Vi kan bättre! – Kunskapsbaserad narkotikapolitik med liv och hälsa i fokus

Den 1000-sidiga rapporten innehåller kartläggningar, analyser, förslag och bedömningar om hur politiken kan utvecklas för att i större utsträckning lyckas med att förebygga användning av narkotika, förbättra vård, stöd och skadereducerande insatser. Den ser också på hur man kan minska dödlighet till följd av narkotika och läkemedelsförgiftningar.

Betänkandet innehåller 64 förslag och 71 bedömningar. Fokus för utredningen är att värna liv och hälsa hos den som använder narkotika, fortsatt verka för att så få som möjligt ska använda narkotika, liksom att stärka stödet till anhöriga. Nu är det upp till regeringen att besluta hur förslag och bedömningar tas vidare.

Utvecklingen av narkotikaanvändningen är svårbedömd

Endast ett fåtal regelbundna undersökningar görs för att mäta narkotikaanvändning, och det kan vara svårt att få en god svarsfrekvens i enkätstudier på grund av att området är stigmatiserat och olagligt. Det mesta talar för en något ökad narkotikaanvändning mellan år 2014 och 2022. Detta gäller både för cannabis och för annan narkotika. Mest tydlig är ökningen bland personer i åldrarna 30–44 år.

Det är också svårt att bedöma andelen i befolkningen som utvecklar skadligt bruk, eller beroende av narkotika. Utredningen har skattat att uppemot 64 000 personer i Sverige har sådana problem och att andelen i befolkningen varit i princip oförändrad under de senaste åren. En ökning syns dock i åldersgruppen personer under 30 år.

Ojämlikheter i vård och stöd

I den kartläggning av vård- och stödlandskapet som utredningen genomfört framkommer

• att sett över tid de senaste åren har vård vid narkotikaproblem ökat jämfört med alkohol,
• att det finns stora regionala skillnader vad gäller väntetider och behandlingsmetoder,
• att volymen av vård och stöd är svår att summera samt
• att det inte syns några tydliga resultatförbättringar av vård och stöd vid narkotikaproblem under senare år.

Behandlingsrekommendationer i nationella riktlinjer, exempelvis vad avser läkemedelsassisterad behandling vid opioidberoende (LARO) och förskrivning av motgiftet naloxon, följs inte fullt ut och det finns stora regionala variationer. Utredningen bedömer att kunskapsstöd bör implementeras i de olika verksamheterna och betänkandet innehåller också exempel på goda arbetssätt att inspireras av.

Mer skadereducering och lägre trösklar

Utredningen har haft till uppgift att förslå hur den svenska narkotikapolitiken ska klara både nutidens och framtidens utmaningar. Utredningen föreslår att den svenska narkotikapolitiken kompletteras med en tydlig skadereducerande ansats och lägger förslag om att perspektivet skadereducering behöver befästas i lagar, styrning, riktlinjer, strategier med mera för att vägleda det praktiska arbetet och insatser inom region, kommun och ideell sektor.

För att stödja detta föreslår utredningen en nationell definition för skadereducering samt lämnar en bedömning om att det nationella målet för området kan behöva revideras från ett samhälle ”fritt från narkotika”, till ett samhälle med ”minskade skador” av narkotika.

Utredningen föreslår också fortsatta satsningar på lågtröskelmottagningar, såsom sprututbyten. Dessutom föreslås att olika nationella styrverktyg, såsom Socialstyrelsens nationella riktlinjer liksom de överenskommelser mellan regeringen och Sveriges kommuner och regioner (SKR) som innehåller ekonomiska styrmedel till huvudmännen, ska kompletteras med perspektiv och insatser för att minska skador vid narkotikaanvändning.

Det är svårt inom nuvarande straffrättssystem att erbjuda vård- och stödinsatser i den utsträckning som behövs. Utredningen bedömer att det här behövs en översyn om hur straffrätten bidrar till eller begränsar insatser till att förebygga användning och stärka tillgång till vård, stöd och skadereducering. I dagsläget kan exempelvis insatser såsom brukarrum och drogtestning av innehållet i narkotika inte införas i Sverige utan att förändra straffrätten.

Narkotikadödligheten ska minskas

Utredningen föreslår bland annat att ett konkret mål om att dödlighet till följd av narkotika- och läkemedelsförgiftningar ska minska med 20 procent inom fem år och att detta ska uppnås genom att ett nationellt program för minskad dödlighet införs i Sverige.

