Vissa drabbas hårdare av barnfattigdomen i Norden

Nordens välfärdscenter leder ett nordiskt projekt om barn som växer upp i familjer med ihållande låg inkomst. En rapport från projektet släpps i november, men redan den 28 maj presenterades resultat ur den kommande rapporten vid ett webbinarium med forskarna Debora Pricila Birgier och Maria Bobrinskaya från Nordregio, Tone Fløtten från Fafo och Carina Mood från Stockholms universitet. Vid webbinariet diskuterades barnfattigdom i Norden utifrån utveckling, omfattning, orsaker och konsekvenser för både individ och samhälle. Olika sätt att mäta fattigdom belystes och även de begränsningar som finns både med måtten och tillgängliga data.

Olika mått fångar olika dimensioner

Det finns flera olika mått och metoder för att mäta barnfattigdom, som fångar in olika dimensioner av fattigdom och dess konsekvenser. Vanligt förekommande mått är absolut fattigdom och relativ fattigdom. Måttet At Risk of Poverty (AROP), som används i det här projektet, definieras i förhållande till medianinkomst i ett land. I det aktuella projektet används AROP som indikator, eftersom det saknas aktuella och jämförbara data för ihållande låg inkomst på nordisk nivå. Projektets syfte är dock att ta fram ett kunskapsunderlag till Nordiska ministerrådet och Nordiska rådet, så att de kan ta ställning till hur ett fortsatt samarbete på nordisk nivå kan utformas.

– Ett sådant samarbete skulle kunna följa utvecklingen över tid och bidra till att säkerställa barns behov och möjligheter till utveckling och inkludering i samhället – oavsett föräldrarnas situation, säger Merethe Løberg, projektledare vid Nordens välfärdscenter.

Nordiska länder har historiskt sett lägre AROP-nivåer än EU-genomsnittet, men trenden har varit stigande i Sverige och Norge, och i vissa fall har den överskridit EU-genomsnittet, specifikt när det gäller barn. Barnfattigdom mäts traditionellt på hushållsnivå eftersom barn inte har egen inkomst. I Sverige genomförs en levnadsnivåundersökning med enkäter till både föräldrar (LNU) och barn (Barn-LNU). Undersökningarna visar att barn som växer upp i familjer med låg inkomst inte nödvändigtvis själva upplever ekonomiska problem. På motsvarande sätt finns det barn som växer upp hushåll med högre inkomst som upplever att de inte har råd att göra samma saker som andra jämnåriga.

– Det är viktigt att mäta fattigdom både på hushållsnivå och individuell nivå. Vi behöver även fråga barnen själva för att få en mer heltäckande bild av barnfattigdom, säger Carina Mood, professor vid Stockholms universitet.

Barnfattigdomen i Norden har utvecklats på olika sätt beroende på vilket mått som används, men det finns vissa tydliga trender och särskilt utsatta grupper. Vi ser exempelvis en ökning i Sverige och Norge, Sverige sticker ut som det nordiska landet med den högsta andelen barn i risk för fattigdom, nära 20 procent 2023–2024. Det finns också betydande regionala skillnader inom länderna.

– Finland har, trots sin låga nationella nivå, glesbygdskommuner där andelen barn som riskerar fattigdom överstiger 25 procent. I Norge finns kommuner där andelen är över 30 procent. Sverige har en relativt hög andel kommuner (17%) med en andel över 25 procent. Generellt sett är det glesbygdsområden med lägre utbildningsnivåer som har högre barnfattigdom i alla nordiska länder, säger Maria Bobrinskaya, Senior GIS Analyst/Cartographer vid Nordregio.

Konsekvenser för både individ och samhälle

Vissa grupper av barn drabbas hårdare än andra. Det handlar exempelvis om barn som växer upp med ensamstående föräldrar, barn i hushåll med många barn och även barn i familjer med invandrarbakgrund.

– Data från Eurostat visar att barn till föräldrar som inte är medborgare i landet de bor i eller är utlandsfödda löper betydligt högre risk att växa upp i fattigdom, säger Debora Pricila Birgier, seniorforskare vid Nordregio.

Barnfattigdom har betydande negativa effekter på barns liv. Det är associerat med lägre deltagande i förskola och fritidsaktiviteter, sämre boendeförhållanden, sämre skolresultat, lägre utbildningsnivå och sämre fysisk och psykisk hälsa. Att växa upp i fattigdom kan också bidra till en varaktig låg ekonomisk status över generationer.

Effekterna på samhällsnivå är också kännbara. Långvariga ekonomiska svårigheter under barndomen ger en ökad risk för en svag koppling till arbetsmarknaden senare i livet. Det i sin tur resulterar i minskade skatteintäkter och högre välfärdsutgifter.

Det finns även studier som visar att socialt utanförskap bland barn och unga riskerar leda till betydande samhällskostnader. Det är svårt att exakt fastställa vad barnfattigdom kostar samhället, men det har gjorts försök att uppskatta kostnaden för socialt utanförskap. I en rapport från Oslo Economics från 2021 uppskattades att utanförskap bland barn och unga resulterade i samhällskostnader på cirka 73 miljarder norska kronor per år. Summan inkluderar bland annat förlorad produktivitet på grund av minskad arbetsinkomst, skattekostnader relaterade till bistånd och välfärdsförluster på grund av minskad livslängd och dålig hälsa. Utöver de monetära kostnaderna framhölls även betydande icke-monetära konsekvenser som dålig hälsa och livskvalitet.

Om vi nu ligger bra till i ett EU-perspektiv, varför ska man oroa sig för nivåerna i Norden? Sammanfattningsvis menar de medverkande forskarna att man bör oroa sig för barnfattigdomen i Norden eftersom den är på uppgång för vissa grupper och i vissa länder trots en ökad tillväxt, för att den drabbar särskilt sårbara grupper och har allvarliga långsiktiga konsekvenser för både individers välmående och samhällets sociala och ekonomiska stabilitet.

Satsningar på arbete och utbildning centralt

Vid webbinariet lyftes flera exempel på åtgärder som kan minska barnfattigdom, där arbete och utbildning lyfts fram som centralt.

– Den bästa vägen till högre inkomster för familjer är genom arbete. Därför är alla åtgärder som hjälper föräldrar att komma ut i arbetslivet högsta prioritet, säger Tone Fløtten, seniorforskare vid Fafo.

Insatser som stärker barns chanser att slutföra sin utbildning och komma ut i arbete är också viktiga. Internationell forskning visar att ju tidigare man investerar i ett barns liv, desto större blir den framtida nyttan.

Särskilt utsatta grupper som ensamstående föräldrar, stora familjer och familjer med invandrarbakgrund kan behöva riktat stöd, inte minst i den situation vi har haft de senaste åren med ökade levnadskostnader.

Behov av bättre indikatorer

Slutligen efterfrågar de medverkande forskarna harmoniserade indikatorer för att mäta fattigdom både för barn och hela befolkningen i de nordiska länderna. Även mer specifika indikatorer för barns välbefinnande är önskvärt. Longitudinella studier över nationsgränserna och datadelning kring barns och ungas välbefinnande är viktig för framtida forskning och för att få kunskap om vilka åtgärder som är mest effektiva.

Denna artikel är ett referat från webbinariet Scope and development of the risks of poverty for children in the Nordic Countries som sändes den 28 maj och där forskare från Nordregio, Fafo och Stockholms universitet delade insikter från sina respektive arbeten. Vid seminariet Hur ser barnfattigdomen ut i Norden och vad gör vi åt den? i Almedalen den 26 juni diskuteras frågan vidare.