Inledning

Brukarinflytande är en central komponent i såväl policy som lagstiftning inom välfärdssektorn i de nordiska länderna. Nordiska välfärdsreformer under senare år har betonat betydelsen av brukares inflytande och medverkan i utformningen av insatser och behandling.

Policyaktörer har nationellt och lokalt formulerat visioner och mål, riktlinjer och handböcker och producerat ett stort antal rapporter, kartläggningar och utvärderingar som understryker detta. Detta knyts i regel till en demokratisk princip; att den som är berättigad till olika stöd- och hjälpinsatser har en reell möjlighet till inflytande över innehåll och utformning av dessa insatser. Detta inflytande kan emellertid ske på individ-, organisations- och systemnivå (NSPH, 2022). Genom att brukarinflytande på det här sättet anses främja både demokrati och egenmakt uppfattas det också vara ett sätt att förskjuta maktbalansen mellan dem som beslutar om insatser och dem som tillgodogör sig dem. Det ses även som en naturlig utgångspunkt för olika former av förändrings- och förbättringsarbeten inom den sociala hälso- och välfärdssektorn, delvis på grund av dess mångfacetterade karaktär.

Brukarinflytande ses dels som ett medel för ökad kvalitet, effektivitet eller matchning i en verksamhet, dels som ett mål i sig genom att demokratisera och öka brukares autonomi, och dels som en mer terapeutisk praktik genom att bidra till brukares ökade självkänsla och starkare tilltro till egna förmågor. Diverse program och initiativ för stärkt brukarinflytande bygger dessutom ofta på idéer om minskad stigmatisering och ökad förståelse för medverkande brukargrupper.

Medverkan och inflytande från brukare i såväl beslutfattande som i utformningen av stöd- och hjälpinsatser uppfattas således i regel som både önskvärt och eftersträvansvärt, eftersom det uppfattas bidra till ökad kvalitet i en verksamhet, omfördela makt i professionella relationer och tillvarata medborgares demokratiska rätt till kontroll och inflytande över sitt eget liv. I arbetet med rapporten har det blivit tydligt att begreppets normativa laddning och höga grad av abstraktion är dess styrka och dess svaghet. Styrka genom dess förmåga att samla och skapa enighet mellan olika aktörer och intressen, svaghet eftersom dess normativa och abstrakta karaktär ger begränsad vägledning om hur själva idén om brukarinflytande ska tillämpas och implementeras. Avståndet mellan idén om brukarinflytande och den praktiska tillämpningen är tydlig också i den här rapporten. Det är därför en förhoppning att resultat och slutsatser kan bidra till fortsatta diskussioner och initiativ för stärkt brukarinflytande i Norden.

Litteraturen visar alltså att brukarinflytande är ett centralt tema i många olika välfärdsstatliga sektorer, även om begreppet kan benämnas på olika sätt beroende på aktuell sektor eller kontext.

I denna kunskapssammanställning studeras brukarinflytande i förhållande till utsatta vuxna på det sociala området. Det innebär vuxna med bland annat funktionsnedsättningar, psykisk ohälsa, missbruk eller erfarenheter av hemlöshet. Det övergripande syftet är att beskriva och analysera det aktuella kunskapsläget om brukarinflytande i de nordiska länderna med särskilt fokus på metoder och effekter. Med utgångspunkt i framför allt forskning och utvärderingar på verksamhets- och systemnivå besvarar rapporten följande frågeställningar: 

Eftersom brukarinflytande som forsknings- och praktikområde är så pass mångfacetterat, mångskiftande och därmed i det närmaste oöverskådligt, har det varit nödvändig att göra vissa avgränsningar i arbetet med den här kunskapssammanställningen.

För det första diskuteras brukarinflytande i rapporten i förhållande till utsatta vuxna inom det sociala området, vilket innebär att den omfattande litteratur som fokuserar på andra målgrupper – som barn och äldre – inte inkluderats i sammanställningen. En annan avgränsning är att rapporten baseras på enbart nordiska publikationer och förhållanden. Kunskapssammanställningens empiriska delar har därför begränsats till nordisk litteratur publicerad mellan 2010 och 2022.

I rapporten används fortsättningsvis begreppet brukarinflytande, trots att det är nära förbundet med andra liknande och ibland överlappande begrepp, såsom patientinflytande, brukar- och patientmedverkan, medbestämmande, aktiv involvering eller brukar- och patientdelaktighet. Valet att använda brukarinflytande följer av uppdragets utformning, även om detta kan ha påverkat representationen av de nordiska ländernas bidrag till resultat och slutsatser eftersom de använder olika begrepp i olika omfattning.

En annan viktig avgränsning är att urvalsförfaranden som dessa rymmer ett stort mått av subjektivitet och kvalitativa bedömningar. Rapporten gör inte anspråk på en objektiv eller fullständig bild över aktuell kunskap om brukarinflytande i Norden. Resultat och slutsatser baseras på data som erhållits genom avgränsningar och författarens kvalitativa bedömningar av det empiriska materialet. 

De målgrupper som avses i rapporten benämns brukare. Begreppet är omtvistat, delvis på grund av att det uppfattas signalera underordning och en passiv mottagarroll i förhållande till professioner och olika välfärdsorganisationer. Det kan även finnas stora skillnader i själva innebörden av att vara brukare, beroende på från vilken del av välfärdssektorn personer erhåller stöd, samt hur omfattande behovet av stöd och hjälp är. Mot bakgrund av den vida målgrupp rapporten fokuserar på, och att rapportens huvudsakliga studieområde är brukarinflytande som sådant, avser begreppet brukare i det här sammanhanget vuxna på det sociala området som på något sätt är mottagare av stöd- och hjälpinsatser inom sociala hälso- och välfärdssektorn.

Kunskapsöversikten består av sju kapitel. Det inledande kapitlet beskriver rapportens syfte och frågeställningar. Kapitel två ger en bakgrund till brukarinflytande som fält och introducerar olika perspektiv, aspekter och kanaler för brukarinflytande. I kapitel tre beskrivs metod och tillvägagångsätt, bland annat hur information och data om brukarinflytande insamlats och bearbetats. Kapitel fyra, fem och sex är rapportens resultatkapitel som redogör för policy och praktiska initiativ i de nordiska länderna, metoder och målgrupper samt effekter, motiv och vilka kunskapsbidrag som framträder i den nordiska forskningen om brukarinflytande. I rapportens sjunde och sista kapitel sammanfattas rapportens huvudsakliga resultat och kunskapsbidrag. Avslutningsvis identifieras ett antal kunskapsluckor och utvecklingsområden i det fortsatta arbetet för stärkt brukarinflytande i Norden.