Statistik

Definitioner av hemlöshet i Norden

Alla nordiska länder använder sig av någon form av European Typology on Homelessness and Housing Exclusion (ETHOS), som FEANTSA och the European Observatory on Homeless­ness har tagit fram.
ETHOS är både en definition och en typologi. Exkludering från bostadsmarknaden och hemlöshet klassificeras i olika kategorier. Syftet är att göra det möjligt att jämföra situationen i de olika länderna samt även för att kunna göra dessa jämförelser över tid.
ETHOS baseras på tre domäner eller områden, som på olika sätt konstituerar ett hem:
Fysisk domän – ändamålsenlig bostad eller utrymme som svarar mot den enskildes och hans eller hennes familjs behov.
Juridisk domän – besittningsskydd, dispositionsrätt eller äganderätt till bostaden.
Social domän – möjlighet att upprätthålla privatliv och sociala relationer. 
Utifrån dessa domäner talar man om fyra olika boende­situationer, nämligen följande:
Roofless – Utan tak över huvudet: till exempel uteliggare, härbärgen där personen tvingas vara utanför institutionen under flera timmar per dag, lågtröskelinstitutioner, det vill säga institutioner för kortvarigt boende utan behandlingsinslag, samt hotell.
Houseless – Bostadslös: Till exempel stödboenden, tillfälliga boenden, personer som är intagna på institutioner utan att de har ett boende som väntar vid utskrivning.
Insecure housing – Otryggt boende: till exempel vräkningshotad, boende utan kontrakt eller med specialkontrakt samt inneboende hos släktingar och så vidare.
Inadequate housing – Människor som bor på ställen som inte är avsedda för bostadsändamål, eller är olämpliga för boenden, till exempel boende i skjul, i ockuperade lokaler, under stor trångboddhet, eller på en svart bostadsmarknad med undermåliga förhållanden.
Inadequate housing-situationen skulle i Norden kunna gälla EU-medborgare som tillfälligt vistas här och bor i bilar eller i enkla skjul eller under presenningar, och även papperslösa som vistas i landet och bor under miserabla boendeförhållanden. Men vanligtvis ingår enbart medborgare och personer som har uppehållstillstånd i beräkningarna över hemlösa.

Likheter och skillnader i definitioner

I de nordiska länderna finns många likheter i hur man definierar vilka som är hemlösa, men det finns också olikheter.
"I Norden använder Sverige och Danmark begreppet hemlöshet, i Finland och Norge är termen bostadslös."
I Norden använder Sverige och Danmark begreppet hemlöshet, i Finland och Norge är termen bostadslös. Vid den första kartläggningen i Norge 1997 förklaras valet av ordet bostadslös med att det är lättare att använda. Det är ett fysiskt och tydligt begrepp medan hem också har en psykologisk komponent. Det kan ju hända att man har en bostad, men det är inte säkert att den känns som ett hem. I Norge skiljer man även mellan bostadslös och ”vanskeligstilte”. De som är ”vanskeligstilte” har någonstans att bo, men har en utsatt situation på bostadsmarknaden.
På Island finns även olika begrepp för personer som inte har någonstans att bo. Det talas om ”utangarðsfólk” och ”heimilislaus”. ”Utangarðsfólk” syftar på personer som är hemlösa och lever i utanförskap över huvudtaget, medan begreppet ”heimilislaus” enbart syftar på att man saknar en bostad.
Här nedan följer en översiktlig beskrivning av vilka som räknas som hemlösa i de nordiska länderna. 

DANMARK

De som inte har någonstans att sova nästa natt och de som inte har någon egen bostad, ägd eller hyrd, och är hänvisade till tillfälliga bostadsalternativ eller tillfälligt boende med familj, vänner eller bekanta räknas som hemlösa. För att fånga in alla inom denna definition finns nio underkategorier som mer detaljerat beskriver situationen (Benjaminsen, 2017). Den hemlöse kan befinna sig
  1. på gatan
  2. i nattvärmestuga
  3. på härbärge
  4. på hotell
  5. hos familj/vänner
  6. i utslussning från institution
  7. i fängelse och blir inom kort frigiven
  8. på sjukhus och kommer inom kort bli utskriven
  9. på annat ställe.

