Nordiskt samarbete om integration och inkludering

Flexibla lösningar och helhetssyn – Nordiskt fokus på invandrarkvinnors etablering

Arbete, Migration & utveckling, Sociala insatser, Utbildning

24 apr 2018

“När jag kom hit märkte jag att det här med jämlikhet inte bara var ett ord: kvinnor sitter i kassan, de arbetar som läkare, de kör lastbil. Jag tänkte: Det är precis det här jag vill ha!”

Det säger Lul Abshir som flydde till Sverige från Somalia för fem år sedan.  Filmen med henne och fem andra nyanlända kvinnor inledde Nordiska ministerrådets konferens  om flyktingkvinnornas etablering på arbetsmarknaden den 13 april.  Fokus låg på vad som skiljer de nordiska länderna åt när det gäller etableringen, vilka åtgärder som fungerar bäst och det civila samhälles roll.

Arbetsmarknads- och etableringsminister Ylva Johansson konstaterade att den svenska arbetsmarknad är stark men att nyanlända flyktingkvinnor som regel har sämre utgångspunkt än manliga flyktingar:

– Sett ur ett europeiskt perspektiv är sysselsättningsgraden för utrikes födda kvinnor i Norden hög, men alltför låg sett ur ett nordiskt perspektiv. Samtidigt är det viktigt att vi inte förmedlar bilden av att utrikes födda kvinnor normalt sett står utanför arbetsmarknaden. Det är tvärt om så att om inte invandrarkvinnor gick till jobbet – då skulle Sverige stanna, sa Ylva Johannson i den inledande paneldebatten mellan de nordiska arbetsmarknadsministrarna.

Den norska arbetsministern Anniken Hauglie framhöll att många av invandrarkvinnorna står långt från arbetsmarknaden och saknar eller har bristande formell utbildning, samtidigt som den nordiska arbetsmarknaden ställer höga krav på kompetens.

–Jobbsjansen som riktar sig specifik mot invandrarkvinnor som har kort utbildning och bristande eller ingen arbetserfarenhet. Programmet har nyligen blivit evaluerat med mycket goda resultat, medan det generella norska introduktionsprogrammet visats sig inte fungerar särskilt bra för den här gruppen.

Olika bedömningar beroende på kön

Stefano Scarpetta, direktör för sysselsättning, arbete och sociala frågor i OECD presenterade en färsk studie som visar att invandrarkvinnorna i EU får mindre språkundervisning och färre riktade arbetsmarknadsåtgärder jämfört med manliga flyktingar. Det här är dock på väg att ändras, i t.ex. Tyskland och Sverige skräddarsyr man fler och fler åtgärder mot just invandrarkvinnor, vilket även har börjat märkas i statistiken. Ett exempel är att den svenska regeringen nyligen gjort det lättare att studera svenska under föräldraledigheten samtidigt som man skjuter till extra medel för studieförbundens uppsökande insatser för utrikes födda kvinnor med kort utbildning.

David Samuelsson, generalsekreterare för Studieförbunden framhöll att de offentliga myndigheterna i Norden inte klarar etableringen och integrationen på egen hand. Vid konferensen presenterar han slutsatserna från ett nordiskt forskningsprojekt som bl. a. visar att folkbildningens nätverk ökar chansen till anställning.

– Det viktigt att komma ihåg att integration inte bara handlar om att komma i arbete. Lyckad integration på lång sikt handlar i lika hög grad om delaktighet, psykisk och fysisk hälsa och om en känsla av samhörighet.

Vad fungerar?

Kristin Marklund presenterade det nordiska samarbetet inom integrationsområdet. Hon pekade på att även om insatser i stort sett är de samma i de nordiska länderna, så ser ordningsföljden och graden av insatser olika ut.  Arbetsmarknadsinsatserna handlar i huvudsak om en kombination av lönesubventioner och arbetsträning, respektive utbildningsinsatser i kombination med samhällsorientering.

– Bägge delar behövs för att komma till rätta med det faktum att det tar längre tid för invandrarkvinnor att komma i jobb och att de dessutom löper större risk att hamna i yrken som inte motsvarar deras utbildning och kompetens. Vi bör också komma ihåg att fördomar om kön och etnicitet hos t.ex. handläggare kan bidra till att kvinnor har svårare att få rätt insatser.

Kristin Marklund framhöll att erfarenheterna från en rad kommuner i Norden är att kvinnor kan behöva skräddarsydda insatser. Kvinnor som inte har tidigare yrkeserfarenhet och kort skolgång kan t. ex behöva motivationshöjande insatser och kunskap om hur samhället fungerar.

– Kvinnor får färre insatser från samhället samtidigt som det ställs högre krav på kvinnors språkkunskaper. Det har även visat sig att deras bakgrund som flyktingar har större negativ effekt när de söker jobb jämfört med manliga flyktingar.

Fler yrkesinriktade utbildningsprogram för kvinnor med inriktning på områden i samhället som har brist på arbetskraft skulle troligen leda till att fler kvinnor kommer tidigare i arbete, enligt Kristin Marklund.  ‘

– Det är också viktigt att kommunerna, gärna i samarbete med civilsamhället, organiserar uppsökande verksamhet för att nå de kvinnor som varit här länge men inte kommit ut på arbetsmarknaden. Ett sådant exempel är Bydelsmödrarna.

Vid konferensen presenterades en rad lyckade integrationsprojektet som finns beskrivna i vår kunskapsbank över lärande exempel. Forskarna Hjördis Rut Sigurjónsdóttir och Mari Wøien från Nordregio presenterade t.ex. ett pågående forskningsprojekt där man bl. a. studerar två projekt med helt olika målgrupper: Korta vägen, som riktar sig till invandrarkvinnor med akademisk utbildning och BaZar, som vänder sig till kvinnor som står långt från arbetsmarknaden. Bägge projekten har visat sig vara framgångsrika, t.ex. kom 70 procent av deltagarna i Korta Vägen i arbete.

Här kan du se filmerna som visades vid konferensen

Här kan du se inspelningar från delar av konferensen

FacebookXLinkedInEmailPrint

Följ oss på sociala medier: