”Rökning har haft extremt låg politisk prioritet i Danmark”

Tobak

Malin Wikström, webbredaktör
Publicerad 20 september, 2018

– Höj priset på cigaretter rejält, det säger Charlotta Pisinger, Danmarks första professor i tobaksprevention. Hon efterlyser mer handling av politikerna, mer lagstiftning kring tobak och mer nordiskt samarbete.

Charlotta Pisinger har forskat i tobaksprevention i tjugo år och tillträdde som professor i ämnet våren 2018. Under den tiden har det skett ett skifte i Danmark när det gäller tobak. Från att enbart ha fokuserat på rökstopp och skador kring rökaren har man långsamt börjat fokusera också på samhällsstrukturer som främjar rökning: priser, reklam, tillgänglighet och på hur förpackningarna ser ut.

– Man har också skiftat fokus från rökarna till det politiska ansvaret och tobaksindustrins betydelse. Om man har för stort fokus på rökarna finns en risk att man bara beskyller offret, man beskyller rökarna för att röka. Det här trots att de kanske har blivit beroende av nikotin redan som tonåringar, då de inte kunde ta ansvar och se konsekvenserna av sitt experimenterande med rökning, säger Pisinger.

Framgångsrika inom rökstopp

Enligt Charlotta Pisinger finns det ändå många saker som Danmark borde ha gjort under de senaste tjugo åren.

– Först och främst har vi nästan ingen lagstiftning och reglering på tobaksområdet. Vart tredje år kommer det en rapport som ser på det tobaksförebyggande arbetet i EU och hur varje land klarar sig, där ligger Danmark på plats nummer 23 av 35. Tidigare var vi på femtonde plats. I den undersökningen klarar sig Danmark dåligt på alla sätt, med undantag av rökstopp. Inom rökstopp har vi haft en stark tradition, det är det enda vi har gjort bra, faktiskt.

Andelen rökare är större i Danmark än i de andra nordiska länderna. Över 22 procent av den vuxna befolkningen röker, av dem nästan 17 procent dagligen.

Starkt inflytande från industrin

Orsaken till att Danmark skiljer sig från Sverige, Norge och Finland när det gäller tobak och det tobaksförebyggande arbetet tror Pisinger ligger i relationen till tobaksindustrin.

– Jag tror att en av de stora orsakerna är att tobaksindustrin har varit mycket stark i Danmark, vi har varit ett nordiskt centrum för tobaksindustrin. Vi har haft House of Prince, som nu är uppköpt av British American Tobacco, och vi har haft en del organisationer som är betalda av tobaksindustrin, organisationen för rökare, Henry, Hensynsfulde Rygere, till exempel. De politiska partierna får pengar av tobaksindustrin, till exempel Det Konservative Folkeparti, Venstre och Centrum Demokraterne, och det är lätt för tobaksindustrin att komma och prata med medlemmar i Folketinget. Tobakslobbyister är lokalpolitiker och jobbar med folkhälsopolitik.

De danska partiernas kopplingar till tobaksindustrin är något som har skapat debatt i Danmark, och något som de danska medierna skrivit om, bland annat Berlingske.
Enligt WHO:s ramverk för tobakskontroll, WHO Framework convention of tobaccocontrol, FCTC, ska politiker inte ha samröre med tobaksindustrin, men Danmark har inte implementerat ramverket.

– Danska politiker känner inte till FCTC, trots att vi har skrivit under det och förpliktat oss att följa det. Artikel 5.3, som handlar om att tobaksindustrin inte får ha inflytande över våra beslutsfattare, följs inte. Rökning har haft extremt låg politisk prioritet, och man har fullständigt glömt FCTC. Vi som arbetar med tobaksprevention försöker höja våra röster, men det är först de senaste åren som tobak har kommit upp på agendan. Det här beror också på att den danska rökprevalensen har stagnerat de senaste sju åren, och att fler och fler unga börjar röka. Det är lite alarmerande för politikerna, en signal om att nu måste man göra någonting.

