Nordiskt samarbete om integration och inkludering

Sverige långsamt i starten – men bäst i längden

Arbete

24 Okt 2018

Nyanlända kommer snabbare i arbete i Norge och Danmark än i Sverige. Men när de väl fått jobb i Sverige stannar de längre på arbetsmarknaden än i grannländerna.

Forskaren Patrick Joyce var en av talarna på konferensen Ny i Norden – vägen till arbete som ägde rum i Malmö i förra veckan. Norge och Danmark är lite av sprinters, medan Sverige är maratonlöparen.

– Det krävs mer forskning för att utröna varför sysselsättningen minskar över tid i Danmark och Norge, säger Patrick Joyce. Det kan ju spela in att folk som kommer i arbete snabbt kanske inte alltid får det arbete som de har utbildning för.

Sverige har länge haft de mest liberala reglerna för flyktinginvandring, med permanenta uppehållstillstånd och generösa regler för familjeåterförening. Det kan ha bidragit till att de flyktingar som etablerat sig på den svenska arbetsmarknaden också stannat där längre i grannländerna.

Några av deltagarna på konferensen uttryckte en oro för att dagens tillfälliga uppehållstillstånd i Sverige kan bidra till att fler hamnar i jobb där de egentligen inte vill vara – och därmed riskera att snabbare trilla ut från arbetsmarknaden när konjunkturen vänder.

– Vi har en ny situation i alla de nordiska länderna med en tuffare attityd till invandring. Den attityden kan ha negativa effekter på deras möjligheter att få varaktiga jobb, varnar Henrik Nordentoft från UNHCR.

Danmarks linje

På senare tid är det Danmark som lyckats allra bäst med att få nyanlända i arbete. Och de arbeten som de fått är inte lönesubventionerade, vilket är fallet för många av anställningarna i exempelvis Sverige. Patrick Joyce vill slå ett slag för Danmark:

– Retoriken mot invandrare är hård där, men de når resultat. De anpassar omedelbart undervisningen i danska till det yrke som personen har en chans att få jobb inom.

Esbjerg tillhör de mest framgångsrika danska kommunerna, bland annat efter att ha samlat all kompetens i ett ”integrationshus”. Arbetsförmedlingen är en kommunal angelägenhet i Danmark sedan 2007, vilket gör det enklare att koncentrera styrkorna. I ett och samma hus får de nyanlända hjälp med språkundervisning, jobbcoachning, företagskontakter, bostadssökande och familjestöd.

– Vi utgår ifrån att alla kan och ska börja arbeta, vi är övertygade om att de kan vara en resurs från dag ett, säger kontorschefen Mai-Britt Schmidt Pedersen. Efter tre månader gör vi en avstämning och ser vad som måste ändras för att förkorta vägen till arbete.

Hon menar att möjligheten att få människor i arbete till stor del handlar om attityder.

– Om vi tror att det ska ta lång tid och vara svårt, ja då tar det lång tid och är svårt. Inför potentiella arbetsgivare talar vi aldrig om att de ska hjälpa oss att hitta arbetsuppgifter åt personer som står långt från arbetsmarknaden, vi säger att ”här är en person som ni skulle tjäna mycket på att anställa”.

En liknande inställning har man haft en längre tid på arbetsmarknads- och vuxenutbildningsenheten i Göteborg. Alexander Decerein är planeringsledare:

– Nyckeln är en tät dialog med branscher som har rekryteringsproblem. När vi vet exakt vilka behov en viss bransch har så kan vi presentera lämpliga kandidater för arbetsgivarna.

Sedan får de nyanställda tio veckor på att visa om de klarar jobbet. Den som har problem med de värderingar som genomsyrar nordens välfärdssystem får snabbt reda på konsekvenserna.

– Om Muhammed säger att han inte kan ta ett jobb där chefen är kvinna, ja då säger vi att han får lyfta den frågan med sin socialsekreterare. Men med den inställningen kan han inte vara kvar hos oss, på den punkten måste vi vara väldigt tydliga.

Bristfälliga språkkunskaper däremot ser han sällan som något problem.

– Jobbet går först, svenskan lär man sig på arbetsplatsen. Självfallet är SFI (Svenska för invandrare) en viktig utbildning, men ibland tar vi helt enkelt bort ”den onödiga svenskan” för att få folk att snabbare komma i jobb.

