Barnfattigdom i fokus på utskottsmöte i Nordiska Rådet

Nordens välfärdscenter har på uppdrag av Nordiska rådet och Nordiska ministerrådet sammanställt en rapport som beskriver omfattningen av och den senaste utvecklingen när det gäller risken att växa upp i relativ fattigdom i Norden. Rapporten lanserades vid en konferens tidigare i år och den 16 april var projektledaren Merethe Løberg inbjuden till Nordiska rådet för att presentera resultaten och även övrig verksamhet kopplat till insatsområdet Barn och unga.

Sociala transfereringar avgörande

Huvudbudskapet i rapporten Children and youth at risk of poverty –  Nordic approaches to social mobility and remaining challenges är att hushåll med ihållande låg inkomst är en samhällsutmaning och att utvecklingen behöver följas noga. Rapporten betonar betydelsen av strukturella faktorer som arbetsmarknad, boendekostnader och inkomsttrygghet. Eva Biaudet, Finland, hade en fråga som handlade om betydelsen av sociala transfereringar, det vill säga olika typer av ekonomiskt stöd.

Av rapporten framgår att sociala transfereringar har en avgörande betydelse. Diagrammet nedan illustrerar välfärdspolitikens betydelse för fattigdomsbekämpningen genom att jämföra ett hypotetiskt scenario, där staten inte ingriper, med den faktiska situationen där barn och familjer erhåller ekonomiskt stöd.

At-risk-of-poverty rate före och efter sociala transfereringar per land, 2023: Personer under 18 år i hushåll med en disponibel inkomst som understiger 60 % av medianinkomsten i landet.

Pia Sillanpää, Finland, tog bland annat upp frågan om hur man kan förebygga att fattigdom går i arv mellan generationer. Forskning visar att orsakerna bakom att ekonomisk utsatthet kan gå i arv är ett komplext samspel mellan strukturella, ekonomiska och sociala faktorer.

– Barnbidrag och andra inkomststöd utgör de viktigaste och mest verkningsfulla verktygen för att förebygga och reducera barnfattigdom, menade Merethe Løberg.

Longitudinella studier och barns röster efterfrågas

Utskottets ordförande Eva Lindh, Sverige, frågade vilken ytterligare kunskap som behövs utöver det som presenteras i den nya rapporten. Merethe Løberg gav flera exempel, som att det finns nationella data som är bättre och mer aktuella än de jämförbara EU-SILC-data som används i rapporten för att följa utvecklingen i regioner och områden i Norden där familjer har det som svårast. Nationella data ger ett genomsnitt, vilket innebär att de stora lokala och regionala skillnaderna i levnadsvillkor inte kommer fram. Lokala och regionala data måste dock köpas loss från de nationella statistikmyndigheterna och idag finns inte medel avsatta för det.

– Om vi hade finansiering för anskaffning av nationella data skulle vi kunna identifiera gemensamma jämförbara indikatorer på nordisk nivå och få en bättre monitorering. Det är stora olikheter även inom länderna och det framgår inte av de siffror vi har idag, sa Merethe Løberg.

Forskarna bakom rapporten betonar också att det finns behov av individdata och inkomstuppgifter och att följa samma familjer över tid. Först då kan man uttala sig med säkerhet om utvecklingen. Rapporten visar också på behov av att kombinera inkomstbaserade indikatorer som AROP med indikatorer som materiell fattigdom (se faktaruta), vilket skulle ge mer kunskap om vad en familj har råd med i tider med prisökningar.

Barnfattigdom mäts huvudsakligen på familjenivå och undersökningar där man frågar barn är också en bristvara.

– Alla barn som växer upp i en familj med ihållande låg inkomst drabbas inte negativt eftersom föräldrar tenderar att skydda sina barn från negativa konsekvenser. Men barn rapporterar också att de mycket väl är medvetna om föräldrarnas ekonomiska situation, och om skam. Vi behöver höra barnen för att få en bättre bild av vilket stöd som behövs, sa Merethe Løberg.

Använd barnkonsekvensanalyser

Lotta Johnsson Fornarve, Sverige, bad om tips på hur man involverar barn och unga i beslut som påverkar dem. Nordens välfärdscenter har nyligen avslutat ett flerårigt projekt om ungas delaktighet under och efter Covid-19 pandemin, ett projekt som har resulterat i ett flertal rapporter. Bland det material som producerats kan nämnas en checklista för politiker och beslutsfattare och en slutrapport där samtliga barnombudspersoner i de nordiska länderna bidragit med sina rekommendationer. En specifik insats som lyfts i slutrapporten är att arbeta med barnkonsekvensanalyser, så kallade Child rights impact assesments (CRIA).

Barn har rätt att uttrycka sina åsikter i frågor som berör dem och deras åsikter måste tas på allvar. Rättigheten har sitt ursprung i Artikel 12 i FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen) och är till för att vi bättre ska kunna tillgodose barns behov. En väl genomförd CRIA ålägger myndigheterna att analysera beslutens effekter på barns välmående och om de tar till vara deras mänskliga rättigheter i tillräcklig utsträckning.

Unga och digitala medier – ny kunskap på väg

Samma frågeställare undrade ifall åldersgränser för digitala medier är det enda verktyget för att stärka den digitala säkerheten för barn och unga eller ifall det finns andra vägar att gå. En både viktig och svår fråga. Barn har rätt till information och till möjligheter att söka hjälp. Barn har också rätt till en trygg och säker miljö, både på och utanför nätet.

Nordens välfärdscenter leder projektet Tryggare digital demokrati för barn och unga [länka], där man tittar på positiva och negativa effekter för barn och unga när det gäller användning av digitala medier.

I projektet, som avslutas under året, produceras en rapport som innehåller en litteraturgenomgång, en översikt över de nordiska ländernas och andra länders policyer och initiativ på området samt ytterligare en rapport som återspeglar nordiska barns och ungas åsikter och rekommendationer. Så om några månader vet vi mer. Men de nordiska länderna har gått före många har infört rekommendationer avseende både skärmtid och åldersgränser.

–  Åldersgränser och skärmtid är sannolikt inte de enda lösningarna, de löser bara delar av problemet. Det är viktigt att sträva efter att innehållet som barn möter på nätet är bra, sa Merethe Løberg.

Sammantaget kan sägas att svaren på många av frågorna från utskottets ledamöter hade en gemensam nämnare – lyssna på barnen. Denna artikel är i sin helhet baserad på de frågor som lyftes vid utskottsmötet i Stortinget den 16 april och gör endast några nedslag i rapporten Children and youth at risk of poverty – Nordic approaches to social mobility and remaining challenges. Läs mer om rapportens innehåll i tidigare publicerade artiklar:
The Nordic countries are not protected from the risks of child poverty
Vissa drabbas hårdare av barnfattigdomen i Norden

Toppbild: Från Nordiska Rådets möte i Stortinget den 16 april.