”Det läggs ett orimligt stort ansvar på familjer att själva ordna boende”

Vad är rimligt att kräva av en hemlös familj och vad är samhällets ansvar? Det är grundfrågan i Tove Samzelius arbete, både som doktorand i socialt arbete och som rådgivare på Rädda Barnen.
– I många kommuner läggs ett orimligt stort ansvar på familjer, att de själva ska ordna boende. Det resulterar i att många barn växer upp under svåra och otrygga förhållanden, säger hon.

På uppdrag av Rädda Barnen gjorde Tove Samzelius år 2017 en kartläggning av situationen genom enkäter till Sveriges kommuner samt djupintervjuer och fokusgruppintervjuer med barn, föräldrar och anställda inom socialtjänst, skola, sjukvård och civilsamhället (Samzelius, 2017). I rapporten tydliggörs motsättningen mellan kravet att familjer själva ska ordna en bostad och bristen på bostäder för familjerna. 

I Rädda Barnens rapport framkommer att det i stort sett är omöjligt för en familj med ekonomiskt bistånd, osäker anställning eller flera barn att bli godkänd som hyresgäst utan socialtjänstens stöd. Jakten på boende på andrahands­marknaden eller genom akuta lösningar leder ofta till frustration, ångest eller psykisk ohälsa.

– Man befinner sig till stor del på en marknad som är oreglerad. Man betalar ofta hyra svart och bor inneboende utan kontrakt eller bor på ställen där det är långt till skola och barnomsorg. Trångboddhet är vanligt. Det kan bo tre familjer i en trerummare, säger Tove Samzelius.

Paradoxen är att de personer som inte har ett fast jobb är de som betalar mest för sitt boende eftersom de har svårt att få förstahandskontrakt.

– Människor hankar sig fram på timanställningar vars hela inkomst går till de här ockerhyrorna. Jag har mött många familjer som går in och ut ur arbetsmarknaden. Man har tillfälliga anställningar som aldrig räcker till, och när man blir arbetslös har man inte haft jobb tillräckligt länge för att kvalificera sig för a-kassa och tvingas då söka försörjningsstöd.

Vilken hjälp som kommunerna ställer upp med varierar stort, berättar Tove Samzelius:

– I en kommun kan det anses som att situationen är löst om du sover tillfälligt hos vänner, medan du i andra kommuner får hjälp i det läget.

Många kommuner ger hjälp åt dem som är akut hemlösa. Men den hjälpen som ges i de lägena är i vissa fall inte alls bra.

– Jag har mött barnfamiljer som under långa tider bor i ombyggda kontorsrum i industriområden. De kan bo i miljöer med missbrukare och psykiskt sjuka eller på avlägsna platser där det är svårt att ta sig till skola och förskola.

Tove Samzelius säger att de akuta situationerna kan vara en längre tid och att en familj kan råka ut för dem flera gånger.

– I en internationell jämförelse sticker Sverige ut på ett negativt sätt. Om jag tittar på akutlösningarna som erbjuds i England exempelvis så kan du hamna på ett bed & breakfast och så stannar du där. Om du flyttas därifrån så är det ofta till någonting bättre eller mer permanent boende även om situationen där också är mycket ansträngd. Här kan du flyttas runt till olika lösningar som alla är dåliga.

Efter Rädda Barnens rapport 2017 har Tove Samzelius fortsatt att följa utvecklingen av hemlöshet bland barnfamiljer, både på Rädda Barnen och som doktorand vid Malmö universitet.

Boverket konstaterar att byggandet inte håller jämna steg med befolkningsutvecklingen i Sverige (Boverket, 2018). Det får konsekvenser i form av bland annat bostadsbrist och ökad trångboddhet som drabbar både individ och samhälle.

Länsstyrelsen i Stockholm skriver i sin lägesrapport av bostadsutvecklingen att hemlöshet tidigare främst har handlat om personer med missbruksproblematik, men i dag dominerar hushåll med svag ekonomi, där många är barnfamiljer (Länsstyrelsen, 2019).

"Göteborgs hemlöshetskartläggning från april 2018 visar att hemlösheten är på samma nivå som 2015 men att den akuta hemlösheten har ökat."

Göteborgs hemlöshetskartläggning från april 2018 visar att hemlösheten är på samma nivå som 2015 men att den akuta hemlösheten har ökat, främst bland personer som hamnat där på grund av svårigheten att hitta en bostad snarare än att de har sociala problem. Två avgörande faktorer till ökningen är den kraftiga befolkningsökningen och bostadsbristen (Fastighetskontoret Göteborg, 2019). 

