Guldålder för forskning om psykedeliska substanser

Med psykedeliska substanser menas ämnen som påverkar det centrala nervsystemet, användarens sinnes- och kroppsintryck samt känslovärld. Frågan är om den starka effekt som de här ämnena har kunde fungera som behandlingsmetod för psykiska problem.

– Än så länge är det grundläggande frågor som sysselsätter forskarna. Vi är fortfarande inte säkra på om den terapeutiska potentialen verkligen existerar, och hur effektiv den i så fall är i jämförelse med våra etablerade metoder för att behandla till exempel depression eller posttraumatisk stress.

Det säger Samuli Kangaslampi, doktor i psykologi och ordförande för föreningen för psykedelisk forskning i Finland (Psyty) som arbetar för att föra fram forskningsresultat kring psykedeliska substanser.

Längst har forskningen gått kring substansen MDMA, som allmänt kallas ecstasy. Preliminära resultat visar att ämnet kan hjälpa vid behandling av posttraumatiskt stressyndrom. I den kliniska prövningen av läkemedel har MDMA nu nått fas 3, vilket är den sista innan ämnet får börja användas i vården. 

En annan psykedelisk substans som uppvisar goda preliminära resultat i forskningen är psilocybin, ett aktivt ämne i vissa psykedeliska svampar, i vård av allvarlig depression och beroendeproblematik. Ämnet håller på att gå över från fas 2 till fas 3 i medicinutvecklingen. 

Diskussionen svängde tvärt och nu finns hopp om stora pengar

Det råder ingen tvekan om att forskningen kring psykedeliska substanser i terapibemärkelse befinner sig i en guldålder. Det här beror enligt Samuli Kangaslampi på flera olika faktorer. 

– Förr rapporterade media främst om missbruk och vilka risker som förknippas med psykedeliska substanser. Men under de senaste tio åren har diskussionsklimatet svängt 180 grader. Idag råder det snarast en hype kring fenomenet. 

Att det är frågan om ett relativt nytt intresse märks också i att de pågående undersökningarna räknas i hundratal, medan de publicerade räknas i tiotal. 

I takt med att fördomarna har minskat har forskningsanslagen ökat. Tidigare drevs den här forskningen nästan uteslutande med hjälp av privata donationer, men nu har också offentliga aktörer kommit med. Dessutom finns det många som hoppas på att kunna tjäna pengar på den potentiella nya vårdformen.

– Det har grundats en massa nya företag som strävar efter att i föra ut patenterade psykedeliska läkemedel på marknaden. Den kommersiella dimensionen existerade inte för 10 år sedan. Sett till värderingar på börsen är det en global miljardbusiness, trots att inget av de här företagen ännu har någon produkt att sälja.

Samuli Kangaslampi säger att det främst rör sig om mindre nystartade företag. De etablerade medicinjättarna har inte varit särskilt aktiva i de här frågorna. Eftersom den nya typens psykedeliska mediciner potentiellt kunde utmana traditionella läkemedel kunde man tänka sig att medicintillverkarna skulle ha ett intresse i att lobba mot dem. 

– Men jag har inte sett någon lobbning – varken för eller emot – från de stora firmorna.

Forskarna måste motstå hypens dragningskraft

I takt med att intresset för psykedeliska substanser har vuxit har även privata retreatcenter som erbjuder psykoaktiv naturmedicin, som exempelvis ayahuasca, blivit allt populärare. Kangaslampi säger att de här centren är problematiska eftersom de inte övervakas tillräckligt och rör sig i gränslandet mellan terapi och rekreation. 

– Den akademiska forskningen följer en hög standard och går varsamt fram. Bland annat gör man grundliga bakgrundskontroller av de frivilliga som deltar i studierna, något som inte är möjligt vid de privata kliniker som är verksamma idag. 

Både trippen och terapeuten är viktiga

En utmaning för forskarna är att det är svårt att använda kontrollgrupper med placebo. På grund av ämnenas kraftiga effekt kan patienten med stor sannolikhet själv avgöra om hen fick placebo eller inte. 

Det forskas även i om man kunde undvika de psykologiska effekterna, genom att mikrodosera eller genom att på kemisk väg avlägsna det i ämnet som orsakar en så kallad tripp. Samuli Kangaslampi är skeptisk. 

– Jag har inte sett bevis på att mikrodosering skulle ha någon betydande effekt bortom placebo. Hittills pekar forskningen på att den starka psykologiska effekterna som ämnena ger är avgörande för terapins resultat.

Det som också understryks i forskningen är att terapeutens roll är mycket viktig. Patienten träffar terapeuten både före, under och efter själva doseringstillfället.

Hela vårdperioden kan ta några månader och är därmed tidsmässigt jämförbar med de korttidsterapier inom psykvården som finns idag.

Myndigheterna borde förbereda sig – inom några år kan ämnena vara godkända

Mycket av forskningen kring psykedeliska substanser görs idag i USA, Storbritannien, Schweiz och Holland. Men även här i Norden pågår det studier. Ett kanadensiskt läkemedelsföretag bedriver för tillfället en studie i Finland, den första i sitt slag, som undersöker i fall behandling med psilocybin kan motverka alkoholberoende. Också i Sverige pågår en psilocybinstudie som fokuserar på ämnets roll i behandling av depression.

Som ordförande för föreningen Psyty skulle Samuli Kangaslampi gärna se ett större engagemang bland myndigheterna i de här frågorna. 

– I vissa länder har hälsomyndigheterna redan bildat arbetsgrupper som funderar på de här nya terapimetoderna. Sådana förberedelser har jag inte sett i Finland, men det skulle vara önskvärt eftersom en ny form av terapi för med sig nya frågor som måste lösas.

Samuli Kangaslampi uppskattar att MDMA-behandling mot traumarelaterade stressymptom kan vara allmän inom två till tre år. 

– För psilocybin kan processen ta lite längre. Jag gissar att det kan ta fem år innan ämnet används i depressionsvården.