Norska polisen kritiseras för tätt samarbete med narkotikapolitisk förening
NarkotikaSebastian Dahlström , frilansjournalist Publicerad 3 maj 2023
Den privata politiska föreningen Norsk Narkotikapolitiforening (NNPF) har under många års tid haft stort inflytande inom det norska polisväsendet. En färsk rapport slår fast att samarbetet mellan NNPF och polisen har varit så tätt att det uppstått oklarheter om var gränsen mellan den privata föreningen och polismyndigheten går.
– När en aktör, en privat organisation, får ett så starkt inflytande över en del av den politiska makten uppstår ett demokratiskt problem.
Det säger Anne-Mette Magnussen, professor i statsvetenskap vid Høgskulen på Vestlandet, som har lett den arbetsgrupp som står bakom rapporten Politi og rolleforståelse.
– Vår slutsats är att det inte tillräckligt tydligt gått att skilja på rollerna mellan polisen och NNPF.
Dubbelroll som fackorganisation och politisk lobbare
Norsk Narkotikapolitiforening grundades år 1991 för att svara på polisens behov av mera kunskap inom narkotikafältet. På sin webbplats uppger NNPF att de är en privat förening som erbjuder sina medlemmar professionell utbildning i bland annat drogförebyggande arbete. De flesta av föreningens ca 3000 medlemmar är anställda inom polisväsendet.
Ända sedan starten har NNPF stått polismyndigheten nära. Föreningen har haft kontor på samma adresser som polishögskolan och olika instanser inom polisväsendet, samt tidigare åtnjutit ekonomiskt stöd från polismyndigheten.
Rapporten Politi og rolleforståelse slår fast att NNPF spelat en viktig roll inom polisväsendet.Föreningen har uppfattats dels som en fackorganisation för poliser inom narkotikafältet, och dels som en privat förening med en egen narkotikapolitisk agenda. I rapporten sammanfattas problemet med föreningens dubbelroll så här:
“NNPF har bedrivit kompetensutveckling av polisen, narkotikaförebyggande arbete och politisk verksamhet i en och samma förening, med polisens acceptans, uppmuntran och ekonomiska stöd.”
Är det polisen eller föreningen som talar?
I den offentliga debatten i Norge har NNPF företrätt en förhållandevis konservativ syn på narkotikapolitiken. Bland annat riktade föreningen kritik mot den förra norska regeringens förslag om en liberalisering av rusmedelslagstiftningen, särskilt förslaget om att avkriminalisera narkotika för eget bruk. I offentligheten väcktes frågor om huruvida föreningsmedlemmarna uttalar sig i egenskap av NNPF-medlemmar eller poliser.
På polischefens initiativ tillsatte det norska justitieministeriet i september 2021 den expertgrupp som efter avslutat arbete i december 2022 publicerade sin rapport.
– Det fanns ett behov av en empirisk genomgång av förhållandet mellan polisen och NNPF. Vår rapport ger ett grundligt kunskapsunderlag för att utvärdera de här frågorna, säger Anne-Mette Magnussen.
Skarp kritik mot polisen
I rapporten Politi og rolleforståelse riktas kritik mot polisens förhållande med NNPF på ett flertal punkter.
Föreningens namn Norsk Narkotikapolitiforening kan vara vilseledande, eftersom det finns risk för att det kan uppfattas som en formell instans inom polisväsendet. Inom ramen för föreningens drogförebyggande arbete har man exempelvis hållit föredrag där föreningsmedlemmar har uppträtt i polisuniform, vilket gjort att rollen som polis och föreningsmedlem har suddats ut. Det här blir problematiskt eftersom det finns en risk för att uttalanden som görs i föreningens namn kan få den auktoritet och vikt som förknippas med polisens officiella uttalanden, slår rapporten fast.
Vidare lyfts kritik mot att polisen i hög grad överlåtit ansvaret för utbildning och fortbildning inom narkotikafältet till NNPF. Det är frågan om utbildningsarbete som polisen själv borde ha gjort. Att en privat förening får utbildningsansvar för en instans med våldsmonopol beskrivs som problematiskt.
Som utbildare kan NNPF ha varit med om att forma polisens åsikter och praxis inom narkotikafältet. Föreningen, som driver en politisk agenda, har som polisutbildare fått möjlighet att både definiera problemen och lösningarna inom narkotikafältet. I rapporten beskrivs det som att NNPF “äger” synen på narkotikapolitik inom polisen, och föreningens starka position kan ha lett till att avvikande åsikter kan ha tystats ned.
Från samstämmighet till narkotikapolitisk brytningstid
Arbetsgruppen bakom rapporten har granskat polisens förhållande till NNPF över hela den 30-årsperiod som föreningen har funnits.
– Det har varit viktigt att följa föreningens utveckling över en lång tid. När föreningen grundades rådde en mycket större samstämmighet kring narkotikapolitik, säger Anne-Mette Magnussen.
I rapporten beskrivs narkotikadebatten vid tiden för föreningens grundande som relativt enig, där ett restriktivt och straffbetonat förhållningssätt till droger var dominerande. Med tiden har den synen luckrats upp, och andra åsikter har tagit plats i den offentliga debatten.
Rapporten beskriver dagens diskussionsklimat som en narkotikapolitisk brytningstid. I takt med att fler liberala röster har höjts har kritiken mot NNPF ökat, särskilt i debatten kring den planerade rusmedelsreformen.
– I dagens läge när det finns flera synsätt på narkotikapolitiken har det blivit tydligt hur problematiskt det är att en organisation, med en egen narkotikapolitisk agenda, har så stort inflytande.
Arbetsgruppen riktar sin kritik mot polisen – inte mot föreningen. NNPF kan inte hållas ansvarig för den ställning den privata föreningen tillåtits få hos polisen, anser arbetsgruppen. Rapporten tar inte heller ställning till rusmedelspolitiken.
Stor uppmärksamhet och livlig debatt
Rapporten har gett upphov till en livlig diskussion i Norge, och Anne-Mette Magnussen säger att den fått uppskattning både bland dem som kritiserat NNPF:s förhållande till polisen, och av polisen själv.
– Rapporten skapar debatt, och det ser jag som mycket positivt. Mitt intryck är att polisen tagit rapporten på stort allvar. För polisen är det här tuff läsning, eftersom kritiken är allvarlig.
Enligt Magnussen har polisen uttryckt sin uppskattning för att rapporten lyfter fram kritiken i en form som gör att problemen är lätta att ta fasta på.
– Flera seminarier har också ordnats på basis av rapporten. Om vår rapport kan bidra till att polisen som sådan blir bättre, så känns det meningsfullt.
– Har du en känsla av att rapporten kan leda till konkreta förändringar?
– Ja, det har jag.