En dansk medborgare skadar sig i Sverige och söker akut vård och önskar tolk till läkarbesöket. Det går inte att få tolk eftersom personen inte är folkbokförd i Sverige och därför saknas i systemet. Personen har dock med sig sin svenska, döva partner till sjukhuset och på plats bestämmer de ihop med vårdpersonalen att använda den svenska personens personnummer för att kunna beställa tolk. Sjukhuset tvingas i sin beställning säga att tolken är till den svenska personen som behöver få information, och inte till patienten som är dansk. 

Den svenska tolkcentralen levererar en tolk som inte kan översätta till danskt teckenspråk, och därför tvingas den svenska tolkanvändaren tolka mellan svenskt teckenspråk och danskt teckenspråk för att säkerställa att hens partner får rätt information från läkaren. Som tur är i detta fall kan den svenska tolkanvändaren danskt teckenspråk nästan helt flytande. 

Detta utspelade sig för åtta år sedan. En döv, finsk ungdomsgrupp åker till Sverige på skidresa. En av deltagare skadar sig och behöver åka till sjukhuset. Deltagaren får vård, men inte tolk eftersom hen inte är svensk. Ledaren som följer med deltagaren lyckas dock få tag på en svensk bekant som kan ställa upp och beställa tolk till sig själv. Därmed behöver svensken också vara med på akutbesöket för att den finska deltagaren skulle få kommunikation på teckenspråk. Svårigheten här är att tolken endast tolkar till svenskt teckenspråk som vi även sett i fallet innan. Men tack vare att finskt teckenspråk och svenskt teckenspråk har många likheter underlättade det översättningen, till skillnad från danskt och svenskt.  

Flera personer från olika nordiska länderna har vittnat om att de inte kan boka tolk till släktträffar, bröllop med mera om den döva personen inte är registrerad med personnummer eller är folkbokförd i det landet som arrangemanget är i.  

Ett exempel: en norsk döv som är folkbokförd utanför Norge åker hem för att fira en norsk släktings födelsedag, men kan inte få tolk eftersom personen inte är folkbokförd i Norge. I stället måste den döva personen be en vän som också är tolkanvändare och folkbokförd i Norge att beställa tolk och sedan också följa med på släktträffen.  

Det finns exempel på samma scenario i Danmark, även om det ska var lättare för danska medborgare att få tolk i Danmark även om de bor i annat land. I sällsynta fall har det kunnat lösas för att den döva personen känner tolkarna väl, och de kunnat gå via privata tolkbolag. I Sverige finns inte detta kryphål eftersom allt går igenom regionerna och valfrihet kring tolk saknas.  

 

Ett danskt-svenskt par tvingas bekosta tolkar själva eftersom de båda är folkbokförda i Sverige och även håller bröllopet i Sverige, och de därmed vet att och det var svårt att säkerställa kvaliteten på tolkning samt ingen möjlighet till danska tolkar eftersom det är utanför Danmark.   

 

Ett annat svenskt-danskt brudpar är folkbokförda i Danmark och håller bröllop i Danmark. Att få danska tolkar är inga problem, men några svenska tolkar har de inte rätt till. Paret löser det genom att be sina svenska bröllopsgäster att beställa svenska tolkar till bröllopet.  

 

En finsk tolkanvändare har hörande vänner som gifter sig i Finland, men tolkanvändaren får inte någon tolk på dessa bröllop eftersom hen är folkbokförd i Danmark.  

 

En svensk döv är föräldraledig och flyttar tillfälligt till Norge för att den döva norska partnern ska ha närmare till arbetet, dit partnern i vanliga fall pendlar. Eftersom detta bara är tillfälligt väljer paret att inte byta adress från Sverige till Norge. Men eftersom de inte ändrar sin folkbokföring till Norge har den döva svensken inte rätt till tolk överhuvudtaget.  

Det tvingas lösa det genom att den norska partners förälder beställer tolk till den döva svensken. Ibland behöver föräldern inte vara på plats – om de känner tolken som ska arbeta. Då kan tolken hålla det hemligt att föräldern inte är med, men annars är föräldern tvungen att vara med. 

 

En svensk tolkanvändare blir inbjuden till en tv-intervju med hörande personer i danskt programmet, men stöter snabbt på problem i tolkfrågan. Personen undersöker möjligheterna, tv-bolaget måste stå för tolkkostnaderna då tolkcentralen i Sverige inte tar uppdraget. Inspelningen blir aldrig av och personen i fråga tror att det kan handla om att det blev för krångligt med tolk. Personen själv hade inte tillräckligt med ork eller kunskap att driva det vidare för att lösa det.  

 

En finsk tolkanvändare som flyttar till Danmark och bosätter sig där får inte tolk när hen ska delta i en av sina nära släktingars begravning för att ta farväl. Orsak: hen är inte längre folkbokförd i Finland.  

  

En svensk tolkanvändare flyttar till Danmark och bor där i några år, återvänder till Sverige men behåller folkbokföringen i Danmark ett tag av personliga skäl. Sedan stöter personen på problem kring socialförsäkringsfrågor och kan inte få tillbaka sitt personnummer, som tydligen har "arkiverats". I stället får svensken ett reservpersonnummer vilket skapar svårigheter att boka tolk hos tolkcentralen.  

Här krävs det dialog under lång tid innan personnumret kan väckas till liv och "återlämnas" till personen. I det här fallet har det varit lättare för den danska partnern att få svenskt personnummer, än för personen i fråga att få tillbaka sitt personnummer.