En dansk, döv medborgare flyttar och folkbokför sig Sverige, men vill fortsätta arbeta i Danmark och stöter på problem när hen söker arbete där. Personen sägs inte längre har rätt till tolk i Danmark på grund av att hen är folkbokförd i Sverige och därför inte är kvar i systemet.  

Det krävs en dialog med kommunen där arbetsgivaren finns för att till slut lösa tillgången till tolk enligt de danska reglerna. Att personen är dansk underlättade det hela. 

 

En svensk, döv medborgare folkbokförd i Sverige får anställning hos ett företag som är både svenskt och danskt, men registrerat i Danmark. Från början är det problematiskt att få ersättning från Arbetsförmedlingen på grund av att företaget är registrerat i Danmark. Därefter uppstår det problem för tolkcentralen att acceptera uppdrag på grund av att arbetsplatsen även använde danska utöver svenska.  

Företaget tillhör två länder, men på grund av att tolkanvändaren är folkbokförd i Sverige gäller de svenska reglerna. Om personen istället hade varit folkbokförd i Danmark hade de danska reglerna gällt och Danmark därmed även stått för en del av tolkkostnaderna.  

Men personen i fråga kan inte danskt teckenspråk och att folkbokföra sig i Danmark skulle innebära att personen förlorade sin rätt till att använda svenskt teckenspråk, då danska teckenspråkstolkar inte kan översätta till svenskt teckenspråk. Eftersom personen inte kan danskt teckenspråk skulle detta därför försvåra kommunikationen i arbetet, trots tillgång till tolk.  

På arbetsplatsträffarna missas en hel del information på grund av att de tolkar som skickas på uppdragen inte alltid förstår danska. Detta sker trots att det finns tolkar som kan klara av uppdraget. Företaget har avtalstolkar, men används dessa är det företaget som får stå för kostnaderna, även om tokarna används vid arbetsplatsträffar, som ligger under tolkcentralens ansvar.  

En norsk medborgare flyttar till Sverige och folkbokför sig där. Personen veckopendlar till sitt arbete i Norge och stannar med andra ord i Norge några nätter per vecka. Det norska systemet bekostar tolkning i arbetslivet, men inte privat.  

Det finns tolk tillgänglig på arbetsplatsen, men personen har inte tillgång till tolk utanför arbetet för exempelvis läkarbesök, evenemang och privata eller ideella möten.