Debattartikel: Brister i forskning ger oklar bild av cannabisanvändningens effekter

När svenska forskningsrådet FORTE 2019 sammanfattade kunskapsläget i publikationen Cannabis: Harmlös rekreation eller farlig drog? lyfte de att användandet av cannabis är kopplat till ökad risk för trafikolyckor och lägre födelsevikt hos barn men att det framförallt påverkar olika psykiska funktioner. Regelbunden användning kan leda till beroende och nedsatt kognitiv funktion men också högre risk för schizofreni och andra kroniska psykoser. Till det kan läggas ökad risk för sociala problem med låga skolresultat och problem på arbetsmarknaden.

Däremot såg de mer osäkra samband mellan cannabis och till exempel hjärt- och kärlsjukdomar, depression och våld. Här behövs mer forskning. Ytterligare en sådan osäker faktor var sambandet mellan cannabis och cancer.

Otillräcklig evidens utesluter inte samband mellan cannabis och cancer

I ett försök att klargöra det senare bad vi Centralförbundet för Alkohol- och Narkotikafrågor att titta närmare på detta, vilket resulterat i den färska rapporten Cannabis och risken för cancer – Vad säger aktuell forskning? av Mats Ramstedt. Rapporten bygger på en forskningsöversikt om sambandet mellan cannabis och cancer utifrån resultaten av de studier, genomförda mellan 1973 och 2019, som ingår i översikten.

Ett samband mellan cannabis och cancer torde, till att börja med, vara förväntat givet bland annat likheten mellan tobaks- och cannabisrök, där cannabisrök innehåller en rad cancerframkallande ämnen som även finns i tobaksrök. Cannabisrökning medför även liknande förändringar på lungor som cigarrettrökning.

Ändå konstaterar översikten i slutänden att det endast finns svag evidens för att långvarig cannabisanvändning är kopplad till utveckling av testikelcancer. Evidensen är otillräcklig också gällande andra cancerformer, som till exempel lungcancer och cancer i huvud och hals.

Det betyder inte att det inte kan finnas ett samband mellan cannabis och cancer. Anledningen till svag eller otillräcklig evidens beror enligt översikten bland annat på att få personer ingår i studierna. Dessutom var deras cannabisanvändande kartlagt på ett bristfälligt sätt samt kvaliteten i studierna var relativt låg. Att isolera effekten av just cannabis var också svårt eftersom många personer i studierna även rökte cigaretter. Det senare är intressant i förhållande till att det fanns svag evidens för testikelcancer då den cancerformen inte är kopplad till cigarrettrökning och därmed är lättare att skilja från effekter av tobak.

Narkotikapolitiska åtgärder kräver kunskap om effekter

Moderna kunskapsöversikter har visat att cannabis har potential till att orsaka skador och lidande, inte minst vad gäller hjärnan. Rapporten om cannabis och cancer understryker det faktum att det fortfarande är mycket vi inte vet om vilka ytterligare skador som cannabis kan kopplas till, men att det inte betyder att ökad skadepotential inte finns. För att få en samlad bild behövs mer forskning med bättre metoder samt större grupper under längre tid. Forskning som paradoxalt nog kan komma framöver i takt med att fler länder legaliserar cannabis. Hittills har det visat sig finnas få sådana studier trots att första delstaten i USA legaliserade redan 2014.

Utifrån nuvarande forskningsläge finns all anledning att i Norden inte införa åtgärder som riskerar att öka konsumtionen av cannabis i samhället. Inte minst för den enskilde individens skull och de närstående som drabbas, men också för att kunna nyttja samhällets resurser till andra angelägna ändamål i pandemins fotspår. Att prioritera förebyggande arbete för att hålla nere användandet torde vara en god investering utifrån vad vi i dagsläget känner till, och inte känner till, om cannabisrelaterade skador. Risken är annars att vi upptäcker skador vi i dagsläget inte har koll på samtidigt som nya konsumtionsvanor etablerat sig.

Peter Moilanen, chef, Narkotikapolitiskt Center