Orealistiska förväntningar på alkoholprevention i arbetslivet

Alkohol

Publicerad 8 maj 2013

Alkoholprevention på arbetsplatsen kommer inte att bli en brett tillämpad och effektiv åtgärd som alternativ till en försvagad svensk alkoholpolitik, skriver Mimmi Eriksson Tinghög som i sin nya avhandling studerat möjligheterna med alkoholprevention på arbetsplatser i Sverige.

Alternativa åtgärder inom alkoholprevention har alltmer efterfrågats och sökts sedan den restriktiva alkoholpolitiken i Sverige successivt har försvagats under snart två decennier. Arbetsplatsen som en möjlig och lämplig arena för alkohol- och drogprevention är något som under en lång tid förts fram i bland annat statliga utredningar. Vad som sällan diskuterats är dock på vilket sätt det skall göras, vem som skall göra det, huruvida det är realistiska förväntningar och om det kan bidra till att minska de negativa effekter man befarar kan ske på grund av den alkoholpolitiska försvagningen.

Förväntningarna på arbetslivet i det alkoholpreventiva arbetet är alltså höga. Men intresset i arbetslivet är lågt bland arbetsgivare, speciellt när det gäller insatser som riktar sig till alla anställda. Det visar min nya avhandling i Kriminologi med titeln ”Mission Impossible? Universal Alcohol Prevention at Workplaces in Sweden” vid Stockholms universitet.

De alkoholutbildningar som studerades var överlag uppskattade bland de anställda, men sågs främst som nyttiga för de som har alkoholproblem eller redan dricker för mycket och man hade svårt att relatera personligen till den information som förmedlades.  Det ansågs vara viktigt att utbildningarna inte innehåller pekpinnar och förbud, utan att saklig och trovärdig information förmedlas: det verkar bättre att lyfta fram alkoholfrågan ur ett hälsoperspektiv snarare än ett riskperspektiv.
Det är även svårt att åstadkomma några större beteendeförändringar genom utbildningar, vilket bör beaktas med tanke på det allt starkare kravet på att använda sig av evidensbaserade metoder även inom prevention. I två effektutvärderingar fann man en höjning av kunskapen om alkohol bland de anställda i den ena utvärderingen och i den andra en viss minskning av berusningsdrickande bland de anställda som drack mest.

Att arbetslivet är en lovande arena för prevention kan utifrån resultaten i denna avhandling sägas gälla mer i teorin än i praktiken, speciellt när det gäller insatser av universell karaktär. Intresset finns inte, det kostar pengar att genomföra stora utbildningsinsatser och, vilket även är känt sen tidigare, alkoholutbildningar ger sällan några större mätbara effekter på alkoholkonsumtionen.

Det är inte realistiskt att arbetsplatsprevention kommer att bli en brett tillämpad och effektiv åtgärd som alternativ eller komplement till en försvagad svensk alkoholpolitik.

Mimmi Eriksson Tinghög,
fil.dr i Kriminologi, forskare vid Centrum för socialvetenskaplig alkohol- och drogforskning (SoRAD) vid Stockholms universitet

 

 

 

FacebookXLinkedInEmailPrint