Språket som nyckel

Generellt sett är förstås språkutbildning en central komponent för att få ut fler på arbetsmarknaden i snabbare takt. Några som redan på 00-talet tänkte i nya banor på det här området är kommunerna i Stockholms län genom sitt samarbete kring Svenska för yrkesutbildade (Sfx). I dagsläget finns kurser för elva olika yrkesområden.

– Undervisningen i svenska måste individanpassas, säger Sam Yildirim, utvecklingsledare på länsstyrelsen som organiserar utbildningarna. Och själva yrkesutbildningen måste in från början, den kan inte vänta tills personen uppnått en viss nivå på sin svenska. Bägge sakerna måste ske parallellt.

Den viktigaste aktören för att få fler invandrare i jobb är ju varken staten eller kommunerna – viktigast är den enskilde arbetsgivaren som fattar beslutet att välja någon som nyligen kommit till landet istället för en infödd som kan språket och alla koderna. Jon Rogstad, forskningsledare på norska Fafo, har länge studerat arbetsgivarnas attityder:

– Det är självfallet upprörande när Ahmed berättar att han sökt 400 jobb och inte kommit till en enda intervju. Och visst kan bortsållningen av Ahmed i vissa fall bero på rasism. Men Ahmed kan mycket väl ha kommit väldigt nära att bli intervjuad i många fall, i slutändan väljer arbetsgivaren ändå personer från den egna kultursfären.

Han menar att vi måste förstå arbetsgivare som tvekar inför att anställa någon från en annan kultur. Att göra en dålig rekrytering är dyrt.

– När vi ber arbetsgivare beskriva sina drömanställda så är det personer som de ”vet kan passa in i teamet”. Arbetsgivare väljer helt enkelt den som är mest lik de själva, inte nödvändigtvis den som har bäst utbildning eller meriter för jobbet.

Därför understryker Jon Rogstad hur viktigt det är att inte se integrationen på arbetsmarknaden som något som kan lösas på arbetstid, det är ett arbete som måste pågå dygnet runt. När fler människor med olika kulturell och språklig bakgrund träffas i frivilligorganisationer, i skolan, i grannskapet, i politiken så blir det mer naturligt att också anställa människor med annan härkomst än en själv.

– Det handlar om ett långsiktigt arbete med många inblandade. Att bara säga till arbetsgivare att de bör omfamna mångfalden är ingen framkomlig väg, de flesta arbetsgivare ser mångfald som något problematiskt.

När det är konkurrens om jobben missgynnas alltså invandrare – att många invandrare trots allt fått jobb i Norden på senare år beror till stor del på högkonjunkturen. När arbetsgivare är i akut behov av personal så blir det mindre viktigt vilken kultur eller vilket land som den arbetssökande kommer ifrån.

Går integrationen snabbare om invandrare bosätter sig i glesbygden istället för i storstäderna? Det är en mångfacetterad fråga. Å ena sidan kan det vara tuffare att bo långt från heta arbetsmarknadsregioner, många som kommit till glesbygden flyttar därifrån i brist på jobb. Å andra sidan tyder forskning på att integrationen går snabbare i glesbygden, att det är lättare att få kontakt med infödda där – glesbygden saknar enklaver där människor från en viss språkgrupp bor och umgås med varandra.

– Det är rationellt att integrera migranter i glesbygden, konstaterar forskaren Hjördis Rut Sigurjónsdóttir vid Nordregio. Det handlar ju om bygdens överlevnad.

Hon konstaterar att det är lättare att få kontakter och lära sig språket på mindre orter där alla känner alla. Den fördelen överväger nackdelen att de mindre samhällena inte alltid har möjlighet att erbjuda den större stadens ofta mer omfattande och varierande språkundervisning.

– Men livet är ju så mycket mer än språkstudier och jobb, det är ju allt det vi gör på vår fritid. Det lokala och frivilliga engagemanget för att integrera invandrare är ovärderligt.

Tydliga politiska signaler

En annan avgörande faktor som flera på konferensen lyfte fram är själva inställningen till invandrare bland ledande politiker och chefstjänstepersoner i kommunerna. Om de ger signalen att invandringen är av godo, då fungerar också integrationen bättre. Forskning visar att attityder som sipprar ner i organisationen har effekt i alla led.

