Grenseløse tegn? – Mobilitet og tegnspråk i Norden

Personer med funktionsnedsättning upplever fler och andra gränshinder än personer utan funktionsnedsättning, när de reser mellan de nordiska länder eller väljer att flytta till ett annat nordiskt land.
Teckenspråkstalare är beroende av teckenspråk för att interagera och delta. Teckenspråkstolkning på det egna språket är nödvändigt när de arbetar, studerar eller är i ett annat land av andra skäl. Restriktioner i nationella regelverk för tolkhjälp till utlänningar i andra nordiska länder blir därför ett hinder.
En annan barriär för teckenspråkiga är att de nordiska teckenspråken har större skillnader än de talade nordiska språken.

Det krävs ofta personnummer för att få välfärdstjänster, inklusive hjälp med teckenspråk i det land man är bosatt i. I samband med flytt från ett nordiskt land till ett annat, sätter kraven på personnummer, och långa handläggningstider teckenspråkiga i en utsatt situation. Det uppstår perioder då den hörselskadade inte kan interagera med hörande eller delta i samhället på lika villkor som andra.

Denna projektrapport beskriver de gränsbarriärer som döva teckenspråkstalare upplever när de passerar nationsgränser för utbildning, arbete eller privatliv. I ett arbets- och utbildningsliv som ska vara öppet upplever teckenspråkiga användare andra gränshinder än många andra som passerar landsgränser. Projektrapporten ger några rekommendationer för att ta bort de beskrivna gränshindren.