Nu synliggörs hemlösa kvinnor

Finland och hemlöshet är en framgångshistoria. Samtidigt som hemlösheten ökar inom EU minskar den i Finland. Men framgången gäller inte i samma grad kvinnorna. Det har visat sig att kvinnor använder sig mycket mindre av det utbud som finns för hemlösa och de som är i riskzonen att bli hemlösa. Detta vill man nu göra någonting åt.

Y-stiftelsen, som har stor del i den minskande hemlösheten, driver ett stort projekt riktat mot kvinnor, på uppdrag av det nationella hemlöshetsprogrammet AUNE. Projektet heter NEA – naiserityisyys asunnottomuustyössä eller kvinnospecifikt hemlöshetsarbete.

– Det var verkligen på tiden att projektet kom till, menar de två ansvariga, koordinatorn Pilvi Azeem och projektledaren Leena Lehtonen.

Den röda tråden i projektet är att uppmärksamma kvinnors bostadssituation oavsett vilken problematik kvinnorna har. Vägen mot hemlöshet kan se så olika ut.

– Det kan handla om ekonomi, psykiska problem, droger eller att man inte kan språket och inte vet vilka möjligheter som finns.

Leena Lehtonen ger ett exempel på hur en familj drabbades:

– Jag känner till en invandrarkvinna som inte hade några skulder, men när hon skilde sig visste hon inte hur hon skulle göra för att få en bostad. Hon levde som hemlös i tre år helt i onödan.

Hemlöshet är förknippat med skam och skuld. För kvinnor är de känslorna ännu starkare än för män.

– Vi har märkt att hemlösheten bland kvinnor i stor utsträckning är dold. De säger själva att de blir sämre behandlade än män. Vi vet ännu inte om det är så, eller om det handlar att de dömer sig själva så väldigt hårt, säger Leena Lehtonen.

Skammen och skulden gör att kvinnorna ofta väntar in i det längsta med att söka hjälp. När de väl gör det kan problemen ha hunnit bli onödigt stora.

– Vi har ett bra socialt skyddsnät, men systemet är gjort för specifika frågor. Det är viktigt att hemlöshet inte ses som ett separat problem utan att det finns en lyhördhet från socialtjänsten att man är uppmärksam på boendesituationen, exempelvis i missbruksvården, om ett barn far illa eller vid fall av kvinnomisshandel.

NEA-projektet bygger på samarbete med en rad medborgar­organisationer. Det är exempelvis organisationer som arbetar med missbruk, för att förebygga våld mot kvinnor med annan etnisk bakgrund och för utsatta familjer. Förbundet för mödra- och skyddshem och dess medlemsorganisationer har en viktig roll i projektet.

Utöver medborgarorganisationerna är flera kommuner med i utvecklingsarbetet: Esbo, Helsingfors, Vanda, Tammerfors och Åbo.

Hemlöshetsorganisationen Vailla vakinaista asuntoa ry (Utan permanent bostad rf), har engagerat kvinnor som själva har varit hemlösa. De kan berätta om sådant som kvinnor annars inte vill berätta.

"En förälder blir inte av med vårdnaden bara på grund av att hen saknar bostad. Men trots det är det vanligt att kvinnor inte söker hjälp av rädsla för att förlora barnen."

– Det är oerhört viktigt att få deras perspektiv, säger Pilvi Azeem. En förälder blir inte av med vårdnaden bara på grund av att hen saknar bostad. Men trots det är det vanligt att kvinnor inte söker hjälp av rädsla för att förlora barnen. Det i sig kan öka risken att faktiskt förlora sina barn. En hotande vräkning kan göra att man blir nervös och använder mer droger exempelvis. Om socialtjänsten hade fångat upp problematiken hade det kanske inte behövt gå så långt.

NEA har då och då blivit ifrågasatta för att de bara bryr sig om kvinnor men, förklarar de, det är inte en fråga om vem som drabbas hårdast. Det är en fråga om att öka förståelsen för kvinnornas situation.

– Det finns den där föreställningen om tigermamman som aldrig ger upp. Att inte leva upp till det är väldigt traumatiskt, säger Leena Lehtonen. Om en mamma förlorar vårdnaden måste det finnas extra beredskap att ta hand om henne. Det är en kritisk period. Den kan leda till att kvinnan förlorar intresset för allting. Missbruk kan exempelvis eskalera och det är extra stor risk att bli vräkt från sin bostad.

