Ojämlikhet i hälsa ökar i de nordiska länderna trots välfungerande samarbete mellan departement

Brist på samarbete mellan olika departement skulle kunna vara en förklaring. Nordens välfärdscenters studie i Finland, Norge och Sverige visar dock att det tvärsektoriella samarbetet fungerar bra. Brist på tillräckligt omfattande och effektiva insatser kan vara en orsak till att hälsogapet inte har minskat.

Syftet med den här kvalitativa studien var att bedöma omfattningen av sektorsövergripande samarbete på departementsnivå med fokus på att minska ojämlikhet i hälsa och att identifiera faktorer som skulle kunna främja eller hindra ett sådant samarbete.

Studiens viktigaste resultat är:

• Många insatser som är ämnade att främja jämlik hälsa har initierats på nationell nivå i Finland, Norge och Sverige
• Samarbetet mellan departementen har i allmänhet fungerat bra
• Kunskap om och direkta effekter av WHO:s Health in All Policies saknas i huvudsak, utom i Finland, medan FN:s globala mål för hållbar utveckling, Agenda 2030, är välkända i alla de tre länderna
• Generella faktorer som skulle kunna främja eller hindra samarbete mellan departement har identifierats

– Enligt den här studien har många insatser som kan bidra till att främja jämlik hälsa initierats och samarbetet mellan departementen uppges fungera bra. Trots detta har den ojämlika hälsan fortsatt att öka, säger Karin Guldbrandsson, utredare vid Folkhälsomyndigheten och forskare vid Institutionen för folkhälsovetenskap, Karolinska Institutet, Sverige.

Potentiella svagheter

Under senare år har ett stort antal insatser med syfte att minska ojämlikhet i hälsa initierats i Finland, Norge och Sverige, varav många har utformats i samarbete mellan olika departement. Potentiella svagheter, som bristande effektivitet och otillräcklig omfattning av insatserna, framkommer dock i studien. Exempel på lovande insatser för att minska ojämlikhet i hälsa handlar om att åtgärda arbetslöshet och låga inkomstnivåer. Men, sådana insatser kräver stora ekonomiska resurser och finansieringen har sannolikt varit otillräcklig för att kunna påverka hälsoskillnaderna mellan olika utbildnings- och inkomstgrupper.

Ett annat möjligt problem har med målgruppernas storlek att göra. Vissa insatser i studien riktar sig till personer med funktionsnedsättning och syftar till att öka individens förmåga att arbeta. Dessa insatser är också lovande. Men om målgrupperna är små, kommer mått på ojämlikhet i hälsa i befolkningen som helhet förmodligen inte att påverkas. Ytterligare ett problem är bristen på vetenskapligt stöd för att de föreslagna insatserna skulle främja jämlikhet i hälsa.

– Utifrån den här studien kan vi konstatera att tjänstepersonerna gör sitt jobb, men att det krävs ett större politiskt engagemang när det gäller jämlik hälsa. På politisk nivå måste man prioritera åtgärder som är tillräckligt omfattande för att verkligen kunna påverka hälsoskillnaderna hos befolkningen, konstaterar Helena Lohmann, projektledare vid Nordens välfärdscenter.

Studien har genomförts av Nordens välfärdscenter på uppdrag av den nordiska folkhälsoarenan. Folkhälsomyndigheten har bidragit genom att finansiera delar av studien.