Civilsamhället ger arbetssökande mening och motivation

Det tar i snitt 6 till 7 år för den som är nyanländ att etablera sig på arbetsmarknaden i Norden. Den som får tillgång till nätverk, formella eller informella, har betydligt lättare att få arbete. Här kan civilsamhället – till exempel föreningar, studieförbund och frivilligorganisationer – bidra med mycket, gärna i samarbete med kommuner och myndigheter.

”Vår framtid som välfärdssamhälle. Det är frågan vi ska lösa idag”, sa moderatorn Jens Berg i början av dagen. Konferensen var fullbokad, så ämnet intresserade uppenbarligen många.

– Tillhörighet bygger på en subjektiv känsla, att man är en del av ett formellt eller informellt nätverk av människor, sa isländska Anna Karlsdottír, senior forskare på Nordregio. Hon berättade om Clearing centralens nya forskningsrapport som handlar om civilsamhällets betydelse för migranter i Norden, med särskild fokus på glesbygden.

Lågutbildade känner mer samhörighet än högutbildade

Svenska Bi Puranen, docent och generalsekreterare för World Values Survey, presenterade omfattande studier av hur migranters värderingar förändras när de flyttar från ett land till ett annat.

Forskargruppen har intervjuat drygt 6500 personer från de största migrantgrupperna som invandrat till Sverige.

– Gertrude Stein sa: Vad är det för bra med rötter om man inte kan ta dem med sig?, sa Bi Puranen och påminde även om att en miljon svenskar emigrerade till Amerika i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet, och att Sverige på 1860-talet tog emot nödhjälp från Egypten. En dag är det kanske vi som behöver fly, inte minst med tanke på att temperaturhöjningarna går snabbare i Norden och på Arktis än på många andra håll.

Det tydligaste resultatet av undersökningen är att människors värderingar förändras när de migrerar. En så kallad positioneringskarta visade att migranterna har blivit både mer sekulära och mer jämställda sedan de kom till Sverige. Migrantgrupper som har bott länge i Sverige var mer positivt inställda till jämställdhet.

Bi Puranen sa att hon var positivt överraskad av resultaten. Men utvecklingen är inte lika upplyftande när det gäller självbestämmande och religiositet. Många har fortfarande traditionella värderingar när det handlar om främst kvinnors och flickors självbestämmanderätt inom den egna familjen.

– Vi har ett stort arbete framför oss, vi har hittills låtit det som händer inom familjen vara, men det kan vi inte längre, sa Bi Puranen.

Ett annat intressant resultat var att lågutbildade migranter känner mer samhörighet i Sverige än högutbildade. Män känner mer samhörighet än kvinnor och äldre känner mer än unga. Några förklaringar till detta kan vara att den som saknar utbildning vid ankomsten får chanser till utbildning som de inte i sina vildaste drömmar hade kunnat föreställa sig, medan de som redan har en högre utbildning måste börja om från början och förlorar delvis det anseende de byggt upp i hemlandet. Männen, som ofta burit försörjningsbördan i hemlandet, behöver inte längre stå för brödfödan, medan kvinnorna fortfarande måste ta hand om hushållet.

– I Somalia överlever bara 2 procent sin 65-årsdag, men här i Sverige finns tillgång till sjukvård som kan leda till ett längre och friskare liv. De unga jämför sig med andra unga och ser ojämlikheten.

– Även om vi är pessimister i hjärnan måste vi vara optimister i hjärtat, för en pessimist vinner som bekant varje gång han förlorar, avslutade Bi Puranen.

Vuxenutbildningens ekonomiska nytta

Den norska forskaren Kristian Tronstad talade om flyktingars inkludering på arbetsmarknaden i Sverige, Norge och Danmark. Han berättade till exempel att Norge har klart flest invandrarkvinnor i jobb, Danmark snabbast får in män i jobb de första åren och att Sverige har flest i utbildning, särskilt de första åren.

Finländska professorn i nationalekonomi, Tuomas Pekkarinen, talade om vuxenutbildning ur ett rent nationalekonomiskt perspektiv. Han kunde konstatera att ekonomiska nyttan av att investera i utbildning minskar med åldern, men det finns inte tillräckligt omfattande studier av vuxenutbildningens effekt på arbetsmarknaden för invandrare.

