Det är dags för missbruksvården att på allvar ta i beaktande beteendeproblem i vården av substansmissbruk. Elisabeth Punzi skriver om lidande bland män med både substans- och sexmissbruk och vill se att vården inser problemen som kan ligga bakom ett missbruk.
Heid Nøkleby har på popNAD skrivit om hur föreställningar om kroppen är betydelsefulla för både män och kvinnor med missbruksproblematik. Hon framhåller att män har mer problem med mat och träning än vad man kanske förstått inom både forskning och klinisk verksamhet.
I mitt avhandlingsarbete studerar jag substansmissbruk och problem med överdrivet matintag, spel, fysisk träning, sexuella aktiviteter, shopping och internetanvändande. Då jag intervjuat män med erfarenhet av både substansmissbruk och beteendeproblem noterar jag, precis som Nøkleby, att männen har ett konfliktfyllt förhållande både till mat och till sin kropp, men även svårigheter med sexualitet framkommer som orsak till avsevärt lidande.
Männen […] uttrycker en nedvärderande syn på sig själva[…] och beskriver ett djupt konfliktfyllt förhållande till sina kroppar och sin sexualitet.
Männen jag intervjuat uttrycker en nedvärderande syn på sig själva, och beskriver att de sedan barndomen haft ett djupt konfliktfyllt förhållande till sina kroppar och sin sexualitet. De sexuella svårigheterna beskrivs som grundläggande och en känsla av motvilja gentemot sexualitet har paradoxalt nog inneburit att man kommit att ägna sig åt sexuella aktiviteter på ett överdrivet sätt.
Männen – som alla identifierar sig som heterosexuella – beskriver exempelvis hur de masturberat sig blodiga och förstört kärleksförhållanden genom att objektifiera sina partners sexuellt och propsa på sexuell samvaro flera gånger per dag. Parallellt med dessa sexuella utageranden uttrycker männen att de känt både rädsla och oförmåga inför fysisk och känslomässig intimitet, samtidigt som de känt en stark längtan efter närhet och ömsesidighet. De känner sig oförmögna att hantera dessa motstridiga upplevelser och de sexuella aktiviteterna blir ett sätt att avskärma sig från dessa svårigheter.
Männen har upplevt sexuella gränsöverskridanden och regelrätta övergrepp i barndomen och de uppfattar att problemen med överdrivna sexuella aktiviteter är intimt förknippade med dessa svåra sexuella erfarenheter. Vidare beskriver deltagarna hur de själva agerat gränsöverskridande gentemot partners. De överdrivna sexuella aktiviteterna blir med andra ord destruktiva inte bara för dem själva utan också för andra.
… missbruksvården behöver utveckla förmågan att integrera frågor om sexuellt lidande i utredning och behandling.
Minnen av att ha agerat gränsöverskridande gentemot andra är plågsamma och förknippade med skam och ånger, och deltagarna uttrycker behov av att få tala om dem. Huvudsakligen är dock det sexuella lidandet en väl förborgad hemlighet och inom missbruksvården tas denna form av sexuella problem tyvärr inte upp.
Så kallat sexmissbruk är ett fenomen som uppmärksammas allt mer. Förslag på diagnoskriterier för problem med överdrivna sexuella aktiviteter läggs fram, och från forskningshåll framhålls att man behöver definiera problemen för att kunna uttala sig om hur vanligt förekommande de är.
Förhoppningsvis stannar inte diskussionen vid diagnoskriterier, definitioner och prevalens. Man behöver även beakta innebörden och komplexiteten i överdrivna sexuella aktiviteter, och att de kan vara kopplade till emotionella svårigheter, en nedvärderande syn på sig själv, motvilja mot sexualitet, svåra erfarenheter i barndomen eller djup ånger över gränsöverskridanden gentemot andra människor.
Utifrån männens berättelser tycks det som att man inom missbruksvården behöver utveckla förmågan att integrera frågor om sexuellt lidande i utredning och behandling. Sexuellt lidande ska inte behöva vara en hemlighet man tvingas bära ensam, och forskning kan bidra till kunskap om hur sexmissbruk kan hanteras i den kliniska praktiken.
Så det är dags att ta frågan på allvar, inse komplexiteten i fenomenet sexmissbruk och allra minst – glöm inte bort männens lidande.
Elisabeth Punzi, leg. psykolog, specialist i klinisk missbrukspsykologi ska i början av nästa år lägga fram sin kliniskt baserade avhandling om substansmissbruk och beteendeproblem.
Läs även Heid Nøklebys artikel Kroppen er ikke bare en kropp