En norsk tolkanvändare flyttar till Danmark för att studera på en högskola, men stöter direkt på problem eftersom personen saknar danskt personnummer och får därför till att börja med inte någon tolk. Efter diskussioner och dialog och tilldelat danskt personnummer lyckas personen få tolk till sin utbildning.  

Trots att personen får tolk och kan fortsätta sina studier uppstår det svårigheter i kommunikation mellan studenten och tolkarna eftersom den norska personen inte riktigt kunde uttrycka sig på danskt teckenspråk. Hen lärde sig att förstå danskt teckenspråk ganska väl efter någon månad, men det tog flera månader innan det kunde bli en bra tvåvägskommunikation, då tolkarna inte förstod norskt teckenspråk. Studenten tvingades därför lära sig ett nytt språk parallellt med studierna.  

 

Finsk tolkanvändare flyttar till Danmark för att börja en utbildning. Dialog har förts mellan tolkanvändaren och de ansvariga för tolk i Finland där tolkanvändaren tydligt och klart talar om att det handlar om en tillfällig period som personen ska bo i Danmark, under studierna, och inte någon permanent flytt. Det är inga problem eftersom Finland har sagt att de har betalningsansvar och tolkanvändaren studerar i ett år.  

Efter ett år får personen ett brev från Finland där de skriver att de vill utvärdera om de ska fortsätta betala för tolk, då personen inte längre är folkbokförd i Finland, vilket är ett av kraven enligt det finska tolksystemet. Personen får också höra av tolkbolaget som personen använder att Finland kräver återbetalning för ett års tolkning. Detta skapade stor oro för tolkanvändaren, eftersom ingen ville ta betalningsansvar.  

Inte nog med det, så fick personen plötsligt inte längre tolk på sin fritid i Finland. Detta trots tidigare dialog där det bestämdes att personen skulle vara kvar i det finska socialförsäkringssystemet, som därmed även skulle täcka tolkbehovet i Finland. Kravet om att vara folkbokförd i Finland framfördes inte från början vilket försvårade det hela för personen. Dessutom krockar detta krav med de danska reglerna kring folkbokföring. 

Det danska systemet fungerar så att personer som bor i Danmark längre tid än sex månader blir automatiskt folkbokförd där. Det ledde till att personen folkbokfördes i Danmark och hamnade därmed mellan de två olika systemen.  

När Finland klargjorde att de inte tänkte fortsätta betala för tolkning i Danmark var personen tvungen att ta strid för sin rätt till att få tolkning betald av Finland i enlighet med det som var överenskommet från början. Tack vare personens nätverk och en släkting som är advokat kunde hen få igenom sin rätt, och Finland betalar fortsatt tolk till utbildningen.  

Problemen slutar dock inte där. Eftersom personen inte är folkbokförd i Finland får hen inte tolk till fritidsaktiviteter i Finland, där personen har sina anhöriga och vänner. Det danska systemet erbjuder personen tolk i Danmark då denne är folkbokförd i Danmark, men betalar inte tolk i utlandet. Det innebär att personen hamnat mellan stolarna och ingen vill ta ansvar att erbjuda tolk i hemlandet Finland, inte ens Finland trots att det rör en medborgare.  

Personen är efter flera års studier fortfarande fast mellan de danska och finska reglerna. Exempelvis får personen inte skaffa sig ett extrajobb, utöver studierna, trots att det hade gynnat personen att få arbetslivserfarenhet, för då dras tolkpengar från Finland in.