Långsiktighet viktig i alla sorts kommuner

Evelyn Dyb har i sin analys av bostadslösheten i Norge särskilt tittat på utvecklingen i fyra norska kommuner med olika förutsättningar: Bergen och Stavanger är båda påverkade av nedgången i oljebranschen. Fredrikstad genomgår en stor förändring i takt med att industrijobben försvinner. Bodø är den enda kommunen med över 40 000 invånare i det geografiska område som sträcker sig från Trondheim till Tromsø i Nordnorge (Dyb, 2019).

I alla fyra kommunerna har man arbetat målinriktat med att använda de kommunala bostäderna för att bostadslösa och ”vanskeligstilte”, de som har svårast på bostadsmarknaden, ska ha en bostad. En utvidgad användning av den privata hyresmarknaden och en medveten satsning på att fler ”vanskeligstilte” ska äga sin bostad har gett resultat.

"Alla är överens om att det är det långsiktiga bostadssociala arbetet som har gett resultat."

Av olika skäl har tillgången på privata hyresbostäder ökat. En orsak är att det fanns en beredskap att ta emot flyktingar på den privata hyresmarknaden. Då blev det ett bredare utbud av hyresbostäder och kommunerna upparbetade ett gott samarbete med de privata uthyrarna. Sedan kom färre flyktingar än beräknat och en del av bostäderna kunde gå till de som tidigare inte kunnat hävda sig på den privata marknaden. Men det här ses inte som huvudförklaringen till nedgången i bostadslöshet. Alla är överens om att det är det långsiktiga bostadssociala arbetet som har gett resultat.

Här nedan följer beskrivningar från de fyra studerade kommunerna. Exemplen är en sammanfattning av Evelyn Dybs beskrivningar i skriften Færre bostedsløse – hva er forklaringen?

Bergen är Norges andra största stad med över 280 000 invånare. Kommunen har varit involverad i alla bostadsstrategier sedan starten av 2000-talet. Både bland politiker och tjänstemän är det förankrat att prioritera bostäder åt dem som har det svårt.

En positiv förändring under åren har varit ökat samarbete mellan olika avdelningar i kommunen. På tilldelningsmötena angående bostäder finns numera representanter för förvaltningarna för bostäder, psykisk hälsa, droger och inkludering. Det har haft en positiv inverkan på samarbetet och ökat förståelsen sinsemellan för varandras perspektiv. På så vis har personernas utmaningar och behov blivit tydligare.
Kommunen har också satt upp konkreta mål för att öka utbudet av bostäder för dem som har dålig ekonomi och även andra problem. Bostäder har tagits fram, exempelvis genom köp av enstaka lägenheter, nybygge på kommunens egna tomter och genom avtal med privata hyresvärdar. Mot förmånliga lån och tillskott från Husbanken ska de privata hyresvärdarna låta kommunen disponera en del av bostäderna. I Bergen har man också drivit projektet Fra leie till eie som går ut på att ”vanskeligstilte” som hyr lägenhet får stöd för att gå över till att vara ägare.

År 2014 etablerades sociala botjänster, med stöd för drogberoende, bland annat i form av ambulerande uppföljningar i deras hem. På så vis har cirka 30 personer fått lägenhet på den privata hyresmarknaden.

I samarbete med Husbanken, Hälsa Bergen och kriminalvården har Bostad först etablerats. En tjänst som bostadsordnare inrättades, och tack vare den personens arbete har man kunnat ge 26 personer bostäder på den privata hyresmarknaden. Samtliga av de 26 är aktiva missbrukare.  

Stavanger är en av Norges största kommuner och den har haft en stor befolkningstillväxt. Från 1996 till 2016 ökade antalet invånare med 27 procent på grund av att Stavanger blev navet i norsk oljeverksamhet. Medan grannkommunen Sandnes har legat i topp i antalet bostadslösa vid flera kartläggningar har Stavanger befunnit sig ungefär i mitten av skalan.

Kommuninvånarna har generellt goda levnadsvillkor men samtidigt är skillnaderna stora mellan de som har det bra och de som har svårigheter. Att hyra har varit dyrt. Priserna år
2014 var i nivå med Oslos – för att sedan sjunka kraftigt. När oljepriserna föll och sysselsättningen minskade var det många utländska arbetare som flyttade hem och då fanns det i stället möjlighet för ”vanskeligstilte” att hyra bostäder.

