Alkohol – fortfarande ingen vanlig handelsvara

Den tredje utgåvan av Alcohol, No Ordinary Commodity kommer att ges ut av Oxford University Press i oktober i år. Den första utgåvan lanserades 2003, den andra 2010 och nu 12 år senare är det dags igen. Bokserien, skriven av professor Tom Babor med kollegor, anses vara viktiga hörnstenar gällande forskning om evidensbaserad alkoholpolitik. Alcohol, No Ordinary Commodity (ANOC) översikterna är en del av kedjan av litteratur som strävar efter att förstärka och tydliggöra sambandet mellan forskning, alkoholens skadeverkningar och effektiv alkoholpolitik. Den första boken i den länken är Alcohol Control Policies in Public Health Perspective, skriven av Kettil Bruun och kollegor redan 1975.

I början av september, en månad innan själva lanseringen av ANOC 3 ordnade Institutet för hälsa och välfärd ett seminarium där smakprover från boken delades med digitala deltagare. Under seminariet talade även professor Robin Room, en annan framträdande forskare med lång erfarenhet av rusmedelsfältet.

69 alkoholpolitiska åtgärder

Alkohol är inte en vanlig handelsvara. Att förstå detta är bara ett första steg för att lösa det allvarliga folkhälsoproblem som alkohol orsakar, konstaterar Babor.

Vill man dra ner på totalkonsumtionen, och minska alkoholrelaterade skador, finns ett flertal sätt att gå till väga. ANOC 3 listade 69 olika alkoholpolitiska åtgärder utgående från hur effektiva de har visat sig vara. Åtta av dem klassificerades som bästa praxis och handlar om pris-, tillgänglighets- och marknadsföringsbegränsningar för alkoholdrycker samt förebyggande av rattfylleri. Babor förklarar att en bästa praxis betyder att åtgärden är effektiv, backas upp av ett flertal vetenskapliga studier, verkligen lyckas nå sin målgrupp, och dessutom är kostnadseffektiv att implementera.

Monopolens roll

Under seminariet fördjupade sig Robin Room i frågan om monopol, då ensamrättsystem inom detaljhandel var ett av de allra bästa sätten att minimera konsumtion och skador.

Ett statsägt alkoholmonopol – som Alko eller Vinmonopolet – gör det möjligt att eliminera fiskala intressen av alkoholförsäljning, eftersom aktörerna inte strävar efter vinst. Alkoholmonopolen har samtidigt begränsat antal affärer, är noga med ålderskontroll och ägnar sig inte åt marknadsföring av produkterna. De nordiska monopolländerna har dessutom höga skattesatser på alkohol. Sammantaget bockar konceptet monopol av de flesta av bästa praxis-rekommendationerna i boken. Oavsett detta, befinner sig vissa av monopolen i varierande grad av motvind.

Strömningar och trender

Under seminariet diskuterades det vilka faktorer som kan urholka monopolen, och vilka strömningar vi just nu kan se i Norden.

De nordiska monopolen har historiskt sett haft ett brett folkligt stöd. I Finland har det dock börjat naggas i kanterna, och näringslivets intressen har börjat ta alltmer plats. Den senaste opinionsundersökningen visar till exempel att 54 % av de tillfrågade gärna vill ha vin i matbutikerna. År 2011 ansåg bara 30 % att vin skall få köpas från dagligvaruaffärer. Opinionsskiftet syns också i politiken. Ett av Finlands största partier – Samlingspartiet – har i några år flaggat för att de gärna vill montera ner Alkos monopol. Alkohollagstiftningen har redan liberaliserats ett steg år 2018, då matbutikerna fick rätt att sälja drycker med max 5,5 volymprocent jämfört med den tidigare gränsen på 4,7. Skall vi nu då förbereda oss på att se 15-procentiga alkoholdrycker i snabbköpet?

Forskningsprofessor Pia Mäkelä vid Institutet för hälsa och välfärd förklarar varför det kan bli knepigt:

“Försäljningen av vin, det vill säga i praktiken alla alkoholdrycker och dryckesblandningar under 15 procent, i matbutiker skulle även rubba monopolsystemet som omfattar starka drycker. Antalet försäljningsställen för alkoholdrycker med en alkoholhalt på över 5,5 procent skulle 12-faldigas om de nuvarande detaljförsäljarna av svagare alkoholdrycker också skulle få rätt att sälja starkare alkoholdrycker. “

Faller en, faller alla?

Under seminariet konstateras att interna politiska beslut och ett starkt lobbande näringsliv är de största reella hoten mot ett alkoholmonopol. Att i små steg luckra upp lagstiftningen ger utrymme för ekonomiska intressen, och det sker oundvikligen på bekostnad av folkhälsan. Island har till exempel nyligen godkänt så kallad gårdsförsäljning av alkohol upp till 12 volymprocent, vilket – om än småskaligt – konkurrerar med monopolet.

Finns det risk för en dominoeffekt? Om ett av monopolen skulle upplösas i framtiden, kommer alla att gå samma öde till mötes då?

Professor Room ser uppenbara risker för att monopolen skulle vackla i ett sådant scenario, men landar ändå i att även om de nordiska alkoholmonopolen fungerar på liknande sätt så är de inte automatiskt sammankopplade. De har mycket gemensamt, men är inte identiska gällande uppdrag, utformning eller juridisk grund. Systembolaget och Alko bottnar till exempel i folkhälsomotiverade undantag som förhandlades fram då länderna gick med i EU 1995, medan Norge och Island inte är medlemmar i EU. Någon automatisk dominoeffekt kommer det alltså inte att bli.

ANOC 3 kommer att finnas gratis som e-bok, och lanseras i oktober.

Uppdatering: boken finns här. Klicka på Open Access i högra hörnet för att ladda ner den gratis.