Åldersvänliga städer förutsätter äldres medverkan

Intresset för åldersvänliga städer är stort. Alltfler städer och även mindre samhällen i världen ansluter sig till Världshälsoorganisationens (WHO) nätverk Age-friendly cities and communities, som etablerades 2010. Tine Buffel är forskare vid universitetet i Manchester och var en av de inbjudna talarna vid Nordens välfärdscenters konferens i Stockholm om att skapa åldersvänliga städer i Norden. Tine Buffel kommer ursprungligen från Bryssel, men har bott i Manchester de senaste fem åren. Hon flyttade dit just för att få arbeta med åldersvänlighet. Hon är glad över att intresset nu är så stort i Norden.

– Jag kan se att ett nordiskt nätverk verkligen kan bidra till att utveckla åldersvänliga städer och samhällen.

Manifest i sex punkter

Samtidigt vill hon vara den kritiska rösten i all den entusiasm som just nu finns kring åldersvänlighet. Hon är en av två författare till ett manifest som i sex punkter tar upp viktiga perspektiv för att åstadkomma verklig förändring och inte bara ”utanpåverk”. I artikeln där manifestet presenteras skriver hon tillsammans med Chris Philipson att, trots allt som har uppnåtts så återstår utmaningar när det gäller att hantera ojämlikhet och nedskärningar som i allt större utsträckning drabbar äldre.

För deltagarna på den nordiska konferensen i Stockholm om att skapa åldersvänliga städer berättade Tine Buffel hur arbetet har gått till i Manchester. Arbetssättet blev en grund för att utveckla manifestet. Samarbete har byggts upp med det lokala politiska styret, universitetet, arkitekter och studenter.
– I detta partnerskap är det också viktigt att äldre är med och att vi även når de som riskerar social exkludering, underströk Tine Buffel.

Äldre är med och påverkar i planering

I forskningen involverades äldre människor redan från början. De har varit delaktiga i alla steg och det är också de äldre i forskningsprojektet som har intervjuat gruppen äldre som är allra svårast att nå, de som är mest isolerade.

Arbetet har gett goda resultat.

– Äldre invånare är med i planeringen av bostäder, lokala transporter och sociala tjänster. Vårt arbetssätt har också bidragit till en medvetenhet när det gäller nätverk som tidigare inte har arbetat tillsammans.

Arbetet handlar inte bara om att åstadkomma konkreta förändringar. Det är också viktigt att visa att äldre invånares aktiva medverkan bidrar till bättre resultat. Tine Buffel pekade på att det finns ålderism, fördomar mot äldre som bland annat innebär att de inte blir lyssnade på.

– Forskning med äldre i Bryssel visar att de blir lyssnade på när det gäller hälsofrågor, men däremot inte när det handlar om stadsplanering och annat som är viktigt för att skapa åldersvänliga städer.

Stängda bibliotek sämre för äldre

Samtidigt ville hon inte sticka under stol med att det kan vara krävande att samarbeta.

– Det är tidskrävande, det fordras förhandlingar kring den lokala politiken och det kan utmana maktförhållanden.

Hon påpekade också att man måste vara medveten om att arbetet med åldersvänlighet inte pågår i ett vakuum. Förändringar i samhället i stort kan ha negativ effekt.

– Ett konkret exempel från Manchester är biblioteken. Staden beslutade att stänga lokala biblioteksfilialer. Det hade inte någonting med arbetet med åldersvänlighet att göra, men det påverkade ändå äldre människor. För många av dem var biblioteken den naturliga mötesplatsen.

Tine Buffel och Chris Philipson skriver i sitt manifest att när man arbetar med åldersvänlighet måste man även se vilken betydelse ökad ekonomisk och social ojämlikhet har. Det är också den första punkten de lyfter i sitt manifest.

Hur fortsätter arbetet?
Manifest för den åldersvänliga rörelsen

1. Minska ojämlikhet socialt, hälsomässigt och i olika områden.
2. Öka mångfalden, socialt, etniskt och när det gäller hälsa, exempelvis genom demensvänliga samhällen.
3.  Samarbeta för att skapa åldersvänliga samhällen, exempelvis genom att säkerställa att äldre personer är med i hela förändringsarbetet och att uppmuntra empowerment.
4. Samarbeta för åldersvänliga omgivningar, genom att föra samman designers, stadsutvecklare, arkitekter och äldre personer.
5. Uppmuntra multisektoriellt och multidisciplinärt samarbete.
6. Integrera forskning med genomförande av policyförändringar.

Text: Louise Hertzberg