“Vägen till det nya samhället kräver mer kommunikation än information”

Bildtext: Från vänstre Maria Holm Bækgaard, Röde Korset, Elin Landell, svenska regeringsutredningar, Anna Fatima Sambou, MunKamu, samt moderator Lena Ag.

”Det är självklart att män och kvinnor ska ha samma möjligheter att komma in på och få en fast plats på arbetsmarknaden. Det är en av hörnstenarna i den nordiska välfärdsmodellen”, sade Martin Andreasson, statssekreterare hos jämställdhets- och biträdande arbetsmarknadsminister i Sverige, när han öppnade seminariet ”Vägar till jämställd integration – utrikesfödda kvinnors deltagande på arbetsmarknaden”.

Seminariet ägde rum på Göteborgs universitet och arrangerades av Sveriges regeringskansli, Nordisk information för kunskap om kön (NIKK) och Nordens välfärdscenter. Cirka 60 personer från myndigheter och organisationer från hela Norden var närvarande.

Kvinnor har generellt sett lägre lön, lägre anställningsgrad och lägre pensionssparande än män på de nordiska arbetsmarknaderna. Detta mönster är ännu tydligare när det gäller kvinnor med utländsk bakgrund, särskilt kvinnor i Norden från länder utanför EU.

Vilde Hernes, forskare vid NIBR vid OsloMet (Oslo Metropolitan University), betonade skillnaderna mellan de nordiska ländernas politik på området i sitt föredrag på konferensen.

På uppdrag av Nordiska ministerrådet har Hernes lett ett nordiskt forskarteam som följt totalt 280 000 bosatta i Sverige, Norge och Danmark under 11 år. Studien är en av de mest omfattande undersökningarna i Skandinavien om integration av kvinnor som kommit som flyktingar på arbetsmarknaden och ger en bild av hur de nordiska ländernas politik har fungerat både på kort och lång sikt.

Läs rapporten här

Vilde Hernes konstaterade att kvinnorna i undersökningen ligger 10-20 procentenheter lägre än de utrikesfödda männen när det gäller att få jobb, och inkomstnivån är motsvarande lägre.

”Vad vi kan se av undersökningen är att subventionerade anställningar verkar fungera bra för båda könen. Men kvinnorna omfattas av färre ordningar än männen”, sade Vilde Hernes.

Vilde Hernes gick igenom utvecklingen i de statliga incitamentsstrukturerna i de tre länderna och konstaterade att sänkta bidrag verkar ha viss effekt för männen.

”Men för kvinnorna är den metoden ingen morot och leder inte till mätbara förändringar”, sade hon.

Kommunikation i stället för information

Projektledare Annika Nordgren från projektet Etableringslyftet kallade det ”ett systemfel” att det finns färre stödordningar för kvinnorna på de nordiska arbetsmarknaderna.

Etableringslyftet är ett samarbete i Sverige mellan Upplands Väsby, Sollentuna och Sigtuna kommuner, stöttat av Europeiska socialfonden. Projektet har nära samarbete med den lokala arbetsförmedlingen och de regionala arbetsgivarna.

”Vi arbetar med utrikesfödda långtidsarbetslösa och nyanlända och deras inträde på arbetsmarknaden och i samhället”, sade Annika Nordgren.

Majoriteten av deltagarna är kvinnor. Etableringslyftet har funnits sedan 2018, och av de 445 kvinnor som har varit med, är 239 idag i arbete – varav 208 med offentliga stödmedel.

”Vi saknar ett mer holistiskt perspektiv på kvinnornas situation, både när det gäller språk och kultur. Som samhälle måste vi förstå deras perspektiv. Det finns exempelvis många i gruppen som tror att de automatiskt får jobb när de har genomfört SFI-studierna”, sade Annika Nordgren.

”Ett annat element är att det kan vara skamligt eller problematiskt om kvinnan får jobb före mannen. Och ofta är det på grund av språksvårigheter som barnen måste rycka in och översätta. Vi försöker se på systemet genom deltagarnas ögon. Den insats som behövs handlar i långt högre grad om kommunikation än information, när det gäller vägen till och tilliten till det nya samhället”, sade Annika Nordgren.

Omfamna det unika

Anna Fatima Sambou, född i Gambia, kunde bekräfta att det behövs mer än information för att etablera sig i Norden. Hon är grundare och vd för företaget MunKamu i Oulu, som levererar icke-medicinsk teknik till vårdsektorn i Finland, med fokus på äldreomsorg.

Anna Fatima Sambou valde entreprenörsbanan. Hon flyttade till Finland för att studera vid universitetet, och efter studierna startade hon sitt eget företag. Hennes tur, sade hon under panelsamtalet, var att hon kom i kontakt med den finska organisationen Startup Refugees, som stödjer flyktingar, asylsökande och andra migranter med att hitta jobb, utveckla kompetenser och idéer till entreprenörskap.

