”I Sverige förtrycks funktionshindrades sexualitet”

Tillsammans med socialantropologen Don Kulick vid Uppsala universitet har Jens Rydström skrivit boken Loneliness and its opposite: Sex, disability, and the ethics of engagement.
­– Det är en jämförelse mellan Danmark och Sverige från 1960-talet och framåt om samhällets syn på sexualitet och funktionsnedsättning. Vi har framförallt tittat på personer med omfattande funktionsnedsättningar, förklarar Rydström.

Länderna valde olika vägar

Att det skulle finnas skillnader mellan länderna hade de båda forskarna förstått. Men att de skulle vara så stora till Sveriges nackdel tycker Rydström rent av är deprimerande.
– I Danmark erkänns, diskuteras och underlättas funktionshindrades sexualitet. I Sverige förnekas, förtrycks och försvåras funktionshindrades sexualitet, säger han.

I Sverige och Danmark har de här frågorna diskuterats parallellt fram till 1980-talet, ungefär. Men därefter valde de båda länderna två helt olika vägar. I Danmark tog Socialstyrelsen fram nationella riktlinjer och en utbildning där erfarna personliga assistenter kunde bli sexualvägledare.
– Det finns en hel yrkeskår med fler än 400 sexualvägledare i Danmark. De kan upprätta en behandlingsplan för sexuell hjälp som godkänns av personen med funktionsnedsättning, säger Rydström.

Planen är mycket praktisk och visar steg för steg hur sexualvägledaren ska hjälpa till i det individuella fallet. I ett exempel från en dansk verksamhet beskrivs hur en kvinna får hjälp med att klä av sig, sätta sig framför en spegel så att hon kan se sig själv och därefter få hjälp med att smörja in könsdelarna med glidmedel och placera en vibrator mot könet.

Jens Rydström är professor i genusvetenskap vid Lunds universitet.

Ingen diskussion

I Sverige tillsattes i slutet av 1980-talet Handikapputredningen. Den resulterade i 14 rapporter på totalt 2 492 sidor. Den tar upp mängder med aspekter, men något mycket viktigt saknas.
– Den innehåller inte ett ord om sex och samlevnad. Ingenting om intimitet, kärlek och sexualitet, säger Rydström.

Avsaknaden av en öppen diskussion om sexualitet har resulterat i en helt annan inställning i Sverige. I några av de få riktlinjer som finns för hur assistenter ska hjälpa personer med funktionsnedsättning som uppvisar sexuella behov ser det ut så här i ett exempel från en svensk verksamhet:

“Personalen kan inte förbjuda brukare att se på porrfilm, däremot kan de diskutera porr med brukaren, berätta hur det brukar gå till i ‘verkligheten’, föreslå någon annan ‘mjukare’ film och kanske begränsa tittandet. Om tittandet tilltar bör brukaren erbjudas en alternativ sysselsättning”.

Att det har blivit så stora skillnader mellan länderna har, enligt Rydström, många orsaker. De tydligaste menar han är att det i Danmark fanns ett antal gräsrotsrörelser, aktivister och grupper som tidigt arbetade för sexuell hjälp. Men också tjänstemän och föräldrar till personer med funktionsnedsättning som drev på. Den danska vänstern var dessutom frisinnad och mer positiv till sex än i många andra länder.
– I Sverige hade vi istället kvinnorörelsens vindkantring på 1970- och 1980-talet till en radikalfeminism som var kritisk till fri sexualitet. Funktionshindersrörelsen var också ointresserad av frågorna. Det har gjort att det ännu idag finns en stor osäkerhet kring sexuell assistans. Det går inte ens att diskutera öppet, säger han.

Text & Foto: Joakim K E Johansson