Stavanger har varit involverad i alla strategier mot bostadslöshet, och arbetet är förankrat på alla nivåer i kommunen. I och med NAV-reformen, då försäkringskassa, arbetsförmedling och kommunernas socialtjänst samlokaliserades, så övergick ansvaret för att bistå utsatta bostadssökande från social- och hälsokontoren till NAV. I Stavanger infördes då bostadskonsulenter vid de fyra kontoren i staden. Samarbetet mellan NAV och social- och hälsokontoren ses som en viktig del i framgången med att minska bostadslösheten.

Kronofogden och kommunen samarbetar också tätt när det gäller de som hyr via kommunen, och de som har kontakt med NAV eller social- och hälsokontoren. Varsel om risk för vräkning på grund av obetalda bolån och hyresskulder går till Kronofogden som i sin tur kan varsla kommunen för att förhindra vräkning.

Kommunen samarbetar också med Krisecenter (kvinnojouren) som oftast hittar boenden via den privata marknaden. Dessutom samarbetar kommunen med kriminalvården så att det finns en beredskap när de som har suttit i fängelse kommer ut.

Kommunen arbetar för att minska antalet som bor i tillfälliga boenden till förmån för att de får stadigvarande hem, i vissa fall med stöd. Exempelvis räknar man med att det i framtiden kommer att behövas sjukhemsplatser för äldre drogberoende. Kommunen arbetar med uppsökande behandlingsteam för personer som bor i egna lägenheter och i tillfälliga boenden. Det rör sig om människor med drogproblem och psykiska problem. Kommunen har också etablerat Bostad först.

"Generellt har kompetensen kring droger och psykisk ohälsa höjts och ökat chanserna att stödja människor i sina bostäder så att de klarar att bo kvar."

Generellt har kompetensen kring droger och psykisk ohälsa höjts och ökat chanserna att stödja människor i sina bostäder så att de klarar att bo kvar.

– Vi har blivit bättre på att fånga upp vad människor behöver i stället för att utgå från vad vi kan erbjuda, förklarar en kommunanställd.

Genom avtal, för både den som bor kommunalt och hyr privat, tillåter hyresgästen att det sker en systematisk uppföljning i hemmet för att avvärja problem som kan leda till vräkning. 

Sammanfattningsvis har kommunen ökat sitt stöd för att flera ska klara eget boende och för att färre ska vara hänvisade till tillfälliga boenden. Samtidigt har det blivit lättare att hyra på den privata hyresmarknaden

Kommunen är med sina drygt 50 000 medborgare nummer 15 mätt i invånarantal. I Nordland är kommunen urbant centrum och tillväxten är stor. Antalet invånare har ökat med 27 procent under perioden 1996 till 2016. År 2012 var antalet bostadslösa 1,30 per 1 000 invånare. År 2016 var siffran nere i 0,38.

Den markanta nedgången förklaras med Bodøs långsiktiga arbete med systematisk bostadsplanering och en politisk vilja att avsätta resurser. Ett exempel är att kommunen under år 2019 ska sälja tomtmark och ställer som krav att 20 procent av bostäderna i området ska gå till personer som fått startlån. Det vill säga personer som inte får lån i vanlig bank.

Kommunen har också avtal med privata byggherrar om tilldelning av bostäder till kommunens behövande, mot förmånliga lån.

Vidare har kommunen en öppen dialog med näringslivet om de bostadssociala utmaningarna, man har bland annat haft möte med pensionärsföreningar för att se vad de önskar för framtiden.

Planläggningsarbetet är mycket aktivt. Precis som på många andra håll strävar man efter att få bort de tillfälliga boendena. Arbetet med att se vilka som i stället kan få egen bostad sker i samarbete mellan bostadskontoret, socialtjänsten i NAV och flyktingkontoret.

"En vändpunkt för Bodø blev när man 2012 bestämde sig för att förbättra systemet för bostadskön. Det har lett till ökad överblick över de bostadssökande och mer tydliga kriterier i kösystemet."

En vändpunkt för Bodø blev när man 2012 bestämde sig för att förbättra systemet för bostadskön. Det har lett till ökad överblick över de bostadssökande och mer tydliga kriterier i kösystemet.
Antalet i kö minskade när man införde ett minimikrav på två års söktid för att få kommunal bostad. Samtidigt blev utbudet större när hyreskontrakten inte längre automatiskt gick över till den boende efter tre år i kommunal lägenhet. Nu ser man vilka som i stället har möjlighet att köpa en egen bostad med hjälp av förmånliga lån och stöd.

