Mänskliga rättigheter först: Reflektioner från “Mobilization on Human Rights and Drug Policy Conference”

De nordiska länderna har traditionellt behandlat narkotikabruk och relaterad politik antingen som en kriminalpolitisk eller en hälsorelaterad fråga – en strategi som beskrivs som en ”dubbelspårsmodell”. Betydligt mindre uppmärksamhet har ägnats åt ett människorättsperspektiv. På den internationella arenan uppmärksammas däremot människorättsutmaningar i narkotikapolitiken i allt högre grad av civilsamhällesorganisationer som företräder personer som använder droger (så kallade brukarorganisationer), samt av aktörer som jobbar för skademinimering.

I år fördes människorättsperspektivet upp på den nordiska politiska agendan synligare än någonsin tidigare, då nordiska brukarorganisationer för första gången höll en gemensam internationell konferens på temat mänskliga rättigheter. Denna artikel presenterar valda glimtar från konferensen och aktuella debatter om narkotikapolitik. Artikelförfattarna Kankainen och Tammi deltog i konferensen i egenskap av forskare med inriktning på just brukarorganisationer, samt deras möjligheter och utmaningar att delta i beslutsfattande. Forskningsprojektet har erhållit så kallad seed funding från Stiftelsen för alkoholforskning i Finland.

Personer som använder droger är också samhällsmedborgare

Konferensens första dag ägnades åt frågan om hur narkotikapolitiken kan förflyttas från att ha fokuserat på kriminalisering och bestraffning till ett perspektiv som utgår från mänskliga rättigheter. Ett brett urval av panelsamtal och presentationer belyste temat ur olika vinklar.

Arild Knutsen, erfaren civilsamhällesaktör och ordförande för den norska Foreningen for human ruspolitikk, öppnade konferensen. Han kritiserade förtryckande narkotikapolitik och betonade att personer som använder droger måste erkännas som något mer än mottagare av sociala eller medicinska insatser. Som han uttryckte det är de varken brottslingar eller patienter, utan människor med rätt till liv, frihet, välfärd och värdighet.

FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter, Volker Türk, deltog via videolänk och framhöll också att narkotikapolitiken bör prioritera mänskliga rättigheter, folkhälsa och mänsklig värdighet framom straff och kriminalisering. Han framhöll att repressiva strategier har lett till skada och exkludering och efterlyste evidensbaserade åtgärder som erkänner rättigheterna för personer som använder droger samt ger dem en möjlighet att delta i beslutsfattandet.

Kai Spurkland, direktör vid Norges institusjon for menneskerettigheter betonade att narkotikapolitiken måste utvärderas utifrån staters bredare människorättsliga skyldigheter. På samma tema framhöll Damon Barrett från Göteborgs universitet att narkotikapolitik inte kan skiljas från internationella människorättsåtaganden. Politiken bör bedömas utifrån om den skyddar människors värdighet, hälsa, jämlikhet och grundläggande friheter. Medan detta synsätt är självklart inom många andra områden har narkotikafrågan länge behandlats som ett undantag där tvång och bestraffning accepteras i en högre utsträckning.

Decennier av internationellt förändringsarbete

Ann Fordham, chef för International Drug Policy Consortium, gav en historisk översikt över hur mänskliga rättigheter gradvis blivit en central del av internationella diskussioner om narkotikapolitik. Hon beskrev hur FN och andra internationella institutioner under de senaste två decennierna i allt högre grad har ändrat sin syn på saken. Enligt Fordham är denna utveckling resultatet av ett långvarigt påverkansarbete som civilsamhällesorganisationer och reforminriktade beslutsfattare gjort.

Neil Woods från Law Enforcement Action Partnership talade om narkotikaförbudets ekonomiska effekter. Med utgångspunkt i sina erfarenheter från arbetet som polis argumenterade han för att förbud skapar illegala marknader och bidrar till organiserad brottslighet och våld.

Jenna-Rose Astwood, The International Coalition for Drug Policy Reform & Environmental Justice, lyfte ett mindre uppmärksammat perspektiv genom att diskutera de miljö- och klimatmässiga kostnaderna av narkotikaförbud. Hon lyfte fram hur både illegala marknader och kontrollåtgärder kan få betydande miljökonsekvenser och kopplade därmed narkotikapolitiken till frågor om hållbarhet och miljörättvisa.