David Samuelsson, generalsekreterare på paraplyorganisationen Studieförbunden i Sverige, berättade om studieförbundens riktade stöd till utrikesfödda kvinnor. Tack vare kvinnliga ledare och möjlighet till barnpassning har de nått många kvinnor som har stått långt från arbetsmarknaden.

Han berättade också om Folkbildningsrådets studie Cirkeldeltagares vägar till arbetsmarknaden (juli 2019) som visar att utrikesfödda som har deltagit i studiecirklar har ökat sina chanser att komma in på arbetsmarknaden. Förutom ren kunskap har deltagandet även gett dem ett nätverk och bättre självförtroende.

Workshops – verkliga goda exempel

En del av konferensen bestod av valbara workshops. En av dessa hade titeln Samarbete och brobyggande mellan aktörer i olika sektorer – nya vägar till hållbar inklusion. Danska Connie M. Skovbjerg och Agnes Nielsen berättade om hur Sønderborg kommun på Jylland på ett organiserat sätt samarbetar med lokala frivilligorganisationer för att få en levande landsbygd. Kommunen vill exempelvis bli självförsörjande på lokala matvaror och ordnar samkörning.

– I en gemenskap känner man sig trygg. Det anordnas också kurser där man lär sig att bli bättre på att integrera nya människor, berättade Agnes Nielsen.

På samma workshop talade Martha Hannus om Emmaus Ålands verksamhet. Emmaus är en politiskt och religiöst obunden solidaritetsorganisation.

– Vår målsättning är att alla kan få ett arbete, men vissa behöver mer stöd. Om någon bara kan jobba två timmar i veckan så är det i alla fall ett steg framåt. Att vara del av en gemenskap leder till trygghet och tillit, sa Martha Hannus.

Det finns flera utmaningar arbetet med människor som av olika anledningar står långt från arbetsmarknaden.

– Vi har väldigt blandade grupper. Mångfald kan berika men det kan också vara väldigt besvärligt. Vi får möta de värderingar som Bi Puranen pratade om i praktiken. Under en dag kan vi möta någon som uttrycker rasistiska åsikter och någon annan som inte kan hantera kvinnliga chefer, berättade Martha Hannus.

– Jag tror att vi som civilsamhällsorganisation har bättre möjlighet att hitta individuella lösningar eftersom vi inte är låsta till myndighetsregler, tillade hon.

En annan workshop handlade om utlandsfödda kvinnor, en grupp som i många fall står längst från arbetsmarknaden. Workshopdeltagarna fick i uppgift att hjälpa den 42-åriga tonårsmamman Fatima från Irak att hitta ett jobb. Var hittar hon motivation för att ta sig förbi alla hinder – språkliga hinder, en familj som vill att hon ska vara hemma och sköta markservicen, kulturella skillnader, och så vidare? På workshopen presenterades några goda exempel, till exempel Botkyrka kommun utanför Stockholm som samarbetar med flera idéburna organisationer.

Deltagarna på workshopen var eniga om att den ideella sektorn ger bättre möjligheter att få självförtroende och självtillit. En känsla av sammanhang och bra förebilder är några av nycklarna för att invandrarkvinnorna ska ta kommandot över sina liv.

Röst från konferensen

Heidi Sandberg är sakkunnig på Forum i Sverige, en paraplyorganisation för idéburna organisationer. Hon modererade workshopen Nycklar till ett framgångsrikt partnerskap – erfarenheter från Norden. Workshopen handlade om idéburet offentligt partnerskap (IOP), en samverkansmodell mellan den offentliga och idéburna sektorn.

– Några case presenterades och vi talade om framgångsfaktorer. Problemet är ofta komplext och då är det bra att lära av varandra, sa Heidi Sandberg.

– Samarbetet leder till möten som det offentliga inte kan göra. Civilsamhället behöver ju inte anpassa sig till samma regler som myndigheter och kommuner, sa Heidi Sandberg som också tyckte att inledningstalarna på konferensen var ”oerhört spännande”.

– Det Bi Puranen sa om värderingar var oerhört hoppingivande och det var bra att inte bara tala om arbetsmarknaden.

Text och foto: Marja Beckman, NVL