Utbudet har också ökat genom avtal med privata byggherrar om att ett visst antal lägenheter tilldelas kommunen. Kommunen har också gjort en speciell satsning på dem som är utan bostad. De ska vara utan barn och de får inte ha allvarliga hälsoproblem eller vara missbrukare. I samarbete med den bostadssökande hjälper kommunen till och kartlägger alla möjligheter som kan finnas för att hitta en bostad. I genomsnitt hittar man en lösning efter 35–40 dagar.

En liknande satsning finns också för unga bostadslösa mellan 16 och 23 år. Kommunen erbjuder korttidsboende och de får sedan hjälp vidare. Det sker i samarbete med det kommunala ”barnevernet”.

Kommunen gör också satsningar på missbrukare och personer som lider av psykisk ohälsa. Det sker i samarbete med frivilligorganisationer. Det handlar både om att hitta passande boenden och att se till att det finns botjänster för personer med missbruksproblem och/eller psykisk ohälsa.

I Fredrikstad har hemlösheten gått ner precis som i majoriteten av de norska kommunerna, men i lägre grad än i genomsnittet. Fredrikstad är med bland case-kommunerna på grund av det positiva resultatet som har uppnåtts, trots kommunens svårigheter.

Sedan år 2000 har Fredrikstad förlorat cirka 3 700 arbetsplatser inom industrin. En del nya näringar har tillkommit men inte i motsvarande grad. Arbetslösheten är högre än det norska genomsnittet, liksom andelen förtidspensionärer och det är också fler som inte slutför gymnasiet. Andelen med invandrar­bakgrund är relativt hög (17 procent). Fredrikstad är också en av kommunerna i Norge med flest dödsfall på grund av överdos av narkotika.

År 2013 blev en vändpunkt i arbetet med bostadslöshet. Då omorganiserade man i kommunen så att alla tjänster kopplade till att ordna och behålla bostad fanns på en avdelning: Tildelningskontoret. Samarbetet med NAV blev då också tydligare och bättre. En av dem som Evelyn Dyb intervjuat säger att det i och med omorganiseringen blev en större medvetenhet om att bostaden är en viktig bas för andra områden för utsatta grupper. Det är förankrat på ledningsnivå i kommunen.

Precis som i Bodø har man i Fredrikstad sett över systemet med kommunala lägenheter. De boende får inte längre livstidskontrakt. Kommunen har tagit kontakt med hyresgäster som tidigare fått det för att se om de i stället kan köpa en lägenhet. Många får bättre ekonomi om de i stället köper, samtidigt som det frigör lägenheter till bostadslösa. Översynen av systemet har gjort att det nu går snabbare att komma fram i den kommunala bostadskön. 

Kommunen har också ökat utbudet genom förbättrat samarbete med privata uthyrare. En bidragande faktor till att privata är mer benägna att hyra ut är att depositionsgarantin har utvidgats, så att de privata uthyrarna kan få garanti för att hyran blir betald, i vissa fall ända upp till tre år.

"I ett område där det hade samlats många med narkotikaproblematik arbetar man nu för att hitta alternativa bostäder för att få bort denna knutpunkt för narkotikabruk och narkotikahandel."

För att minska de sociala problemen arbetar man för att öka spridningen av uthyrningslägenheterna så att det inte blir en ansamling i områden med stora sociala problem. I ett område där det hade samlats många med narkotikaproblematik arbetar man nu för att hitta alternativa bostäder för att få bort denna knutpunkt för narkotikabruk och narkotikahandel.

Etablering och uppbyggnad av ambulerande tjänster har bidragit till att hyresgäster med olika svårigheter i större utsträckning klarar av att bo kvar i sin bostad.

För dem med extra stora svårigheter har man byggt upp ett korttidsboende med dygnet-runt-bemanning. Kommunen samarbetar med sjukvård och ambulans, om en person räddas från en överdos kan hen tas till korttidsboendet.

Kommunen samarbetar också med frivilligorganisationer för att få fler missbrukare motiverade att lämna sitt gamla liv. Frivilligorganisationerna hjälper till att vägleda missbrukare som lever i samhällets marginal att hitta de välfärdstjänster som finns.