Från 500 000 till en miljon: Alkohol och tobak bland riskfaktorerna som påverkar demensförekomsten

Att erbjuda god demensvård till alla som behöver kommer att utgöra en ofattbar utmaning för de nordiska välfärdssamhällena inom en nära framtid. Hoppet står till möjligheten att förebygga demens, eftersom nästan hälften av alla demensfall kan undvikas genom att minska påverkan från fjorton modifierbara riskfaktorer. Enligt en Lancet-artikel av Livingstone et al. (2024) är dessa faktorer relevanta för både individer med hög och låg genetisk risk. Till riskfaktorerna hör låg utbildningsnivå, obehandlad hörselnedsättning, höga blodfettsnivåer av lågdensitetslipider (LDL), högt blodtryck, rökning, högt alkoholintag, traumatisk hjärnskada, diabetes, fetma, depression, fysisk inaktivitet, social isolering, synförlust och luftföroreningar.

Ur ett samhällsperspektiv är breda folkhälsopolitiska åtgärder den mest effektiva strategin för att minska dessa riskfaktorer (jmf Kjelvik, 2024). Eftersom förekomsten av demens kommer att öka i alla länder, bör beslutsfattare vara ambitiösa redan nu och prioritera resurser för att förebygga demens så långt det är möjligt. Den förebyggande strategin bör omfatta hela livsloppet från barndom till ålderdom

Rökning och högt alkoholintag i medelåldern ökar risken − levnadsvanor etableras tidigt

Rökning i medelåldern är en stark riskfaktor för demens hos både kvinnor och män, jämfört med icke-rökare. Att sluta röka minskar risken avsevärt, och före detta rökare har ingen ökad tobaksrelaterad risk för demens. Alltså ökar rökning i medelåldern risken för demens senare i livet, medan rökstopp är effektivt för att minska risken. Ett högt intag av alkohol i medelåldern – definierat som mer än 168 gram alkohol, eller 14 portioner per vecka ökar också risken för demens. Redan en liten minskning av alkoholintaget reducerar risken för demens. Eftersom både alkohol och tobak har negativa effekter på hjärt-kärlhälsan, bidrar de också indirekt till andra påverkbara riskfaktorer för demens, som exempelvis högt blodtryck.

Ohälsosamma levnadsvanor etableras tidigt och folkhälsopolitiska åtgärder behöver rikta sig till hela befolkningen. Åtgärder för att minska rökning är exempelvis ökad kunskap, priskontroll, åldersgränser, rökfria offentliga platser, reglerad marknadsföring och god tillgång till rökavvänjningsrådgivning. Motsvarande åtgärder för att minska hög alkoholkonsumtion inkluderar priskontroll, minskad tillgänglighet, begränsad marknadsföring, och ökad medvetenhet om riskerna för demens vid högt intag av alkohol.

Demensrisken är högre i minoritetsgrupper och hos personer med låg socioekonomisk status. Sambandet mellan socioekonomisk utsatthet och demens förklaras delvis av faktorer som hjärt-kärlhälsa och rökning. Genom riktade insatser mot sociala och ekonomiska ojämlikheter kan man därmed minska demensbördan ytterligare.

Lagstiftning och reglering av tobak och alkohol i Norden

Den nordiska tobakspolitiken har utvecklats betydligt över tid, bland annat genom införandet av åldersgränser och rökförbud i allmänna utrymmen. Till exempel införde Norge år 2004 ett förbud mot rökning i offentliga miljöer som kaféer och restauranger, och de övriga nordiska länderna följde snart efter. I Sverige begränsades rökning på restauranger, kaféer, barer och nattklubbar år 2005.

Alkoholpolitiken i Norden har länge byggt på att begränsa privata vinstintressen, reglera tillgången alkohol och att hålla höga priser och skatter på produkterna i konsumentledet. På detta sätt har länderna strävat efter att minska alkoholkonsumtionen för att minimera alkoholrelaterade skador. Omfattande forskning visar att dessa åtgärder är effektiva, stärker folkhälsan och minskar negativa samhällseffekter.

I Norden har nästan alla länder statliga monopol för alkoholförsäljning, vilket eliminerar de ekonomiska incitamenten för ökad försäljning. Monopolen tillämpar också strikta ålderskontroller, har ett begränsat antal försäljningsställen, och avstår från kommersiell produktmarknadsföring. Danmark är undantaget i Norden med avsaknad av monopol. Under de senaste åren har dock landet tagit små steg mot en strängare alkoholreglering, till exempel har åldersgränsen för köp av vissa svagare alkoholdrycker höjts från 16 till 18 år.

Framtida frågetecken

Den befintliga alkohol- och tobakspolitiken bidrar till att hålla nere rökning och alkoholkonsumtion i befolkningen. Hur det blir i framtiden återstår att se. Alkoholmonopolen står inför utmaningar från växande e-handelmarknader, politiska påtryckningar för att liberalisera lagstiftningen till förmån för vinstintressen, och i vissa fall ett vacklande stöd från allmänheten.

En annan okänd faktor är de framtida riskerna som kan kopplas till den ökande användningen av nikotinprodukter bland unga. Detta är ett område som kräver ytterligare forskning och politisk uppmärksamhet för att hantera möjliga långsiktiga hälsokonsekvenser.

Artikeln är skriven av Pia Nevala Westman, Seniorrådgivare inom folkhälsa på Nordens välfärdscenter, på uppdrag av PopNAD.