”Att plugga är bra”

Text: Steffen Boesen

Drönaren svävar virrande över Spånga IP. Det är ett konstant pipande vid ingången, där gästerna strömmar in till idrottsparken i nordvästra Stockholm och blir genomlysta och får sina väskor kontrollerade.

Det är lätt molnigt och varmt som på en sommardag. Denna eftermiddag i slutet av maj öppnas Järvaveckan 2024. Demokratifestivalen i Järvaområdet har funnits här sedan 2016 och har vuxit sedan starten.

Idag är det en stad av vita tält i olika storlekar. Stämningen är som på en marknadsplats. Här finns smala stråk, små torg, stora scener. Fotbollsplan och fitness. Duon Medina på scenen, foodtrucks och Pizza Margherita från öppen stenugn. Utställare i företags-t-shirts står utanför sina tält och kommunicerar sina budskap till gästerna som passerar förbi.

Ikea finns här i ett mindre, stramt inrett tält. Google Sverige och YouTube är här. Begravningsbyrån Fonus erbjuder att ta hand om allt. ”Allt. Från begravning till gravsten, oavsett religion”, som den vänliga, unga medarbetaren berättar.

Partierna är här. Tidigare statsminister Stefan Löfven passerar nära på väg mot Socialdemokraternas tält. Och en mängd offentliga tjänster är med på festivalen. Regeringskansliet, Polisen och Försvarsmakten är här. Stockholm Stad har ett av de största tälten.

För första gången deltar också Nordiska ministerrådet, både med ett eget Nordens tält och som arrangör av ett seminarium. I tältet finns folk från Nordens välfärdscenter, Nordregio, Info Norden och Föreningen Norden Stockholm.

En skola för alla

Seminariet äger rum på Göteborg-scenen. Trots klistrande kvavhet är tältet välfyllt när seniorrådgivare Kaisa Kepsu från Nordens välfärdscenter på scenen presenterar problematiken för moderatorn Åsa Sandberg:

Pojkar halkar efter i skolan. Flickor presterar generellt bättre i skolsystemet än pojkar. Och gapet är störst när det gäller pojkar med utländsk bakgrund. Och det är inte bara ett svenskt problem: samma mönster syns över hela Norden.

“Hur arbetar man med dessa frågor i de nordiska länderna? Handlar det om kön eller om bakgrund? Alla ska ha lika möjligheter i skolsystemet. Hur skapar vi en skola för alla?” frågar Kaisa Kepsu.

Bakgrunden till seminariet är den forskningsrapport som fil.dr. Lovisa Broström och docent Birgitta Jansson, universitetslektorer i socialt arbete vid Göteborgs universitet, gjorde för Nordiska ministerrådet 2022: Leaving Boys Behind? The Gender Gap in Education among Children and Young People from Foreign Backgrounds 2010–2020: A Nordic Review. Den pekar på att flickor med utländsk bakgrund i Norden klarar sig bättre än pojkar med infödd bakgrund på många områden.

“Bevisen att kön ofta överskuggar nationellt ursprung är en nyckelpunkt i debatten om integration av invandrare”, står det bland annat i rapporten.

Stora ambitioner

Den punkten känner professor Carina Mood från Stockholms universitet igen på scenen. Hon och kollegan Jan O. Jonsson analyserar i rapporten Karriärer och barriärer – en ESO-rapport om skolgång och etablering för unga med utländsk bakgrund, hur skolgång, utbildningsresultat och etablering på den svenska arbetsmarknaden ser ut för en kohort – personer födda 1996, som forskarna har följt nära över tid.

“Bilden är att de unga med utländsk bakgrund har något lägre resultat i utbildningssystemet, men också samtidigt mycket stora ambitioner för vad de ska uppnå med skolan”, säger hon.

“Den drivkraften kan kompensera för mycket”, säger hon.

Generellt finns det en stor grupp med utländsk bakgrund som presterar i toppen av skalan i utbildningssystemet, och det finns en grupp i botten som riskerar att tappas bort. Och så finns det inte så många i mittfältet, säger Carina Mood.

Hennes forskning om 1996-årgången har också blottlagt andra faktorer utöver kön och ursprungsland. Det har markant betydelse för skolresultatet hur gammal man är när man migrerar till ett annat land.

“Det finns en tröskel vid nio års ålder. Anländer man hit innan man fyller nio, klarar man sig bra i den svenska skolan. Det är de som anländer som 12-, 13-, 14-åringar som kämpar med det”, säger Carina Mood.

“Men könsskillnaderna är stora. Flickorna klarar sig bättre, och pojkarna spenderar tiden på andra saker”, konstaterar hon.