För att på sikt närma sig den av regeringen antagna visionen att ingen ska dö till följd av narkotika- eller läkemedelsförgiftningar, har utredningen vänt på både nya och gamla stenar i den svenska narkotikapolitiken. Programmet som föreslås innehåller bland annat

• en juridisk lösning på hur motgiftet naloxon som kan häva opioidförgiftningar ska kunna bli brett tillgängligt i samhället
• bättre vårdövergångar och samverkan vid utskrivning från tvångsvård (i Sverige kallad LVM) eller fängelse
• uppdrag till Socialstyrelsen om att revidera föreskrifter och kunskapsstöd för behandling vid läkemedelsassisterad behandling (LARO), genomföra dödsfallsutredningar för att retrospektivt lära av de dödsfall som skett liksom förbättra uppföljning
• uppdrag till Socialstyrelsen och Läkemedelsverket att stödja arbetet med att motverka iatrogent beroende av narkotikaklassade läkemedel samt utveckla mått för att följa utvecklingen
• uppdrag till Polismyndigheten om att utveckla rutiner för rapporteftergift.

Mer förebyggande arbete

Omvärlden förändras, inte minst handlar det om legalisering av cannabis i flera länder, och det påverkar Sverige och attityderna till narkotika hos unga och vuxna. Utredningens analys visar att omfattningen av det Alkohol, narkotika, dopning, tobak och spel om pengar (ANDTS) -förebyggande arbetet i kommunerna har minskat under perioden 2016–2021. Det finns omotiverade skillnader mellan kommuner i det före­byggande arbetet både avseende strukturen för arbetet och aktivi­te­ter, varför utredningen föreslår ett program för att minska antalet barn och unga som börjar använda narkotika, senarelägga debuten samt att minska skadligt bruk eller beroende hos barn och unga.

I programmet bygger utredningen vidare på den struktur som finns för narkotikaprevention (inkluderat i ANDTS-området) och kompletterar med bland annat:

• uppdrag till Folkhälsomyndigheten och länsstyrelserna för att stödja kommuner och regioner med kunskap och utbildningar
• lagstiftningsförslag, ekonomiska medel och kunskapsstöd vad gäller en femårig satsning på fler integrerade verksamheter för unga, så kallade mariamottagningar, där hälso-och sjukvård och socialtjänst arbetar integrerat med målgruppen
• uppdrag till flera myndigheter att gemensamt ta fram kunskapsstöd som syftar till att utveckla policyarbetet mot narkotika inom skolan samt hur polis och andra aktörer kan agera för unga som misstänks för ringa narkotikabrott.

Infrastrukturen behöver stärkas

Utredningen föreslår att Socialstyrelsen ska ges ett tydligare mandat att arbeta med att följa, rapportera, analysera och föreslå åtgärder med regelbundenhet vad gäller vård och stöd till personer med skadligt bruk eller beroende. I ett område som är lite av ett lapptäcke mellan aktörer, myndigheter, regioner, kommuner och ideell sektor behövs en sådan samlande och pådrivande aktör.

Kunskapsnivån om narkotika och skadligt bruk eller beroende och skadereducering behöver stärkas hos professioner inom socialtjänst och hälso- och sjukvården och utredningen föreslår Socialstyrelsen ska uppdras att genomföra en förstudie om hur ett kunskapslyft kan ske. Forte föreslås ges i uppdrag att utreda hur ett oberoende forskningscentrum för frågorna kan inrättas, hur tillräckliga forskningsanslag kan anslås av forskningsfinansiärerna och om det kan inrättas en tvärvetenskaplig forskarskola för frågorna.  Utredningen föreslår också stärkt nordisk samverkan inom området.

Tillsammans kan vi bättre!

Vi kan bättre! visar att det finnas saker som fungerar bra och många blir hjälpta- men det finns möjlighet till förbättringar. En del av utredningens förslag riktar sig till regeringen. En del kan och bör dock genomföras av kommuner, regioner, forskning, myndigheter och andra aktörer. Detta kan göras oavsett vad regeringen tar vidare eller inte. Allt handlar inte om lagstiftning eller behov av mer resurser utan om synsätt, etik, arbetssätt och att använda kunskapsbaserade metoder.

Artikeln är skriven av

Lina Pastorek, huvudsekreterare Narkotikautredningen, S 2022:01

på uppdrag av PopNAD.