Kommunal anvisning förebygger hemlöshet bland familjer

Lars Benjaminsen är en av Europas främsta experter när det gäller hemlöshet och barnfamiljer. Han är seniorforskare på VIVE, Danmarks nationella forsknings- och analyscenter för välfärd, där han bland annat ansvarar för den nationella statistiken över hemlöshet. Lars Benjaminsen var också en av författarna till rapporten Family Homelessness in Europe som gavs ut av European Observatory on Homelessness, år 2017.

Lars Benjaminsen menar att Danmarks system med kommunal anvisning är intressant för andra länder som vill minska hemlösheten som drabbar barn.
 
– Danmark har i många år haft ett system där kommuner har möjlighet att anvisa var fjärde lägenhet inom allmännyttan till invånare med akuta behov och sociala problem. I det systemet är hemlösa barnfamiljer en grupp som prioriteras högt, förklarar Lars Benjaminsen.

Utgångspunkten i lagen är att danska kommuner har rätt att skriva avtal med allmännyttan om att få tillgång till var fjärde ledig lägenhet. Parterna kan också enas om en annan andel, men minst var fjärde är vad kommunen alltid har rätt till.

Den danska allmännyttan består av bostadsföreningar (almene boligselskaber), som utgör självständiga ekonomiska enheter. Cirka en femtedel av bostadsbeståndet i Danmark utgörs av allmännyttan som får offentligt stöd och också ska ta ett socialt ansvar. Det framgår av lagen om allmännyttan att allmännyttan, i samarbete med kommuner, har ansvaret för att utbudet av bostäder för socialt utsatta – med låga inkomster och andra liknande svårigheter – motsvarar de behov som finns i samhället.

– Det är en del av vårt DNA att även människor med låga inkomster och sociala problem ska ha någonstans att bo.

Det säger Bent Madsen, vd för BL – Danmarks Almene Boliger, intresse- och branschorganisation för 530 bostadsföreningar som företräder cirka en miljon boende. Bent Madsen är även ordförande i den nordiska organisationen för kooperativa och allmännyttiga bostadsorganisationer. När han diskuterar med sina svenska kollegor märker han att det finns skillnader i var ansvaret ligger.

– I Danmark vilar ett stort ansvar för boende på bostadsföreningarna. I Sverige vilar det tyngsta ansvaret på kommunerna.
 
Skillnaden visar sig till exempel i att det i Sverige nu har blivit vanligare med sociala kontrakt. Det vill säga att socialtjänsten står på hyreskontrakten för personer som själva skulle ha svårt att få hyreskontrakt. Många av familjerna som i Sverige räknas som hemlösa har sådana kontrakt.

– Så gör vi inte här. Då blir ju personen en klient. Om det finns problem så jobbar föreningen för att stödja personen på olika sätt. Ett exempel är ekonomisk rådgivning för låginkomst­tagare. Det har haft väldigt god effekt.

Om pengarna ändå inte räcker försöker man hitta andra vägar. Bent Madsen berättar vad som hände år 2016 i samband med att Danmark införde Kontanthjælpsloftet. Reformens syfte var att öka incitamenten att arbeta. Det skedde bland annat genom att bostadstillägget sänktes för personer utan arbetsinkomst. För att inte familjer utan arbetsinkomst skulle bli vräkta ordnade bostadssällskapen arbeten som gjorde att föräldrar klarade minimikravet. I andra fall hjälpte man familjer som fått sänkt ersättning att flytta till mindre lägenheter.

Det fanns en oro att människor skulle stå utan hem men så blev det inte. Våra bostadsföreningar är sprungna ur Danmarks rika föreningsliv och det finns ett lokalt engagemang för att stötta de som har det svårt och det skedde också denna gång

– Det fanns en oro att människor skulle stå utan hem men så blev det inte. Våra bostadsföreningar är sprungna ur Danmarks rika föreningsliv och det finns ett lokalt engagemang för att stötta de som har det svårt och det skedde också denna gång.
 
Bent Madsen berättar att många namnkunniga arkitekter har varit intresserade av att arbeta för allmännyttan.

– Det har setts som en kvalitetsstämpel för arkitekter att få sådana uppdrag.

Samtidigt är allmännyttan i Danmark under stark press. I allmännyttan bor de med lägst inkomster och många utrikes födda. År 2018 gjordes en politisk överenskommelse om en handlingsplan: Ét Danmark uden parallelsamfund – ingen ghettoer 2030 (Regeringen, 2018). Denna så kallade ghettopakken syftar till att minska segregationen. Målet är att Danmark senast år 2030 inte längre ska ha några så kallade ghetton. Kriterierna för att ett område ska ses som ett ghetto handlar om hög andel utrikes födda, kriminalitet, många arbetslösa och låg utbildningsnivå.

Minskningen av allmännyttan ska ske genom att lägenheterna omvandlas till lägenheter för unga och äldre, att det blir en större andel privata bostäder, genom att privata företag hyr ut en del av lägenheterna eller att privata företag bygger nytt. Femton områden har pekats ut och där får man om tio år ha högst 40 procent familieboliger, alltså vanliga hyreslägenheter som inte vänder sig till ungdomar eller äldre. Syftet är att bryta segregationen, men kritiken och skepsisen mot förslaget har varit mycket hård. Från allmännyttans sida har kritiken framför allt handlat om att man river i stället för att bygga upp. 

Allmännyttans företrädare håller med om att det är bra att blanda privata bostäder och allmännyttiga, men menar att det hade kunnat åstadkommas på annat sätt. BL pekar på det som de kallar Ålborg-modellen där näringsliv, kommunen, och bostadsföreningar tillsammans har lyckats vända utvecklingen med fler i arbete och utbildning och minskat kriminalitet utan några ghettoplaner. 

"En oro är att när man river allmänna hyresrätter så får familjer med arbetslösa föräldrar flytta till andra områden som i sin tur riskerar att bli kategoriserade som ghetton och då rivs ännu fler lägenheter."

En oro är att när man river allmänna hyresrätter så får familjer med arbetslösa föräldrar flytta till andra områden som i sin tur riskerar att bli kategoriserade som ghetton och då rivs ännu fler lägenheter. BL befarar också att familjer med låga inkomster ska få högre hyreskostnader när ”familieboliger” försvinner.

På uppdrag av BL gjorde Statens Byggeforskningsinstitut en utvärdering av internationell erfarenhet av att ändra mixen på bostadsområden (Blomgren Jepsen & Skovgaard Nielsen, 2018). Utvärderingen visar att det finns risk för att de som tvingas flytta i stället hamnar ihop i ett annat område som i sin tur blir segregerat. Forskarna skriver att de inte vet om det kommer att bli så i Danmark. Det återstår att se.