Konferensen samlade också politiska företrädare från olika delar av det politiska spektret. Oslos borgmästare Anne Lindboe hälsade deltagarna välkomna, medan Amsterdams borgmästare Femke Halsema skickade en videohälsning. Under eftermiddagen diskuterades frågor om unga, polis och narkotika i en panel med ungdomspolitiker från Sverige och Norge: Gaute Børstad Skjervø, Ali Reza Yakhdani, Lars Barstad Løvold samt forskaren Willy Pedersen från Universitetet i Oslo.

Dag 2: Civilsamhället organiserar sig

Konferensens andra dag ägnades åt civilsamhällets arbete, organisering och framtida strategier. Anton Basenko, chef för International Network of People Who Use Drugs, och Leo Jeffreys, tillförordnad chef för European Network of People Who Use Drugs, presenterade sina organisationers arbete. De beskrev pågående insatser för att stärka brukarledda initiativ, försvara rättigheterna för personer som använder droger och säkerställa deras deltagande i politiska processer.

Peter Sárosi från den ungerska Rights Reporter Foundation beskrev hur Viktor Orbáns politik har påverkat mänskliga och medborgerliga rättigheter i landet. Som exempel på fredligt motstånd berättade han om initiativet Dance for Freedom, där dans användes som ett uttryck för motstånd mot auktoritära tendenser och till stöd för en human och evidensbaserad narkotikapolitik.

De nordiska organisationerna

De nordiska arrangörerna presenterade också sina verksamheter. Trots skillnader i storlek, historia och arbetsformer förenas de av ett gemensamt engagemang för skademinimering, mänskliga rättigheter och förbättrade levnadsvillkor för personer som använder droger.

Tre danska organisationer deltog: BrugerForeningen, Brugernes Akademi och Gadejuristen. Gadejuristen erbjuder juridisk rådgivning till socialt utsatta grupper och är särskilt känd för sitt arbete kring polisens metoder och mänskliga rättigheter. Brugernes Akademi arbetar med kamratstöd, skademinimering och ökad delaktighet bland personer med egen erfarenhet av narkotikabruk. Dansk BrugerForening, grundad 1993, är en av de äldsta brukarorganisationerna i Norden och har länge varit en viktig röst i den danska narkotikapolitiska debatten.

Norges Foreningen for Human Ruspolitikk beskrev sitt nära tjugoåriga arbete för narkotikapolitiska reformer på lokal, nationell och internationell nivå. Organisationen arbetar bland annat med skademinimering, brukarinflytande och drogtestning. ProLAR Nett presenterade sitt arbete med personer som får läkemedelsassisterad behandling för opioidberoende. Organisationen arbetar med opinionsbildning, verksamhetsutveckling, uppsökande verksamhet och kamratstöd.

Finland representerades av Humaania Päihdepolitiikkaa ry, som sedan 2001 arbetar för skademinimering, evidensbaserad narkotikapolitik samt en förskjutning från kriminalpolitik till socialpolitik.

På plats från Island fanns Matthildur, landets första organisation för skademinimering. Organisationen erbjuder bland annat sprututbyte, utdelning av naloxon, rådgivning och kamratstöd.

Sverige representerades av Linköpings brukarförening, en brukarledd organisation som även engagerar anhöriga och personer med egen erfarenhet av beroende. Föreningen arbetar både med opinionsbildning och med att skapa dialog mellan brukare, anhöriga och professionella aktörer.

Samarbetet fortsätter

Konferensen avslutades med att John Melhus från Foreningen for Human Ruspolitikk presenterade ett förslag till gemensamma mål för framtiden. I förslaget prioriteras bland annat

1. ökat deltagande för personer som använder droger i utformningen av narkotikapolitiken,
2. integrering av skademinimering i de nationella hälso- och sjukvårdssystemen,
3. förbättrad tillgång till psykiatrisk vård,
4. en gemensam diskussion om den nordiska paradoxen – det vill säga kombinationen av restriktiv narkotikapolitik och starka välfärdsstater, samt
5. en tydligare förankring av mänskliga rättigheter i all narkotikapolitik.

Efter det officiella programmet samlades organisationerna för att diskutera fortsatt samarbete. När konferensen avslutades kunde deltagarna konstatera att ett viktigt resultat redan hade uppnåtts:  det första nordiska nätverket av organisationer som arbetar för rättigheterna för personer som använder droger har bildats.

Artikeln är skriven av Veera Kankainen och Tuukka Tammi

Översättning: Mikaela Lindeman