Kvinnliga rockartister glöms ofta bort när man beskriver rockmusikens värld. Kvinnorna som levt i denna värld har ofta levt enligt männens villkor, också då det kommer till alkohol- och drogbruket. Atte Oksanen har studerat hur kvinnliga rockstjärnor beskriver missbruk i sina självbiografier.
Drugs, sex and rock n’ roll lyder ordspråket som beskriver livsstilen av rockstjärnan. Alkohol och droger är lika självklara som luft och vatten i den klichéartade bilden av rockindustrin. Ofta har alkohol- och drogmissbruk också ändat en stjärnas liv. Jimi Hendrix, Brian Jones och John Bonham för att nämna några män. Också kvinnliga rockstjärnor har varit kända för sitt missbruk, som till exempel Nico från The Velvet Underground och Janis Joplin. På senare tid har popvärlden också sett sina drogrelaterade dödsfall som Whitney Houston och Amy Winehouse.
Mannens värld
Rockvärlden har varit – och är ännu – mansdominerad. Artister, producenter, managers, journalister är yrkesgrupper inom rockvärlden som först och främst har bestått av män. De kvinnliga artister som levt i denna värld har starkt påverkats av de könsbundna förväntningar som riktats mot dem i denna manliga värld. Det har också påverkat kvinnornas alkohol- och drogbruk, men på olika sätt. Atte Oksanen har i sin nya artikel studerat hur beroende och rehabilitering beskrivs i kvinnliga rockstjärnors biografier från 80-talet framåt. Trots att många av de böcker som Oksanen läst inte tar upp ett eget missbruk, tangerar alla böcker missbruk på ett eller annat sätt. Han har också sett på vilken roll genus spelar i berättelserna om missbruket.
Ur Oksanens material formas en bild av kvinnliga artister som fått kämpa mot förväntningen att bete sig som män. Trots att könsrollerna ändrades snabbt under 60- och 70-talet betraktades kvinnliga artister ofta ur ett manligt perspektiv. Janis Joplins alkohol- och drogproblem har till exempel uppfattats som ett sätt att hantera sin situation ”som en man”, som ensam kvinna i en mansdominerad industri. Andra artister beskriver svårigheter med att vara en kvinna i rockkulturen, inte bara som artist utan också som fru och flickvän. Många artister beskriver utnyttjande managers (som Cherie Currie från gruppen The Runaways) och våldsamma män (som Ronnie Spector och Tina Turner).
If a guy said “fuck you” to someone it was rock and roll; for a woman to do it was disrespectful. This was rock and roll’s dirty little secret: it was 1980, the women’s movement had been around for almost twenty years, and yet overt sexism and misogyny were alive and well.
(Benatar & Bale Cox, 2010, p. 94)
Världen såg manliga rockstjärnor som subjekt och kvinnor som (sex)objekt. Kvinnor i industrin måste välja mellan att vara en värsting eller en snäll artist. Det fanns ingen mellanväg. Det här kan ses som en förklarande kontext till många av artisternas missbruk, menar Oksanen. Dessutom syns effekterna av alkohol- och drogbruk fysiologiskt snabbare på kvinnor än på män. Därför har kvinnliga artister snabbare upplevt effekterna av att vara ”en av pojkarna” i rockens värld.
Vägen ut ur missbruket
Det är betydligt vanligare för manliga rockstjärnor att i sina biografier skriva om självrehabilitering och ett fortsatt bruk av droger. I de böcker Oksanen läst skriver så gott som alla de kvinnor som upplevt ett personligt missbruk att de lämnat missbruket och återhämtat sig med hjälp av vård eller stödgrupper.
Bland andra Courtney Love och Cherie Currie beskriver sina missbruk som allvarliga och personliga. De listar de rehabiliteringsförsök de gjort, där de vanligaste har varit med 12-stegsprogram. De beskriver den långa vägen ur missbruket och går igenom de faser som traditionellt har beskrivits av AA-rörelsen: man måste först nå botten för att sedan resa sig igen.
I självbiografierna beskrivs ofta en särskild händelse som en väckarklocka för att man ska vakna upp ur sitt missbruk. Currie skriver om hur en bilkrock fick henne att tänka på vart hennes liv var på väg. Däremot lyckas artisterna sällan med de första försöken till rehabilitering, men då de väl blivit kvitt sitt missbruk beskriver de sig som nya människor.
Gradually, I became a different woman inside and out. The obsessive, unhealthy, drug-addicted, alcoholic liar and cheat faded into the background, and a kinder, more open and loving, more honest and healthy woman stepped into view. I worked my steps.
(Carlisle, 2010, p. 239)
En del kvinnliga artister skriver att de medvetet avhållit sig från droger och alkohol som ett sätt att hantera världen de lever i. Klichén om att rock n’ roll av sig själv betyder alkohol och droger är alltså just en kliché. Men alla böcker i Oksanens material beskriver beroende som genusrelaterat: missbruk har olika innebörd för kvinnor och män. Män med beroende har behållit sin trovärdighet och vid behov fått hjälp av skivbolag och andra i musikindustrin, medan kvinnan med beroende har setts som förlorade.
They liked me better on heroin. I was much more subdued and manageable. It’s very common with rock stars. They surround themselves with beautiful and often brilliant women whom they also find extremely threatening. One way out is for women to get into drugs. That makes them compliant and easier to be with.
(Faithfull & Dalton, 1994/2000, p. 278)
Julius von Wright