Svårt att få finansiering

Charlotta Pisinger vittnar om att det har varit svårt att forska inom tobak i Danmark, det är först de senaste fem åren som ämnet har fått större fokus.

– Det har varit svårt att få pengar, många av våra stora forskningsfonder ger inte finansiering till tobaksforskning. Om man vill forska i sund kost eller fysisk aktivitet kan man få pengar, men inte om man vill forska i tobak.

Samröret med tobaksindustrin beskriver Pisinger som svårt.

– Jag har många gånger skrivit till tobaksindustrin, för att få veta hur många lobbyister de har i Danmark, jag har klagat över några av de aktiviteter som de har på stora festivaler så som Roskildefestivalen till exempel. Jag har klagat till Sundhedsstyrelsen och jag har skrivit i medierna om tobaksindustrins metoder. Det sista det förde med sig var att jag tillsammans med min chef blev anklagad för vetenskaplig oredlighet av tobaksindustrin. Vi blev rentvådda eftersom vi inte var vetenskapligt oredliga. Det är väldigt stressande att veta att industrin håller ögonen på en.

”Höj priset!”

När det gäller effektiva åtgärder för att minska rökning och tobaksrelaterade skador är priset en av de viktigaste, säger Pisinger.

– I Danmark har politikerna sagt ja till en prishöjning på två till tre danska kronor, men det har ingen effekt, det är symbolpolitik, så att man kan säga att vi har gjort något. Man borde fördubbla priset. De billigaste cigaretterna kostar nu 37 kronor, men priset borde vara 80 till 100 kronor.

Charlotta Pisinger nämner rapporten Forebyggelse af Rygning hos børn og unge. Hvad virker? som handlar om unga och tobaksprevention, där flera åtgärder finns uppräknade.

– Ett högre pris, som kombineras med strängare marknadsföring, reklamförbud, neutrala tobaksförpackningar, att gömma undan cigaretterna i butikerna, och att se på den dolda marknadsföringen på festivaler och i kulturlivet där tobaksindustrin är väldigt aktiv.

Också i Danmark har man satt upp mål för en rökfri framtid, 2030 ska inga barn och unga röka, men Charlotta Pisinger är skeptisk till det här målet.

– Røgfri Generation 2030 är en ren illusion eftersom det inte finns någon politisk handling bakom. Om vi inte har någon plan och politikerna bara säger att vi ska använda informationskampanjer och tala de ungas språk räcker det inte. Vi ska ha en plan, vi ska följa den, vi ska ha resurser och politisk vilja att genomföra den. Vi har stark evidens för att ett högt pris är det mest effektiva, men om politikerna blankt avvisar effektiva redskap för att minska rökning når vi aldrig målet.

Mer nordiskt samarbete

De nya tobaksprodukterna ställer sig Pisinger skeptisk till.

– Jag är inte en vän av harm reduction, jag har inte sett en effekt av det. Tobaksindustrin har sedan 1950-talet lanserat olika produkter som ska minska skadorna, man har haft light-produkter och filterprodukter, men de har aldrig varit någon hälsovinst för rökarna. Om tobaksindustrin säger att de har en väldigt bra skadereducerande produkt, och samtidigt lovar att sluta producera de vanliga farliga cigaretterna – då tror jag att det kan finnas en liten hälsovinst. Men nu har vi sett, till exempel med e-cigaretter, att upp till 80 procent av dem som börjar med e-cigaretter, använder både dem och vanliga cigaretter. De nya produkterna blir bara ett supplement, det blir inte ett alternativ.

Charlotta Pisinger ser att det nordiska samarbetet inom tobaksområdet kunde stärkas.

– Jag tycker att det är synd att vi inte samarbetar mer, jag tycker att vi ska dela med oss av våra erfarenheter i Norden med varandra och bli bättre på att koordinera det vi gör. Den senaste tiden har vi försökt att bjuda in folk, speciellt från Norge. Vårt problem har varit att när vi har inviterat politikerna till mötena har det kanske kommit två, sådana som i förväg är intresserade och som gärna vill göra något på tobaksområdet. De som faktiskt har behov av att lyssna, de kommer inte.

FacebookTwitterEmailPrint