Ojämlika förutsättningar

Med i paneldiskussionen är också Anders Österberg. Han är biträdande finansborgarråd i Stockholm och djupt förankrad i Järvaområdet. Han ser bakgrund och språk spela en stor roll för hur de lokala pojkarna klarar sig i skolan. Förutsättningarna för de unga är enormt ojämlika, säger han från scenen.

“Om du kommer från en familj från Teheran med akademikerföräldrar, har du en annan inställning till systemet än om dina föräldrar är från en liten syrisk stad”, säger han.

Han framhåller samtidigt att de lokala insatserna på skolorna idag enligt honom har blivit bättre och mer fokuserade på några få år. Han nämner extra simundervisning, en av hans egna käpphästar, och erbjudande om skolfrukost som exempel på insatser som bidrar till att öka tillhörigheten till skolan.

Ett holistiskt perspektiv

Forskaren Christine Namdar från Åbo Akademi lyfter frågan om flickornas välmående.

“Ja, flickorna klarar sig bättre i skolan än pojkarna, men deras psykiska hälsa verkar vara sämre. Den aspekten behöver vi mer kunskap om. Psykiska problem hos flickor är en stor utmaning i alla västerländska samhällen. Och det finns ofta djupa existentiella frågor bakom dålig psykisk hälsa”, säger Christine Namdar.

En sak man kan göra, säger hon, är att betrakta eleverna från ett ännu mer holistiskt perspektiv. Förutom att följa resultat bör man även inkludera forskning om kapacitet och potential bland eleverna.

“Gängkriminalitet gäller jo endast pojkar. Och ofta finns det en djup önskan att höra till någonstans bakom deltagande i gängkriminalitet och extremistorganisationer”, säger Christine Namdar.

Studier, arbete och en meningsfull fritid

Med i panelen är också Shahin Khosravi från nordiska barn- och ungdomskommittén NORDBUK. Han framhåller det omgivande civilsamhällets roll när det gäller att nå fram till pojkarna i skolåldern. Att det kommuniceras på plattformar där man når dem, och att det lokala näringslivet inte dömer ut någon om man gör fel som ung.

“Helhetsbilderna är mycket viktiga. Det är helt centralt att pojkarna har någon de kan se upp till. Även under den tid de inte är i skolan”, säger Shahin Khosravi.

Han nämner de kommunala Framtidens Hus i Husby och Rinkeby som exempel på platser som arbetar i den riktningen. Målgruppen är unga mellan 16 och 19 som inte går i gymnasiet, och de tre benen är studier, arbete och en meningsfull fritid.

Jag har alltid tänkt att jag måste vara mycket bättre för att lyckas. Jag måste vara bättre, snällare och flitigare än de andra

Mohadeseh Bayat, gymnasieelev

Efter paneldebatten bjuder moderator Åsa Sandberg upp Mohadeseh Bayat på scenen. Hon är en av dem som seminariet också har handlat om. En gymnasieelev från Blackebergs gymnasium med höga ambitioner.

“Varför har det gått så bra för dig?” frågar Åsa Sandberg.

“Jag kom hit från Teheran som tioåring”, berättar Mohadeseh Bayat. “Jag har inte haft föräldrar som kunnat hjälpa mig med mina läxor. Jag har själv velat vara en storasyster, som kan hjälpa mina yngre syskon”, säger hon.

“Jag har alltid tänkt att jag måste vara mycket bättre för att lyckas. Jag måste vara bättre, snällare och flitigare än de andra”, säger hon.

Hon känner igen bilden av att många pojkar har det svårt i skolan eller har fallit bort längs vägen. Att akademiskt nörderi är ocoolt och utbildning inte nödvändig.

“Det finns ganska många manliga influencers som säger något i stil med att utbildning inte är nödvändigt för att bli rik och framgångsrik i livet”, säger Mohadeseh Bayat.

“Vad kan man göra för att stödja pojkarna?” frågar Åsa Sandberg.

“Man kan försöka gå emot trenden att man ska vara så maskulin. Framhäva att utbilda sig varken är icke-maskulint eller särskilt feminint, utan bara: Att plugga er bra”, säger Mohadeseh Bayat.

Efter seminariet förvandlas det heta tältet till nordiskt mingel. Det strömmar fortfarande in gäster. Festivalen har, förutom inbjudna politiker, myndigheter och organisationer, tydligt fått fäste hos de lokala, unga som gamla, som vill se vad som händer på Järvaveckan.

Fem bröder i femtioårsåldern besöker tältet och stannar kvar. Familjer och grupper av unga tittar in och ser sig omkring.

“Finns det alkohol i champagnen?” frågar en ung kille nyfiket, uppenbarligen den modigaste bland kompisarna. “Nej. Skulle du vilja att det fanns det?”. “Nej, nej”, säger han snabbt och drar sig tillbaka.