Betydande skillnader mellan könen hos svenska ungdomar med alkohol- och narkotikaproblem

Andelen pojkar som anger cannabis som sin huvudsakliga drog är betydligt högre än den är för flickor, som i högre grad uppger alkohol eller amfetamin och opiater som det preparat som orsakar dem störst bekymmer. De använder även den primära drogen oftare än pojkar.

Flickorna rapporterar i jämförelse med pojkarna också att de i större utsträckning använder två eller flera preparat i kombination. Däremot ses inga skillnader mellan könen när det gäller debutålder, tidigare missbruksvård eller umgänge med vänner som använder droger.

Kriminalitet och psykisk hälsa

Pojkar har i högre grad blivit gripna av polis eller dömda för olika typer av brottslighet, medan flickorna i mycket högre utsträckning varit utsatta för såväl fysiskt och psykiskt som sexuellt våld jämfört med pojkarna. Studien visar i likhet med tidigare forskning också stora skillnader mellan flickor och pojkar när det gäller psykisk hälsa.

Flickor uppger i betydligt högre grad olika typer av psykiska besvär. Av studien framgår även att det är vanligare att flickor tidigare har varit aktuella för psykiatrisk vård eller har fått medicin för psykiska problem. När det gäller förekomst av neuropsykiatrisk diagnos är könsfördelningen likartad.

Hur kan resultaten förstås?

Den genomförda studien riskerar att spä på de könsstereotyper som ofta tillskrivs kvinnor med missbruksproblem. Samtidigt går det inte att blunda för att det finns vissa skillnader mellan flickor och pojkar med alkohol- och narkotikaproblem.

En tänkbar förklaring till skillnaderna kan handla om att flickor oftare inleder en behandlingskontakt på eget initiativ eller via psykiatrin, medan pojkar främst kommer dit med stöd från föräldrar eller via mer tvingande insatser från socialtjänst eller rättsvårdande instanser. Troligen uppmärksammas flickors problematik inte på samma sätt som pojkars.

Flickor har kanske fått lära sig att disciplinera sig själva och internalisera sina problem. Studiens resultat stödjer denna tanke, då andelen flickor med depression, ångest, oro, ätstörningar, självskadebeteende, självmordstankar är avsevärt större än vad den är för pojkar.

En tredje hypotes är att flickors och unga kvinnors vägar in i behandling följer ett specifikt genusmönster. Dessa vägar löper från en ökad exponering av till exempel kränkningar och våldsutsatthet av olika slag, via allvarliga psykiska symptom och problem, till en omfattande alkohol- och narkotikaanvändning som en följd av de svåra erfarenheter och emotionella problem som dessa genererar.

Studiens kunskapsbidrag

Det är viktigt att identifiera likheter och skillnader mellan flickor och pojkar med alkohol- och narkotikaproblem, eftersom dessa kan ha stor betydelse för utformning av både preventiva insatser och behandlingsinslag.

Studiens resultat ger direkta fingervisningar om hur man kan upptäcka flickors droganvändning tidigare, genom att de i mycket högre grad än pojkarna har erfarenhet av tidigare kontakter med psykiatrin och i större omfattning även av problem i skolan.

Det öppnar möjligheter för en tidigare identifiering och ett mer relevant stöd i ett tidigare skede. Det borde alltså vara möjligt att öka andelen flickor inom öppenvården så att det blir en mer jämlik könsfördelning.

Då flickor generellt har en större belastning av psykosociala riskfaktorer jämfört med pojkar, kan de troligen även ha behov av multidimensionella och mer omfattande behandlingsinsatser som löper över en längre tid. Tidigare traumatiska upplevelser kan också behöva beaktas och hanteras i behandling.

Mats Anderberg, universitetslektor
Mikael Dahlberg, universitetslektor

Institutionen för pedagogik och lärande
Linnèuniversitetet