Pilvi Azeem säger att det är viktigt att förstå att många av de hemlösa kvinnorna är mammor, och det gäller även om de inte längre har vårdnaden om sina barn.

Finland har fått internationell berömmelse för sitt arbete med Bostad först, att man som hemlös ska få ett hem utan att det ska ställas krav på skötsamhet eller drogfrihet. Men Bostad först räcker inte för att stödja hemlösa kvinnor.

– I många av stödboendena finns inte någon plats för att ta emot kvinnornas barn. Samtidigt vet man att de som förlorat vårdnaden om sina barn ofta har en stark önskan att återuppta kontakten. De klassas av systemet som barnlösa men är inte det i sina egna ögon. Kvinnorna drömmer alltid om att bli förenade med sina barn igen.

NEA ingår i Erasmusprogrammen tillsammans med organisationer från Danmark, Irland, Polen, Ungern och England.
 
NEA har varit på studiebesök i England. Enligt brittisk forskning har 95 procent av de hemlösa kvinnorna utsatts för våld och 80 procent för sexuellt våld.

– Vi har inte motsvarande statistik från Finland men det verkar som att problemen ser ungefär likadana ut för hemlösa kvinnor i Europa, oavsett var de bor, så siffrorna är relevanta också för oss, säger Pilvi Azeem.

Erfarenheterna från England visar att kvinnor har andra behov än hemlösa män.
 
– För kvinnor är kommunikationen och tilliten till de personer som ger stöd väldigt viktigt. HUR man får stödet kan betyda lika mycket som VAD man får för stöd.

Petra Gergov-Koskelo är ansvarig för hemlöshetsprojektet hos Förbundet för mödra- och skyddshem. Förbundet fungerar som en centralorganisation för 31 medlemsföreningar som träffar familjer som har stora utmaningar. Hon kan intyga att det tar tid innan många av kvinnorna känner tillit. Hon kan också intyga att många hemlösa kvinnor har utsatts för våld och andra svåra händelser. Det påverkar deras behov.
 
– De behöver stöd länge och de behöver ha andra kvinnor runt omkring sig.
 
Petra Gergov-Koskelo säger att det kan vara just när allt har ordnat sig, när man har fått en egen lägenhet där man känner sig trygg, det kan vara då som man mår som sämst.
 
– Det är då tidigare trauman kan komma upp till ytan. Då behöver kvinnorna väldigt mycket support. Om det då inte finns långsiktigt stöd är det risk att de exempelvis återfaller i missbruk och söker sig till andra människor som inte heller mår bra för att slippa ensamheten. Utöver de känslomässiga behoven är det viktigt att kvinnornas konkreta behov uppmärksammas.

Petra Gerkov-Koskelo listar viktiga punkter som medlemsorganisationerna har förmedlat:

Att myndigheterna förstår att en kvinna kan tacka nej till en lägenhet, inte för att hon är kräsen utan för att hon är rädd att bo nära någon som tidigare misshandlat henne.

Att en del kvinnor kan behöva hjälp med basala saker utan att de kan formulera det. Det kan handla om att använda tvättstugan, att planera för att pengar ska räcka tills nästa lön eller utbetalning. Att hitta en förskola eller en skola i närheten. Att fylla i en blankett.

Kvinnor som har haft skulder eller missbruk måste få en chans att börja om.

En konkret förbättring som redan har skett är att den finska statistiken har blivit mer detaljerad. Tidigare klumpades hemlösa par ihop med hemlösa familjer. I statistiken för 2018 kan man för första gången se hur många hemlösa familjer det finns.
 
Petra Gergov-Koskelo, Pilvi Azeem och Leena Lehtonen är överens om att det krävs långsiktigt arbete för att kvinnorna ska få bra stöd, och de är väldigt glada över att det är i gång.
 
– Finland har jobbat på ett fantastiskt sätt med hemlösa så jag vill inte låta för kritisk. Men när vi började jobba med familjerna 2009 så fanns det inte någon kännedom om deras existens. Problemen ignorerades. Jag är så glad över att det till slut händer någonting, säger Leena Lehtonen.