Vems ansvar är det då att hjälpa familjer som inte lyckas ordna ett bra boende på en pressad bostadsmarknad? Svaret varierar i olika kommuner.

– Socialtjänstlagen är en ramlag som ger utrymme för tolkningar, som kan vara mer eller mindre hårda. Tolkningen har generellt blivit hårdare, säger Tove Samzelius.

Ett exempel är Malmö. I maj 2019 ändrade socialtjänsten sina regler för bostadslösa. Man beslutade då att hemlösa som enbart har ekonomiska problem inte kan bo en längre tid i lägenheter som hyrs av socialtjänsten och att barnfamiljerna endast kan ansöka om nödbistånd för en veckas tid. Förändringen gjordes efter att kommunala jurister pekat på domar de senaste åren från Kammarrätten, där familjer trots skulder, psykisk ohälsa eller annan sjukdom, i vissa av fallen hos både barnen och föräldrarna, inte anses uppfylla de särskilda svårigheter som praxis avser eller att de inte själva uttömt sina möjligheter att på egen hand anskaffa bostad. Det skriver forskaren Anneli Björkhagen i rapporten om hemlösa familjer som är gjord på uppdrag av Malmö universitet och Malmö stad (Björkhagen, 2019).

Den politiska oppositionen i Malmö reagerade mot de ändrade reglerna.

En aktuell fråga är också hur besluten gällande barnfamiljer i hemlöshet påverkas av att barnkonventionen blev lag i Sverige från första januari 2020. Socialtjänsten i Stockholm skrev i sin rapport från 2019 att man för en dialog med stadens juridiska avdelning om vad lagändringen kommer att innebära (Socialförvaltningen Stockholm, 2019).

Tove Samzelius har upplevt att många debattörer i bostadssektorn, och även beslutsfattare, inte vet hur allvarlig situationen är. Problemet döljs genom att familjer som bor svart eller trångt inte syns i statistiken. De syns inte heller i det offentliga rummet.

"Är du en förälder med ett barn sover du inte på gatan. Man håller sig till platser där man inte syns. Jag vet kvinnor som har gått till moskén och frågat om de kan få tak över huvudet för sitt barn"

– Är du en förälder med ett barn sover du inte på gatan. Man håller sig till platser där man inte syns. Jag vet kvinnor som har gått till moskén och frågat om de kan få tak över huvudet för sitt barn. Jag intervjuade en familj som sov i en källare och en annan som sovit ett par nätter på Arlanda. En annan lösning är att sätta sig på en nattbuss med ett litet barn.

Bland familjer som är strukturellt hemlösa är det en stor grupp som är utrikes födda. De har inte några kända sociala problem men de har inte etablerat sig på bostadsmarknaden eller på arbetsmarknaden, och de har inte något nätverk att falla tillbaka på. I många fall är det ensamstående mammor.

Det är svårt att veta exakt hur stor gruppen är. När Rädda Barnen gjorde sin undersökning år 2017 var det många kommuner som trodde att det fanns en dold hemlöshet utöver de 5 390 barn som rapporterades in från Sveriges 25 största kommuner. Rädda Barnen använde sig då av Socialstyrelsens definition där även de som har sociala kontrakt räknas som hemlösa. Sociala kontrakt innebär att det är socialtjänsten som står för kontraktet. Tove Samzelius säger att den som har socialt kontrakt bor tryggt så länge kontraktet gäller, men att det samtidigt finns en osäkerhet i hur länge man kan bo kvar.

– I många kommuner ställs höga krav på dem som har socialt kontrakt, att de efter en tid ska söka sig vidare och ordna en egen bostad.

Flera kommuner har gjort egna mätningar av hemlösheten bland barn. I Göteborg gjordes en utvärdering i mars 2019 som visade att det fanns 1 600 hemlösa barn, varav 663 i akut hemlöshet (Fastighetskontoret Göteborg, 2019).

En kartläggning av Stockholms socialförvaltning i april 2019 visade att det fanns 752 barn som hade en osäker boendesituation (Socialförvaltningen Stockholm, 2019).

I februari 2020 visade mätningar i Malmö stad att antalet barn i hemlösa hushåll var 692 (Arbetsmarknads- och socialförvaltningen, 2020). I Göteborg och Stockholm har man utgått från Socialstyrelsens definition och räknat in familjer med sociala kontrakt men i Malmö har man mätt med en snävare definition. Oavsett definition är det flera tusen barn i Sverige som har en osäker boendesituation.