Christoffer Tigerstedt efterlyser ett större nordiskt samarbete

Efter 19 år på det som idag är Institutet för hälsa och välfärd (THL) går Christoffer Tigerstedt i pension. Till hans huvudsakliga sakkunskap hör dryckesvanor, droganvändning och kvalitativ forskning.

– En av de saker jag är riktigt glad och nöjd över i min arbetskarriär är att jag samarbetat med så många personer. Min strävan har varit att skriva och redigera publikationer med så många kolleger som möjligt. Under årens lopp blev det cirka 80 personer.

Christoffer Tigerstedt började sin karriär inom alkoholforskningsområdet genom ett stipendium från Stiftelsen för alkoholforskning. Sin pro gradu avhandling skrev han i början av 1980-talet om hur universitetsstuderande vid Helsingfors universitet komponerade sin självbiografi.

– Det hade ingenting med alkohol att göra men på den tiden var alkoholforskningen resursstark och expansiv och rekryterade nyblivna magistrar. Jag fick faktiskt pengar för tre månader för att enbart göra en forskningsplan. Sådant sker inte numera.

Alkoholens plats har ändrats

Under sin långa karriär har Christoffer Tigerstedt varit med om olika faser inom alkohol- och drogforskningsområdet i Finland. En av de intressantaste förändringarna som han nämner är hur olika position alkoholen i dagsläget har inom samhällets åldersgrupper jämfört med tidigare.

– Under mina första år ökade drickandet bland minderåriga och flickorna hann ikapp pojkarna i början av 1990-talet. Sedan slutet av 1990-talet har alkoholbruk och berusning minskat betydligt i värde bland tonåringarna. Samtidigt, ända sedan mitten av 1980-talet har drickandet ökat i värde bland äldre: de dricker oftare och större mängder per gång. Det här är kanske de mest iögonenfallande exemplen på att alkoholens plats i samhället har förskjutits radikalt under loppet av en enda generation.

Christoffer Tigerstedt säger att journalister och också forskare vaknat sent, framför allt till de nya beteendemönstren bland de minderåriga.

– Det har aldrig hänt tidigare att minderåriga konsumerat så lite alkohol som de gör nu. Ungdomarna blev självständiga, konsumerande subjekt från och med 1950-talet och har efter det konsumerat mera kläder, musik etc. Också alkohol. Att dricka och berusa sig var en viktig och effektiv del av vuxenblivandet. Men under 2000-talet är alkoholen inte lika nyttig när det gäller att relatera till sina föräldrar och hävda sig bland jämnåriga. Man blir vuxen på andra sätt. Det här är svårt att bevisa men hänger säkert samman med revolutionen inom kommunikationsteknologin och en allt starkare konkurrensmedvetenhet som utvecklas redan i en tidig skolålder. Både kontrollen av ungdomar och deras egen självkontroll har ökat.

Ändrar teknologin på dryckesvanor?

Christoffer Tigerstedt drar en parallell till sin framlidne kollega Juha Partanen, en tongivande alkohol- och drogforskare på 1980- och 1990-talet. Dennes tes var att ett rikligt och karnevalistiskt drickande svårligen kan förenas med vardagen i ett högteknologiskt samhälle.

– Med andra ord; ju snabbare pulsen och rytmen i samhället blir, desto sämre passar berusning ihop med den stora allmänhetens vardag. Är det kanske det som de minderårigas beteende signalerar?

Att minderåriga dricker mindre är alltså en överraskning, men att äldre dricker mer är enligt Christoffer Tigerstedt inte förvånande.

– Denna generation har druckit en hel del i sin ungdom och fortsatt med det i ålderdomen. Dessutom har dagens pensionärer i genomsnitt mera pengar och bättre hälsa än sina föregångare. Det borde kunna föras en vettig diskussion kring detta nya fenomen bland annat för att det medför nya problem.

Finland förändras

Under andra hälften av 1980-talet började Christoffer Tigerstedt arbeta som forskare.

– Jag var oerfaren men hamnade i ett forskargäng som var otroligt kunnigt.

Christoffer Tigerstedt jobbade tio år (1988–1998) på Nordiska nämnden för alkohol- och drogforskning (idag Nordens välfärdscenters Helsingforskontor). Speciellt samarbetet med Pia Rosenqvist och Maaria Lindblad är något som han gärna återkommer till. Men mycket förändrades då Finland och Sverige gick med i EU 1995.

– Norden började orientera sig mot Bryssel och samarbetet mellan de nordiska regeringarna prioriterades mindre. Dessutom byråkratiserades samarbetet. Av oss, som jobbade på basnivån, krävdes det diverse manövrar för att bevara vår integritet och upprätthålla den mångsidiga och livliga nordiska verksamhet inom alkohol- och drogområdet som uppstått under 1960-, 1970- och framför allt 1980-talet.

Mellan åren 1998 och 2000 arbetade Christoffer Tigerstedt som forskare vid den statsvetenskapliga fakulteten vid Helsingfors universitet. År 2001 blev han doktor i socialpolitik med den smått provokativa avhandlingsrubriken The dissolution of alcohol policy.

– Doktorsavhandlingar är ytterligare en sak som förändrats markant under den tid jag jobbat. De blev i slutet av 1990-talet ett slags spelbricka för universiteten för att få pengar. Artikelavhandlingar blev standard också inom samhällsvetenskap. Monografier hade ofta tagit tio år att genomföra, nu skulle allt göras på 4–5 år. Själv hade jag otrolig tur då jag genast efter avhandlingen fick jobb Stakes (idag THL) som seniorforskare på enheten för alkohol- och drogforskning.

Intresserad av det nordiska

För Christoffer Tigerstedt har Norden intresserat länge. Som ung tonåring reste han tillsammans med en jämnårig och en radioredaktör, runt i Sverige och Norge där han besökte intressanta personer och platser. Det blev ett reseprogram i flera delar. Kanske den nordiska gnistan föddes där? Enligt Christoffer Tigerstedt är Norden en resurs som borde utnyttjas bättre, inte minst i Finland. Han påpekar att i motsats till hur det var i början av hans arbetskarriär är det idag ingen nödvändighet att kunna ett nordiskt språk för att samarbeta nordiskt.

– I ett internationellt perspektiv finns det så mycket gemensamt i våra kulturer och våra sätt att se på världen. Våra välfärdsordningar påminner om varandra och vi värderar mänskliga rättigheter och jämställdhet högt, för att nämna några saker. Under kalla kriget utgjorde Norge ett slags tredje väg, ett alternativ till socialism och långt driven kapitalism. Det perspektivet suddades ut när östblocket rasade samman och när Finland och Sverige blev EU-medlemmar. Speciellt i en tid då EU knakar i fogarna så vore det bra att samarbeta mera inom Norden.

Sina pensionsdagar kommer Christoffer Tigerstedt att inleda i lugn takt.

– Jag har inga stora planer och aktar mig för att digna under alltför högt ställda mål. Men en stor del av tiden kommer att gå åt till att vara farfar.