Tramadol – ungas berättelser om att försöka sluta

Narkotika

Kristin Arve, Doktorand på Socialhögskolan, Lunds Universitet
Publicerad 21 jun 2023

En ny studie om unga och tramadol visar på utmaningar i att försöka sluta med drogen, där betydelsen av tillit och uthållighet är centralt i det professionella bemötandet.

Opioidläkemedlet tramadol har på senare tid blivit en populär drog bland unga i Sverige. Exempelvis visar studier från öppenvårdmottagningen Maria Malmö en förekomst av tramadol bland 26–32 procent av de unga som är aktuella på mottagningen.

Tramadol ses ofta som mindre farligt jämfört med andra opioidpreparat, men medför toleransutveckling och abstinensbesvär på liknande sätt.

Behandling initierades ofta från föräldrar och professionella

De flesta av de unga i studien har erfarenhet av behandling för sin droganvändning, men i väldigt varierande omfattning. För många av dem initierades behandlingsinsatser omgående efter att deras droganvändning uppmärksammades av exempelvis föräldrar eller skola. De hade vid denna tidpunkt inte så stort eget intresse av att sluta med droger, men deltog ändå i behandlingen för att hålla de vuxna lugna. Parallellt fortsatte de med sin droganvändning.

I kontrast till detta fanns en del unga som så att säga gick under radarn under flera års tid innan deras droganvändning uppmärksammades, eller de själva sökte hjälp. I motsats till tidigare behandlingsinsatser, lyfter de unga fram senare eller pågående insatser som betydelsefulla, även om de i många fall också varit mer eller mindre påtvingade. Många beskriver att de haft en ambivalent inställning till sin droganvändning initialt i behandlingen och att både deras motivation och förmåga att avstå droger hade vuxit fram under behandlingstiden. Början av behandlingstiden beskrevs ofta som stökig, då de fortsatte använda droger eller tog upprepade återfall. En betydelsefull aspekt var här förtroendefulla relationer till behandlingspersonal som stod kvar och inte gav upp hoppet om dem.

Svårigheter att sluta på grund av psykisk ohälsa och beroende

Många av de unga beskriver erfarenheter av att ha fastnat i ett tramadolberoende som de sedan haft svårt att ta sig ur. De ger uttryck för att de på grund av sitt psykiska mående sköt upp försök att sluta, eller inte ens såg slutandet som ett rimligt alternativ. Vidare betonar flera av dem att de inte fått hjälp med sitt psykiska mående, som de egentligen ser som grundproblemet. Abstinensen från tramadol beskrivs också som ett hinder, då den var så svår att uthärda att de tog drogen på nytt. Vidare lyfts det psykiska måendet fram som den främsta riskfaktorn för återfall, ofta i kombination med den höga tillgängligheten av droger i deras bekantskapskrets. Parallellt med detta vittnar många av de unga om hur de över tid har förbättrat sin förmåga att stå emot drogsug och hittat andra sätt att hantera svåra känslor på.

Mellan ambivalens och beslutsamhet

De unga beskriver hur de slets mellan kärleken till drogen och de negativa konsekvenser som användningen förde med sig. Medan användningen av tramadol inledningsvis främst associerades med positiva upplevelser, medförde den med tiden problem av olika slag. Ungdomarna kopplar i hög grad samman detta med att de till följd av ökad tolerans tog allt högre dagliga doser tramadol i kombination med andra droger parallellt och att droganvändningen tog en allt större plats i deras liv. De berättar även om konfliktfulla känslor kring att söka hjälp, på grund av bristande tillit till socialtjänsten, eller en självbild av att vara en person som klarar sig själv. Förr eller senare nådde dock de flesta en punkt där de verkligen bestämde sig för att sluta med droger. Medan dåtiden associeras med ambivalens, impulsivitet och vårdslöshet, beskrivs deras nuvarande situation i termer av ökad medvetenhet och ett genuint val att avstå från droger. Studiens resultat visar på det komplexa samspelet mellan viljan och förmågan att sluta med droger, där ungas egna perspektiv och betydelsen av tillitsfulla relationer behöver få en ännu mer framträdande roll i behandlingssammanhang.

 

Artikeln är skriven av

Kristin Arve, Doktorand på Socialhögskolan, Lunds Universitet

på uppdrag av popNAD

 

 

 

FacebookXLinkedInEmailPrint