Journalistisk mångfald gav Människorättspris
Funktionshinder
8 maj 2014
Jonny Risvik blev 28 år gammal. Under två veckors tid torterades han till döds av fem av sina vänner. I går, under Nordiske mediedager i Bergen, tilldelades journalisterna Hans Petter Ass, Thomas Ergo och Rune Vandvik från tidningen Stavanger Aftenblad Människorättspriset för 2014 för sin grävande journalistik som ledde till upptäckten av svåra försummelser från samhällets sida.
De fem mördarna hade själva drabbats av allvarliga brister i omsorgen, flera av dem hade kognitiva funktionsnedsättningar eller personlighetsstörningar. Journalisterna upptäckte att samhällets institutioner vid nära 20 tillfällen hade kunnat reagera och därmed troligen förhindra brottet men inte gjorde det. Bland annat hade Jonny Risvik sökt hjälp och berättat för de sociala myndigheterna att han kände sig osäker och otrygg med sina vänner men utan att det resulterade i någon åtgärd.
Samhället har fyrkantiga regler
Journalisterna avslöjade att personer med stora sammansatta kognitiva funktionsnedsättningar ofta faller igenom samhällets skyddsnät på grund av fyrkantiga regler och vänta och se-mentalitet.
– 2009 började jag skriva om rättssäkerhet för personer med funktionsnedsättningar, om deras utsatthet och övergrepp som många drabbas av, berättar Thomas Ergo, en av pristagarna. När jag gick igenom vad som skrivits, såg jag att det på kort tid skrevs mer om relativt nyblivna amerikanska popstjärnor än vad som skrivits om rättssäkerheten för personer med funktionsnedsättning under de senaste tio åren.
Det finns alltså en klar underrapportering när det gäller frågor som är knutna till funktionshinder och personer med funktionsnedsättning. Detta tydliggörs också i rapporten Stort feldt liten dekning om mediernas framställning av personer med funktionsnedsättning i medierna. Rapporten har gjorts vid institutionen för journalistik och media vid Högskolan i Oslo-Askershus.
Sällsynt med uppmärksamhet för egen skull
Ett annat av mediernas problem är att personer med funktionsnedsättning behandlas som identiska med sin funktionsnedsättning. De är nästan aldrig intervjuobjekt i någon fråga av generell natur, som inte rör funktionsnedsättning.
– Det här är inte en fråga som tas upp på våra redaktioner, säger Thomas Ergo. Vi har lärt oss att tänka på att kvinnor ska bli bättre representerade liksom att vi ska tänka på intervjupersonernas etnicitet.
Men jag tror inte att man funderar på andra grupper i samhället, det är ett tema som är mycket sällsynt på våra redaktioner.
