Oenighet och olika värderingar i den svenska narkotikapolitiska debatten

Det har knappast undgått någon att narkotikapolitiken debatterats flitigt på senare år. I Sverige tog debatten fart kring år 2015, när den narkotikarelaterade dödligheten var som högst. Diskussionerna trappades upp ytterligare när riksdagen år 2020 antog ett förslag från sitt socialutskott att regeringen bör utvärdera sin i stort sett oförändrade 30-åriga narkotikapolitik. Sveriges kommuner och regioner (SKR) samt Folkhälsomyndigheten hade gett liknande förslag innan detta beslut. Såväl dåvarande som nuvarande regering motsätter sig dock en utvärdering av narkotikastrafflagen och kriminaliseringen av eget bruk. Detta har fått många aktörer att föra fram sina förslag i frågan.

I artikeln Debating the Drug Policy in Sweden, publicerad online i tidskriften Contemporary Drug Problems i mars 2023, analyserar vi mediatexter innehållande olika aktörer som yttrar sig om den svenska narkotikapolitiken mellan åren 2015 och 2021. Analysen tar därmed ett helhetsgrepp kring vilka aktörer som syns och kommer till tals i den nationella debatten i Sverige. Vidare analyserar vi hur aktörerna argumenterar för sin sak genom olika moraliska principer. Dessa principer speglar olika värderingar och målsättningar för samhällets bästa.

Politiker, opinionsbildare och journalister – istället för narkotikaanvändare

Politiker utgör den absolut mest synliga aktören, vilket kan förstås mot att det är i regering och riksdag som narkotikafrågan avgörs. Däremot ges narkotikaanvändare endast ett marginellt utrymme i media. Detta blir än tydligare när analysen begränsas till dem som aktivt försöker påverka debatten genom att publicera sig i tidningarnas debattforum, till exempel debattartiklar. Här lyser narkotikaanvändarna med sin frånvaro, vilket möjligen kan förklaras av att de inte ges utrymme av tidningsredaktionerna. Istället är det journalister själva som dominerar, till exempel genom ledarsidor, tillsammans med enskilda opinionsbildare och intresseorganisationer.

Oenighet och tre sidor

I analysen blev det tydligt att de olika aktörerna oavsett sakfråga, exempelvis dödlighet, vanligen tog tillfället i akt att uttalat eller indirekt stödja eller motsätta sig den restriktiva narkotikapolitiska hållningen. Uttalandena kategoriserades därför utifrån om de förespråkade eller motsatte sig denna nolltolerans. Det förekom även neutrala uttalanden. Ett tankeväckande resultat är att samtliga aktörsgrupper bestod av både förespråkande, kritiserande och neutrala röster. Så även om alla debattörer uttrycker att nuvarande politik bör förbättras så finns ingen enighet kring hur detta ska ske. Det finns inte heller någon enskild grupp (partier, professioner, intresseorganisationer, och så vidare) som förefaller tillräckligt enad för att kunna framföra ett tydligt alternativt. Det är möjligt att denna splittring bidrar till nuvarande låsningar och att vi ännu inte sett långtgående reformförslag. Till syvende och sist handlar det om var regering och riksdag står i frågan.

Alla argumenterar med evidens

Intressant är att alla tre sidor använder sig av evidens i argumentationen. Vid närmare eftertanke är det inte så konstigt eftersom det idag förefaller omöjligt att framföra ett förslag utan hänvisning till vetenskap och beprövad erfarenhet. Den genomträngande idén att samhällsåtgärder måste baseras på evidens har lett narkotikaforskare att konstatera att evidens är nödvändigt men inte tillräckligt när en försöker reformera politiken.

Fokus på värderingar

Vi bör istället synliggöra och studera de värderingar som ligger till grund för olika förslag. Det är här vi i analysen kan se skillnader. Medan förespråkare för nuvarande nolltolerans motiverar argumenten med värderingar kopplade till paternalism och beskyddande attityder, så betonar motståndare principer som understryker vikten av människoliv och hur narkotikaanvändare bör stödjas och hjälpas istället för att straffas och stigmatiseras. Vi har tidigare sett hur hänvisningar till folkhälsa, istället för narkotikapolitik, och mänskliga rättigheter banade väg för ett införande av sprututbyten. Det återstår att se vilka värderingar som kommer att nå framgång i kommande års narkotikapolitik, samt om narkotikaanvändare och deras anhöriga kommer att få en berättigad och starkare röst i debatten.

Artikeln är skriven av

Tuulia Lerkkanen, doktorand & Jessica Storbjörk, docent

Institutionen för folkhälsovetenskap,

Stockholms universitet

på uppdrag av PopNAD