Ingen nationell strategi men utredning är på gång 

Sverige har för närvarande inte någon nationell strategi för att arbeta med hemlöshet, men flera kommuner har egna strategier. Enligt en utvärdering från länsstyrelserna har bostadspolitiken inte fokus på de personer som har lägst inkomster och svårigheter att få en bostad.

I Sverige genomfördes regeringens strategi Hemlöshet – många ansikten, mångas ansvar, under åren 2007–2009. Bland annat fördelades statliga medel för ett kommunalt utvecklingsarbete, som syftade till att sprida goda exempel bland landets kommuner. Regeringen ville också öka kunskapen om hemlöshet och utestängning från bostadsmarknaden och på så sätt komma till rätta med de ökande hemlöshetstalen. Man ville också att vräkningarna skulle minska (Denvall m.fl., 2011).

För att förankra kunskapen från de olika utvecklingsprojekten på lokal och regional nivå tillsatte regeringen den 1 januari 2012 en nationell hemlöshetssamordnare som avlämnade sin rapport till regeringen 2014 (Regeringen, 2014). I strategin rekommenderades kommunerna att upprätta egna strategier mot hemlöshet. Ett exempel på detta är Stockholms stads strategi mot hemlöshet 2020–2025 (Stockholms stad, 2020).

Länsstyrelserna fick i uppdrag 2015 att utifrån bostadsförsörjningsansvaret stödja kommuner och andra aktörer i arbetet med att underlätta inträde på bostadsmarknaden. Dessförinnan hade länsstyrelserna ett treårigt uppdrag att utifrån bostadsförsörjningsansvaret stödja kommunerna i deras planering av arbetet med att motverka hemlöshet (Johansson, 2015). Länsstyrelsernas slutrapport från 2018 visar att många av de problem som hemlöshets­samordnaren såg ännu finns kvar. Länsstyrelserna skriver följande i sin slutrapport (Weber & Holmlin, 2018): ”Länsstyrelsernas slutsats är att de grupper som har svårt att ta sig in på bostadsmarknaden eller stanna kvar, av olika skäl inte står i fokus i arbetet med bostadsförsörjningsfrågorna.”

I slutrapporten beskrivs hur bostadsbyggandet har ökat, men att man samtidigt inte ser att det är anpassat för personer med låga löner och osäkra anställningar. Under de år som länsstyrelserna har haft sina uppdrag har situationen förvärrats för dem som har svårt att ta sig in på bostadsmarknaden.

Rapporten konstaterar att det saknas en statlig bostadspolitik vilket lett till att kommun, region och stat inte drar åt samma håll: Eftersom floran av nationella mål, planer och program är stor och målen ibland motstridiga så har det varit svårt för dem som arbetar med bostadsförsörjningsfrågorna att få en överblick över statens prioriteringar och förstå vad som är viktigt, allt förefaller lika viktigt. 

"Länsstyrelsernas analys visar att det finns stora skillnader mellan kommunernas sätt att arbeta med bostadsförsörjning och även stora regionala skillnader."

Länsstyrelsernas analys visar att det finns stora skillnader mellan kommunernas sätt att arbeta med bostadsförsörjning och även stora regionala skillnader. I kommunernas arbete med att planera för bostadsförsörjningen har frågan om att förebygga hemlöshet och utestängning från bostads­marknaden inte alltid funnits på agendan. Frågorna har huvudsakligen kommit att betraktas som individuella problem och socialtjänsten har fått ta ett stort ansvar.

Våren 2020 tillsatte regeringen en utredning för att titta på två viktiga delar i den sociala bostadspolitiken: uppgifts­fördelningen mellan stat och kommun, samt de bostads­politiska verktyg som kommuner har för att hjälpa de hushåll som står längst ifrån bostadsmarknaden. Målet är en socialt hållbar bostadsförsörjning där alla människor har ett tryggt boende som passar de egna behoven. Uppdraget ska redovisas i slutet av 2021.