denna mänskliga mångfald.
UNCRPD och den privata sektorn
Under konferensen, som för övrigt inleddes med starka anföranden av Juha Rehula, Finlands familje- och omsorgsminster, Stina Sjöblom, ordförande för Rådet för nordiskt samarbete om funktionshinder, samt Stig Langvad, ledamot av kontrollkommittén för UNCRPD, deltog också Lisa Waddington, professor i juridik vid Universitetet i Maastricht. Hon fokuserade på den privata sektorns roll vid implementeringen av konventionen. Även om det är staterna som är parter under konventionen, kan en viktig del av åtagandena inte uppfyllas utan den privata sektorns medverkan.
Det innebär att staterna måste vidta åtgärder för att enskilda och organisationer inom den privata sektorn ska avhålla sig från diskriminering. Den privata sektorn måste åläggas att genomföra rimlig anpassning av de varor och tjänster man erbjuder, så att även personer med funktionsnedsättning har tillgång till dem.
Nordiska strategier glömmer bort privat sektor
Efter en genomgång av konventionens djupare innebörd när det gäller staternas ansvar i förhållande till den privata sektorn, fortsatte Lisa Waddington med en genomgång av de nordiska ländernas strategier.
Bland hennes slutsatser kan nämnas att nordiska handlingsplaner och program har en tendens att bortse från den privata sektorn trots att den sektorns aktiva medverkan är en förutsättning för att alla människors rättigheter ska bli tillgodosedda.
Relaterade nyheter
Funktionshinder
24 sep 2024
Accessible crisis preparedness on the rise in the Nordic and Baltic region – but a lot remains to be done
Funktionshinder
6 sep 2024
Nordic-Baltic camps, meetings and seminars – funding for disability organisations making it possible
Funktionshinder
28 aug 2024