”Vi vet inte riktigt var de är” fick Birgitta Ander höra när hon försökte ta reda på vart ungdomarna som tidigare hade träffats utomhus för att dricka nu hade försvunnit. På skolgårdar, parkbänkar och järnvägsstationer hade hon som fältsekreterare tidigare träffat dem – halvt gömda, halvt synliga. Vart hade ungdomarna tagit vägen och när och varför hade de flyttat?
Den vanligaste arenan för ungdomars fester är hemmen – det egna hemmet eller hos kompisar. Den grupp av ungdomar som valt att samlas utomhus har av tradition förknippats med ett tyngre bruk av alkohol och droger. Som ett led i att undersöka varför dessa platser nu verkar ha övergivits genomfördes intervjuer med 28 ungdomar (15 killar och 13 tjejer) mellan 16 och 17 år från tre mindre orter i södra Sverige. Alla intervjuer har gjorts på lokala fritidsgårdar och ungdomarna hade erfarenhet av att vistas på fester och erfarenhet av berusning.
För en del unga innebär fester att dricka sig berusade. Festerna beskrivs ofta mycket positivt av de intervjuade – ”vi har så roligt”, ”vi skrattar mycket”. De flesta av de intervjuade hade ingen egen erfarenhet av att berusningsdricka på andra platser än i olika hemmiljöer och flera av dem förstod inte frågor om att festa utomhus.
Hemmafesten ger kontroll
Ett av skälen till att flytta festen in i hemmet uppges vara att det känns otryggt att berusa sig utomhus då man inte har full kontroll över vilka andra som är där och vad de håller på med. Risken att bli sedd berusad av vuxna anses också som skamfullt och något som man vill undvika. Detta gäller inte bara föräldrarna utan alla vuxna. Många av ungdomarna anser att man lätt kan få dåligt rykte, speciellt om man är tjej och bor på mindre orter. Ett ytterligare skäl till förändringen är användande av sociala medier, som verkar ha ersatt behovet av att vara utomhus för att ”ha koll på läget”. Genom sociala medier kan man ha ständig kontakt med kompisar och vara uppdaterad om ”vad som händer”.
Många av ungdomarna anser att man lätt kan få dåligt rykte, speciellt om man är tjej och bor på mindre orter.
Ytterdörren har ett stort symboliskt värde i ungdomarnas berättelser. Den kan öppnas för att släppa in men också stängas för att utesluta. Poliser, ”morsor och farsor på stan”, fältsekreterare och andra vuxna tillhör de grupper som ofta får stå kvar utanför festen och inte bli insläppta. Att dricka motsvarande 10 till 15 starköl på en kväll är inte ovanligt och underlättas av att festerna oftast är ”föräldrafria”.
Även om intervjuerna är gjorda i tre mindre kommuner är liknande samlingsplatser i större kommuner också tomma och förändringen verkar vara av nationell karaktär. Vilken inverkan har denna förändring? Inget pekar på att det dricks mindre alkohol på fester i olika (föräldrafria) hemmiljöer och fältsekreterare och andra ungdomsarbetare har inte längre samma möjlighet att träffa ungdomar på festerna utan de blir nu ofta stående på andra sidan dörren och släpps inte in.
Birgitta Ander
Doktorand i socialt arbete, Hälsohögskolan, Jönköping University
