Varken offentliga institutioner, marknadens aktörer eller ideella organisationer har lyckats få bort hemlösheten på egen hand. Nu måste vi vara kreativa tillsammans. Det är utgångspunkten i projektet Barns bostad först, som har fått stöd av innovationsmyndigheten Vinnova.
Vinnova är en statlig myndighet vars uppdrag är att stärka Sveriges innovationsförmåga och bidra till hållbar tillväxt. Vinnova har gett ett första startbidrag till ett samarbete mellan konsultföretaget Afry (tidigare Ångpanneföreningen), Rädda barnen, Stadsmissionen och Malmö universitet. De har bestämt sig för att tillsammans se hur de kan arbeta för att barnfamiljer ska ha ett tryggt boende. Tove Samzelius, som är doktorand på Malmö universitet och arbetar på Rädda Barnen, är en av de medverkande i projektet:
– Det vi måste förhålla oss till är att allmännyttan har minskat i storlek samtidigt som det har blivit svårare att få förtur av sociala skäl och svårare att bli godkänd som hyresgäst om du har ekonomiska problem.
En annan viktig förändring är att det har blivit svårare att ordna billiga bostäder.
– De subventioner som fanns tidigare för att bygga billigt finns inte längre. Det är i det gamla beståndet som de billiga bostäderna finns. Vi ska undersöka hur familjerna får tillgång till bostäder i det gamla beståndet.
Lägenheter utifrån barnets bästa
I ett första steg har man i så kallade kunskapslaboratorier bjudit in olika aktörer för att försöka hitta nya perspektiv. Detta är några av slutsatserna som redovisas i forskningsreflektionen från projektet (Graner, 2020). Som kortsiktig lösning föreslår projektgruppen en kombination av Bostad först-modellen och den finska social housing-varianten. Här erbjuds hemlösa familjer en trygg boendelösning under tre månader. Fastighetsägare erbjuds subventioner från kommun eller stat för att erbjuda bostäder i sitt befintliga bestånd.
"Som kortsiktig lösning föreslår projektgruppen en kombination av Bostad först-modellen och den finska social housing-varianten"
Lägenheter väljs utifrån ”barnets bästa”, vilket exempelvis kan gälla lägenhetens storlek och utformning samt avstånd till skola/förskola/fritidsaktiviteter/sociala nätverk. I kunskapslaboratorierna har man identifierat att indelningen mellan strukturell och social hemlöshet ofta är substanslös. Stöd behövs ofta till familjer som hamnat i hemlöshet, oavsett orsak. Vid behov garanteras därför tillgång till individuellt anpassat stöd i tre månader.
Detta kan gälla stöd i föräldrarollen, aktiviteter för familjerna, hjälp att söka bidrag, samt att följa med till myndigheter, skola/förskola och sjukvård. Precis som för bostaden utformas stödet med utgångspunkt i barnets bästa och kan tillhandahållas av såväl kommun som idéburen sektor. Det långsiktiga målet med stödet är att familjen ska få en långsiktigt hållbar boendelösning, men också att familjen ska få hjälp att bli ekonomiskt självständig, om sådana behov finns. Stödet erbjuds så länge det behövs för att motverka att familjen hamnar i hemlöshet igen.
Långsiktigt föreslås ett bostadspolitiskt ramverk där bostaden inte bara ses som social rättighet, utan där också rätten till bostad – specifikt för barnfamiljer – tydliggörs i offentliga dokument genom att ansvarsfördelningen i bostadsförsörjnings- samt hemlöshetsfrågan avgörs. Detta bör också relateras till det faktum att barnkonventionen blivit lag. I forskningsreflektionen står det att denna modell kan bygga på att en så kallad social bostadspolitik inte bara riktar sig till dem som faller utanför på grund av missbruk och social problematik, utan helt enkelt faller mellan stolarna på dagens bostadsmarknad, som baserar sig nästan uteslutande på marknadens villkor.
Bostad först – annat perspektiv
Projektet heter Barns Bostad Först. Bostad först är annars förknippat med hemlösa ensamstående, ofta med drogproblem, där bostad ses som en grund för ett värdigt liv.
– De allra första Bostad först-försöken genomfördes i Kalifornien och de var faktiskt inriktade mot barnfamiljer. Jag vet att det är flera delstater i USA som har använt sig av detta, säger Tove Samzelius.
Tove Samzelius berättar vidare att många av de familjer som i dag står utan bostad skulle klara sig själva om de fick en bostad.
– Jag skulle säga att bristen på bostad är deras största problem här och nu. Men det är ofta familjer som också kan behöva annat stöd när det gäller utbildning, föräldraskap, social gemenskap och kunskap om hur samhället fungerar. Många av dem har utländsk bakgrund. Många har även svåra erfarenheter både från Sverige och från sina hemländer.
Samtidigt betonar Tove Samzelius att projektet inte bara ska vara intressant för denna grupp.
"Vi har en dysfunktionell bostadsmarknad. Om vi kan hitta sätt att ordna bostäder åt den här gruppen så kommer det också att fungera för många andra familjer."
– Vi har en dysfunktionell bostadsmarknad. Om vi kan hitta sätt att ordna bostäder åt den här gruppen så kommer det också att fungera för många andra familjer, säger Tove Samzelius.
”Grunden för ett hållbart samhälle”
Hannah Wadman är samhällsplanerare på konsultföretaget Afry och projektledare för Barns Bostad Först. Hon säger att det är nödvändigt för företag som Afry att engagera sig i denna typ av projekt.
– De komplexa samhällsutmaningar som vi nu står inför kan inte adresseras med ett traditionellt stuprörstänkande där varje profession arbetar avskilt med sin fråga utan kräver att flera parter med olika kunskap, erfarenheter och mandat bidrar. Denna samhällsutveckling ställer krav på oss som kommersiell verksamhet att söka ny kunskap och nya samarbeten.
– Bostadsfrågan är en grundläggande byggsten, såväl för individiden när det gäller att skapa sig ett gott liv som för en hållbar stadsutveckling och en globalt hållbar utveckling. Att ge barn goda uppväxtvillkor är grunden för ett hållbart samhälle. Genom att samarbeta med forskare/universitet och civilsamhälle kan vi i detta projekt generera ny kunskap som ger oss en bättre förståelse för det samhälle vi verkar i och bidra med lösningar på de utmaningar vi står inför – vilket är grunden för vår verksamhet, säger Hannah Wadman.