NORGE

Den norska definitionen (Dyb & Lid, 2017): 
  1. Personen saknar tak över huvudet nästa natt. Detta inkluderar personer som sover ute, i skjul och liknande lösningar som ger någon form av skydd.
  2. Personen hänvisas till akut eller tillfälligt boende, som natthärbärge, uppvärmningsrum, pensionat, sovsal utan leasingavtal, pensionat, hotell, campingvagn/stuga på campingplatsen, kris-/övergångshus.
  3. Personer i fängelset, som ska släppas inom två månader och inte har egen eller hyrd bostad när de kommer ut.
  4. Personer på en institution som släpps ut inom två månader och inte har egna eller hyrda bostäder. Detta inkluderar alla typer av institutioner, inklusive personer på barnavårds­institutionen, som man släpps ut från inom två månader.
  5. Personen bor tillfälligt med vänner, bekanta eller släktingar.

FINLAND

Som bostadslösa definieras personer som inte har en egen bostad (hyres- eller ägarbostad) (ARA, 2018). Det finns fyra huvudkategorier där de bostadslösa befinner sig:
  1. Ute, i trapphus, på så kallade skyddshärbärgen.
  2. På härbärgen eller boendeinrättningar.
  3. På boendeenheter av vårdhemstyp, rehabiliteringsenheter, sjukhus eller andra anstalter.
  4. Tillfälligt hos bekanta och släktingar på grund av avsaknad av egen bostad.

SVERIGE

Sverige har en definition av hemlöshet som omfattar fyra olika situationer som personer kan befinna sig i under en kortare eller längre tid (Socialstyrelsen, 2017). De fyra situationerna är följande:
Situation 1: Akut hemlöshet. Personen är hänvisad till akutboende, härbärge, jourboende, skyddade boenden eller motsvarande. Här ingår också personer som sover i offentliga lokaler, utomhus eller i trappuppgångar och så vidare.
Situation 2: Institutionsvistelse och stödboende. Personen är antingen intagen eller inskriven på en kriminalvårdsanstalt, ett hem för vård och boende (HVB) eller liknande. Personen ska flytta därifrån inom tre månader, men har inte någon egen bostad ordnad inför utskrivningen.
Situation 3: Långsiktiga boendelösningar. Personen bor i en
av kommunen (socialtjänsten) ordnad boendelösning såsom försökslägenhet, träningslägenhet, socialt kontrakt, kommunalt kontrakt eller motsvarande på grund av att personen inte får tillgång till den ordinarie bostadsmarknaden. Det handlar om boendelösningar med någon form av hyresavtal (eller kontrakt) där boendet är förenat med tillsyn, särskilda villkor eller regler (till exempel krav på nykterhet).
Situation 4: Eget ordnat kortsiktigt boende. Personen bor tillfälligt och kontraktslöst hos kompisar/bekanta, familj/släktingar eller har ett tillfälligt inneboende- eller andrahandskontrakt hos en privatperson.

ISLAND

På Island har man specifika kategorier för olika typer av hemlöshet:
  1. Personer som lever på gatan och i offentliga miljöer.Personer som har akut sovplats för natten.
  2. Personer som bor på skyddat boende för kvinnor på grund av våld i hemmet.
  3. Personer som kommer ut från någon typ institution inom tre månader och inte har någonstans att bo.
  4. Personer som bor hos vänner/bekanta eller på annat sätt otryggt.

Olika insamlingsmetoder

Metoden för insamling av uppgifter om hemlösa skiljer sig åt i Finland, jämfört med Danmark, Norge och Sverige. I Finland är det Miljöministeriet som har hand om hemlöshetsfrågorna. Uppgifter samlas in med hjälp av Housing Market Survey som inhämtar uppgifter från de finska kommunerna (Åland inte inkluderat). Kommunerna i sin tur får sina uppgifter från olika källor (ARA, 2018). I Danmark, Norge och Sverige samlas uppgifter in från ett större antal uppgiftslämnare under en specifik vecka.
Det är alltså vissa svårigheter att göra rättvisande jämförelser mellan länderna i Norden. Särskilt svårt är det att blicka bakåt i tiden eftersom det gjorts förändringar i både enkäter och beräkningssätt av antalet hemlösa.
nordicwelfare.org