Ett exempel är finländska Närpes i svenskspråkiga Österbotten, som redan på 1980-talet bestämde sig för att invandring var något positivt som skulle bidra till att den dominerande grönsaksbranschen kunde hitta personal. Och mycket riktigt: den stora invandringen är ett viktigt skäl till arbetslösheten idag stannat på tre procent i kommunen.

– Det visar också att det är fullt möjligt med integration på ett minoritetsspråk, säger Kristina Wikberg, direktör vid Finlands kommunförbund. Med kunskaper i svenska öppnas ju också en stor arbetsmarknad i övriga Norden. Det är tråkigt att se hur våra svenskspråkiga skolor i Helsingfors nästan inte har några invandrare alls.

Ett annat exempel på en kommun med visionär ledning är jämtländska Åre, en av de svenska kommuner som fått allra flest i arbete på kortast tid. För kommunstyrelsens avgående ordförande Peter Bergman (S) är inflyttningen en fråga om tillväxt:

– Vi är helt beroende av att de kommer och att de stannar. Vi ska göra allt för att få dem att trivas här, vare sig de flyttar hit från Lidingö eller från Somalia!

Han berättade hur kommunen absolut inte vill upprepa misstagen från förra stora flyktinginvandringen, den från forna Jugoslavien på 1990-talet.

– Då kom över 300 flyktingar till Åre, idag bor bara två kvar. Idag är läget ett helt annat: Sedan 2013 har 600 personer kommit hit och 90 procent är fortfarande kvar.

Åre gynnas av sin stora sommar- och vinterturism med många serviceföretag som är i skriande behov av ny personal – och där personalen ofta kan börja arbeta redan innan de lärt sig ordentlig svenska. Men Åres framgångar bygger också på ett väl utvecklat samarbete mellan näringslivet, arbetsförmedlingen och kommunen.

Självfallet finns problem och utmaningar kvar, även i framgångsrika Åre. Det gäller bland annat de långa handläggningstiderna för validering av de utbildningar som nyanlända har med sig. Kommunen har dock lyckats få medel från EU:s asylfond för att snabbare kunna bedöma utbildningarna, något som man kan läsa mer om i publikationen Ny i Norden – vägen till arbete som lanserades på konferensen.

Alla familjemedlemmars hälsa

En ytterligare orsak till att många flyktingar och andra invandrare i Norden ännu inte kommit i arbete är de hälsoproblem som vissa lider av, inte minst posttraumatisk stress. Men det är inte bara hälsan hos den arbetssökande själv som spelar in, hela familjens hälsotillstånd har betydelse, betonar Magnus Sjöberg på Arbetsförmedlingen i Malmö.

Där driver man sedan 2017 ett projekt som just heter Hela familjen 2.0 med 800 deltagare där alla haft försörjningsstöd i minst två år.

– Om mannen i familjen lider av depression eller om barnen mår dåligt i skolan så har den friska hustrun svårt att komma ut på arbetsmarknaden. Vi måste se till helheten.

Och det har man gjort med viss framgång. Majoriteten av dem som deltagit i projektet har ”gjort förflyttningar mot självförsörjning”. Och minst 60 personer väntas bli självförsörjande i år.

Exemplen från konferensen visar att den stora flyktinginvandringen 2015 har bidragit till ett nytänkande på många håll i Norden. Genom Nordiska ministerrådets försorg har exemplen fått spridning över gränserna, genom att man redan 2016 skapade ett nytt samarbetsprogram just inom integration. Syftet: att inhämta, utveckla och sprida budskap och lärdomar. Det treåriga programmet går mot sitt slut, men på konferensen meddelade man att det kommer att förlängas ytterligare tre år.

Flyktinginvandringen är inte bara en utmaning, den rymmer också en enorm potential: Nordens åldrande befolkningar är i akut behov av mer invånare i arbetsför ålder, arbetsgivare är redan desperata i sina försök att hitta lämplig personal.

Konferensens moderator Jens Berg, tidigare chefredaktör på finländska Hufvudstadsbladet, testade en hårdvinklad rubrik som rymmer korn av sanning:

– Utan lyckad invandring kollapsar den nordiska ekonomin.

Artikeln är skriven av Påhl Ruin

FacebookTwitterEmailPrint

Följ oss på sociala medier: