Barn till missbrukare – sårbara då de själva blir föräldrar

En majoritet av intervjupersonerna berättade att de som barn hade utvecklat ett omhändertagandebeteende gentemot sina missbrukande föräldrar. De tröstade, tog hem sin förälder från krogen, följde med till sjukvården och förlät sina föräldrars alla svikna löften. ”Jag känner många gånger att jag har fått vara förälder till mina föräldrar. Pappa har hotat att nu ska jag ta självmord och jag fick stå och dra i honom som 5-åring och mamma stod där vid sidan”. Priset för detta ”duktiga agerande” var att de stängde av sina egna behov, tryckte undan egna plågsamma känslor, och fick otillräcklig hjälp att utveckla en egen autonomi.

Osynliga och utsatta

Intervjupersonerna beskrev också att det fanns en tystnadskultur i familjen som gjorde att det var mycket svårt att tala om viktiga saker. ”Pappa visste garanterat om mammas missbruk även om han förnekade det hela tiden. Men han låtsades som att det inte fanns, det var regel nummer ett. Vi låtsades alla som att det inte fanns, och då fanns det inte”. Denna tystnad ledde också till att intervjupersonerna hade svårt att lita till sina egna upplevelser – sådant de såg och hörde kunde upplevas som overkligt då det inte bekräftades av föräldrarna.

I förlängningen kan en sådan familjesituation leda till en förvrängd bild av verkligheten och svårigheter att uppfatta olika faror i omgivningen. Många av intervjupersonerna beskrev att de hade en bristfällig självbevarelsefunktion och alla berättade att de hade varit utsatta för traumatiska livshändelser, ofta i form av hot, misshandel och sexuella övergrepp. De uppgav också att de nästan aldrig hade haft någon att prata med om sin utsatta familjesituation och att de kände sig osynliga. Även om en del beskrev att de fått stöd av personal från skolan utgjordes det stödet oftast av pedagogisk hjälp och den svåra familjesituationen berördes inte. De beskrev självmordsförsök och starka känslor av övergivenhet och ångest.

Vilsenhet i föräldraskapet

När de själva blivit föräldrar beskrev de en stor vilsenhet i sin nya roll vilket gjorde att de vände sig till spädbarnspsykiatrin. ”Jag ville ju ta livet av mig ganska tidigt. Nu gjorde jag inte det, men jag hade känslan av att det är ingen idé. Det finns ingen mening varför jag finns här. Nu som mamma vet jag att jag gör bra saker, men jag kan inte känna det. Jag kan inte handla efter min känsla utan efter vad som jag med förnuftet vet är rätt.”

Deras vilsenhet handlade både om bristen på positiva roll-modeller – hur agerar en bra förälder, och om en känsla av att ständigt behöva vara på ”alarm-beredskap” eftersom det kändes som om faror kunde dyka upp när som helst. Deras utmaningar i föräldraskapet handlade också om svårigheter att känna tillit till sin egen förmåga och att våga lita på andra människor, men också om att hantera negativa känslor gentemot det egna barnet och att stå ut med att översköljas av starka känslor av skuld. ”Jag känner mig som en dålig mamma när mitt barn inte vill äta – det kan göra mig galen. Ibland vill jag bara att hon ska försvinna …”.

Illamåendet kan vara väl dolt

En uppväxt med missbrukande föräldrar är en verklighet för cirka 400 000 barn i Sverige och de behöver både identifieras och erbjudas stöd. Dessa barn kan ibland vara svåra att upptäcka då ett brådmoget och, vid ett ytligt betraktande, kompetent beteende döljer deras svårigheter. Trots en lagstiftning om anmälningsskyldighet vid oro för att ett barn far illa, visar flera studier på brister inom både sjukvård och skola att verkligen göra detta. Ett viktigt steg vore att utveckla ett lätt-administrerat och säkert system för konsultation och samarbete mellan skola, sjukvård och socialtjänst kring dessa barn. Detta skulle inte bara vara en hjälp för det utsatta barnet i den aktuella situationen utan på lång sikt också kunna vara en hjälp i deras framtida föräldraskap.

Sammanfattningsvis konstaterades i studien att personer som vuxit upp med missbrukande föräldrar kan ha speciella svårigheter då de själva får barn. Svårigheter som både handlar om egen psykisk ohälsa men också om en brist på grundläggande trygghet som de riskerar att föra vidare till sina egna barn. Dessa föräldrar kan därför vara i behov av ett riktat stöd med utgångspunkt i att reducera den starka känslan av skam som missbruk är förknippat med, att kritiskt granska de egna föräldrarnas föräldraskap och en hjälp att hantera egna negativa affekter. Denna behandling är angelägen för att minska de transgenerationella effekterna av missbruk.

Hela forskningsartikeln (engelska) hittar du i Nordic Studies on Alcohol and Drugs (NAD).