Mödrahem hjälper kvinnor till bostad och familjeliv

Utanför dörren till en villa i stadsdelen Oulunkylä (Åggelby) står en barnvagn. En vanlig syn i detta villakvarter i Helsingfors, men det här huset är speciellt. Här bor varje år 10–15 barnfamiljer där föräldrarna har haft drogproblem. Att bli förälder är en omställning för alla kvinnor och män, men att gå från att missbruka till att ta ansvar för sig själv och en ny människa är något oerhört stort. På Oulunkylä mödrahem får de stöd att bygga upp ett stabilt liv.
 
– Det finns inte sådana här hem på andra håll i världen. Många är intresserade av vad vi gör. Nyligen hade vi BBC Scotland på besök, förklarar socialarbetare Lotta Virrankoski.

I det fallet var en mamma med och blev intervjuad, men oftast medverkar inte de boende. De behöver lugn och ro. Därför går vi bara tyst förbi vardagsrummet där en pappa sitter och leker med sitt barn på mattan. En mamma sitter med sin ammande bebis i knäet i soffan.

Vägen hit går ofta via socialtjänsten. En kvinna i missbruk blir gravid och uppmuntras av socialtjänsten att komma hit, själv eller med pappan. För att komma hit måste föräldrarna först ha visat att de klarar av att vara drogfria. Här är fokus på att fortsätta vara drogfri och att leva ett normalt familjeliv, med allt vad det innebär.

"En kvinna i missbruk blir gravid och uppmuntras av socialtjänsten att komma hit, själv eller med pappan."

– Det är inte alltid så lätt. Många kommer från svåra förhållanden. De kan ha drogat sedan tidig tonårstid. De kan ha bott på institution och ha förlorat vårdnaden om tidigare barn, säger Annika Piskunen-Virkki, föreståndare för mödrahemmet.

På Oulunkylä får de stöd för att ta hand om sin bebis. De får själva hjälpa till med allt praktiskt, som matlagning och städning. Personalen hjälper dem med relationen till sitt barn och förbereder dem allmänt för ett självständigt liv som föräldrar. Minimitiden är sex månaders vistelse, men ofta blir det längre.

Oulunkylä mödrahem drivs av Helsingfors mödrahemsförening som är med i Förbundet för mödra- och skyddshem.

I organisationen finns sammanlagt sju mödrahem. De flesta vänder sig till föräldrar som har drogproblem, men några hem arbetar framför allt med föräldrar som har psykiska och sociala problem. Mödra- och skyddshemmen är med i NEA:s hemlöshetsprojekt.

Det finns många förhoppningar kring vad projektet ska leda till. En viktig sak är att det ska bli lättare att ordna bostäder åt familjerna. En tredjedel av dem som kommer till Oulunkylä har inte något hem att återvända till efter vistelsen.
 
– Det brukar alltid lösa sig, men det kan ta tid. Jag önskar att jag kunde säga: ”Här är nycklarna till lägenheten. Du får den då (ett specifikt datum).”Nu får jag nöja mig med att säga: ”Oftast brukar vi kunna ordna en lägenhet”, säger Lotta Virrankoski.
  
Hon önskar också ett bättre samarbete med kronofogden och socialtjänsten.

– Om någon har skulder så måste vi först göra en plan för avbetalning. Det skulle vara bättre om vi först kunde ge dem en lägenhet, och så kunde skulderna betalas av efter hand. Nu måste vi ordna många individuella lösningar i stället för att det finns ett system för samarbete. Ur samhällets perspektiv skulle det bli billigare. Det skulle vara det bästa för alla. Det händer att familjer blir kvar här längre än de egentligen behöver för att de inte har någon bostad. Det blir en onödig kostnad.

Personalen har alltid vetat att mammorna och papporna behöver mycket stöd, men NEA-projektet har ändå gett dem nya insikter. Inte minst tack vare att hemlöshets­organisationen Vailla vakinaista asuntoa ry (Utan permanent bostad), är med i NEA-projektet och där finns kvinnor som själva har varit hemlösa.

"Vi som själva är vana vid att leva ordnade liv kan ha svårt att förstå vad som är svårt, och föräldrarna som är här kan tycka att det är genant att fråga."

– Vi som själva är vana vid att leva ordnade liv kan ha svårt att förstå vad som är svårt, och föräldrarna som är här kan tycka att det är genant att fråga, säger Annika Piskunen-Virkki.

Hon berättar om familjen som hade fått en ny dammsugare. Efter en kort tid sa de att den hade gått sönder.

– Vi tyckte det var konstigt för dammsugaren var alldeles ny. Det visade sig att den inte alls var trasig utan att de inte visste att man måste byta dammsugarpåse. Om du börjar med droger när du är tolv år, och växer upp på institutioner är det så mycket som är självklart för oss andra som du faktiskt inte vet hur man gör. Du kanske inte ens förstår vad det är som du inte kan.

Trots alla svårigheter, går det bra för majoriteten av familjerna. Efter vistelsen börjar de ett nytt liv med sitt barn. I enstaka fall blir det inte så. Mamman får lov att lämna utan sitt barn.
 
– Det kan handla om psykisk ohälsa eller att hon har börjat med droger igen. Det händer sällan, ungefär en gång om året. Då kan situationen bli riktigt svår för kvinnan. Utöver förlusten av barnet förlorar mamman också allt det stöd som är förknippat med att hon är förälder, säger Lotta Virrankoski.
 
Men det är som sagt undantag. Nästan alla åker ifrån hemmet tillsammans med sitt barn, redo att starta ett drogfritt familjeliv.

"Nästan alla åker ifrån hemmet tillsammans med sitt barn, redo att starta ett drogfritt familjeliv."

– Det har gjorts utvärderingar efter ett år. De har visat sig att en tredjedel klarar sig väldigt bra på egen hand, medan en tredjedel klarar sig med mycket stöd. För resterande går det dåligt. Vi får reda på att de har förlorat vårdnaden om sitt barn, eller vi får inte tag på dem vilket talar för att det inte har gått bra, säger Lotta Virrankoski.

Att hjälpa de här mammorna handlar om mycket mer än att ordna en bostad.
 
– Bostad först bygger på att du får ett hem. Det får du oavsett om du använder droger eller inte. Mammorna som har varit här på Oulunkylä ska kunna ta hand om ett hem och sina barn. De behöver hjälp både för att hålla sig drogfria och för att fungera som föräldrar. Med rätt individanpassat stöd har de goda chanser att leva ett bra liv – trots sina utmaningar, avslutar Lotta Virrankoski.