”Startup Refugees hjälpte mig enormt. Jag har fått hjälp med alla steg i processen, det juridiska i att starta företaget, marknadsföringsdelen och utvecklingen av min affärsidé”, sade Anna Fatima Sambou.

”Och Startup Refugees har hjälpt mig att bygga nätverk och skapa kontakt med investerare för att hitta finansiering”, tillade hon.

Anna Fatima Sambou berättade också att processen har inneburit stora utmaningar på alla steg mot lanseringen av företaget.

”Men många av hindren har också inneburit stor utveckling för mig. Mitt råd till andra som vill gå samma väg är att man ska omfamna sin egen unikhet och använda den som en fördel. Och aldrig ge upp – man ska tro på sig själv”, sade hon.

”Och mitt råd till investerare är att de ska se inkludering och mångfald som en strategi. Inte bara för att det känns rätt att göra, utan också för att det finns affärsmöjligheter och sunt förnuft i att gå den vägen”, tillade Anna Fatima Sambou.

Under radarn

Elin Landell, som förra året utsågs till särskild utredare för den svenska regeringen med uppdrag att påskynda utrikesfödda kvinnors etablering på arbetsmarknaden, framhöll under paneldebatten att det finns grupper av kvinnor som ska etablera sig i de nordiska samhällena utan att vara direkt omfattade av  introduktionsprogrammen i länderna.

”Vi kan kalla dem familjemigranter. De kommer hit av familjeskäl, som anhöriga, och de flesta av dem är kvinnor. Enligt lagen ska deras partner ta hand om dem, och det är bara 20-30 procent av kvinnorna i gruppen som deltar i introduktionsprogrammen. Det är ett välkänt problem, men det är under radarn”, sade Elin Landell.

”De står utanför arbetsmarknaden, och de har inga verktyg och måste själva hitta vägen in i samhället, medan männen har kommit hit som arbetsmigranter eller som flyktingar”, sade hon.

”Vad ska vi göra för att nå dem?”, frågade seminariets moderator, Lene Ag, chef för den svenska jämställdhetsmyndigheten.

Ett tätare samarbete mellan kommuner och civilsamhället skulle göra skillnad, svarade Elin Landell, liksom att erbjuda introduktionsprogrammen mycket mer direkt.

”Många av kvinnorna i gruppen får barn och har den rollen i familjerna, men de måste också lära känna arbetsmarknaden och samhället. Det påverkar också barnen om föräldrarna står utanför. Och det påverkar självklart kvinnorna själva, att de inte uppnår rättigheter. För de har och ska ju ha sin egen rätt att vara i landet”, sade Elin Landell.

De frivilliga beslutsfattarna

Utvecklingskonsult vid danska Röda Korset, Maria Holm Bækgaard, framhöll också vikten av samarbete mellan myndigheter och civilsamhället. Hon berättade att en stor del av hennes arbete handlar om att stödja och facilitera idéer som grupperna av frivilliga utvecklar i samarbete med flyktingar och invandrare i lokalområdena.

”De frivilliga är ju beslutsfattarna när det gäller vad som ska ske”, sade hon.

Hon berättade att det för närvarande finns 14 nätverksgrupper för kvinnor i Danmark som Röda Korset har kontakt med.

”De är utspridda över landet. De har uppstått lokalt och drivs av de frivilliga och kvinnorna själva”, sade Maria Holm Bækgaard.

Innehållet i de 14 nätverken är mycket varierande. En grupp handlar om språkundervisning i trygga miljöer. En annan har rubriken ‘Välmående i exil’. Plikt och ansvar för medborgaren. Hälsa i Danmark. Hur man skapar ett nätverk. Förskolor och skolsystem. Utbildningsmöjligheter för barnen och kvinnorna själva.

”Om man ser på vad grupperna sysslar med, handlar det om kompetenser för en vardag i ett främmande land. Välmående är det viktigaste. Och ja, en plats på arbetsmarknaden kan förbättra individens välmående, men den delen kan inte stå ensam. Den holistiska synen är en spiral som kan gå både i positiv och negativ riktning”, sade hon.

Maria Holm Bækgaard framhöll att konferensen i Göteborg är den med deltagande av flest olika instanser från de nordiska länderna som hon har deltagit i. Och att ett genomgående tema för dagen hade varit behovet av mer samarbete över myndigheter, organisationer och civilsamhället.

”Vi har alla sagt mer eller mindre samma sak. Så budskapet måste vara att ha modet att prova nya idéer. Testa! Vi vände oss till jobcentret i en kommun angående en grupp kvinnor med utländsk bakgrund som var längst ifrån arbetsmarknaden. Kommunen sa ja till att erbjuda en kurs om välmående i lokalområdet. 14 kvinnor deltog, och alla deltagarna kom därefter in på arbetsmarknaden. Inte alla på heltid, men ändå fungerade det”, sade Maria Holm Bækgaard.

Text: Steffen Boesen