Dubbelt sårbar med invandrarbakgrund och funktionsnedsättning

Den dubbla sårbarheten det innebär att ha både invandrarbakgrund och en funktionsnedsättning samt frågan om hur samhället ska kunna tillgodose denna grupps rättigheter är ämnet för Nordens välfärdscenters heldagsseminarium som hålls i Stockholm den 4 april. Huvudtemat är dövblindhet och integration. Föreläsaren Tove Kjellander från Vinkelrätt kommer att gå igenom FN:s barnkonvention samt alla barns rätt till delaktighet. Professor Berit Berg, NTNU, ska föreläsa om de speciella utmaningar som finns för personer med invandrarbakgrund och funktionsnedsättningar.
– Huvudproblemet för föräldrar med invandrarbakgrund är samma som för majoritetssamhällets föräldrar. De känner oro för sina barn som inte utvecklas så som föräldrarna hade förväntat sig. Det tar tid att få rätt kontakt med alla delar av samhället där olika instanser inte samverkar, förklarar Berit Berg.

Språk är det största hindret

Utöver de utmaningar som de flesta föräldrar till barn med funktionsnedsättningar tvingas brottas med, finns det ytterligare utmaningar för föräldrar med invandrarbakgrund. För att kunna ta till sig samhällsinformation krävs en viss nivå av språkkunskap och även en förkunskap om hur samhället är organiserat. Föräldrarna behöver lära sig om rättigheter och möjligheter till stöd från samhället. Ibland kan problemet ligga i bristen på tillit.
– De här föräldrarna känner inte till det nya samhället. De är inte heller vana vid att ha en statsapparat som stöttar dem. De kanske rentav har flytt från en stat som förföljt dem, då tar det tid att bygga tillit, säger Berit Berg.

Fördomar och för stort fokus på kultur

Det finns en fallgrop i att tro att problemen enbart ligger hos föräldrarna med invandrarbakgrund. Det kan ge en förenklad bild och leda till att de som är satta att hjälpa kanske bygger sitt bemötande på fördomar. Skola, omsorg, vård, habilitering och alla som kommer i kontakt med dessa familjer behöver ökad kunskap för att inte reproducera problem.
– Många tror att kultur är huvudproblemet. De kanske rentav tolkar språkförbistringar som kulturproblem, säger Berit Berg. Men det finns en fara i att inte kunna skilja på informationsproblem och kulturella föreställningar, menar hon. Om man tänker att dessa föräldrar är annorlunda än majoritetssamhällets föräldrar så riskerar man också att bemötta dem annorlunda.

Ingen katastrof i Norge

Berit Berg har intervjuat många föräldrar med invandrarbakgrund och barn med funktionsnedsättningar. En sak som är återkommande i intervjuerna är att föräldrarna behövt lära sig hur synen på funktionsnedsättning ser ut i Norden.
– Föräldrarna säger ”vi kom till Norge med erfarenheten att det var en katastrof att få ett barn med funktionsnedsättning, men vi har ganska fort förstått att det behöver det inte vara, för här finns hjälp att få”, säger Berit Berg.
Men det förutsätter att hjälpapparaten också arbetar i samma riktning, och att enskilda inom vård, omsorg, skola eller habiliteringen inte låter sitt bemötande styras av fördomar.
– Om de som är satta att hjälpa tror att exempelvis somaliska mammor ser på funktionsnedsättningar som ett straff från Gud, ja då förstärker de känslan att det kommer att bli en katastrof, förklarar Berit Berg.

Tolkarna behövs

Det Berit Berg ser behov av är tre viktiga insatser. Som första punkt sätter hon tolkar. Det låter enkelt, men är ett ofta förbisett stöd, menar hon.
– Ofta tycker anställda att det är krångligt med tolk och säger att det går lika bra utan. De tror att om de bara pratar tillräckligt sakta så kommer föräldrarna att förstå, säger Berit Berg. Det är så missförstånd uppstår.
Som andra punkt lyfter hon att samhället behöver bygga kompetens på alla plan. Här behövs mer  grundutbildningar, men också genom vidareutbildningar ute i verksamheter, där chefer har ett särskilt ansvar. Och som tredje, men nog så viktig, punkt betonar hon behovet av kunskapsspridning.
– Vi behöver vara mer kreativa för att verkligen nå dessa grupper. Det räcker inte med en broschyr, säger Berit Berg.