Modellen som höjs till skyarna

Islandsmodellen innebär bland annat att ungdomar måste vara hemma före ett visst klockslag, att föräldrarna infört gemensamma regler för sina barn och att ungdomar årligen fyller i ett frågeformulär för att kommunerna ska kunna kartlägga alkoholanvändningen och kunna vidta eventuella åtgärder på basis av svaren. Dessutom får ungdomarna årligen cirka 360 euro av staten för att kunna lägga på olika fritidsaktiviteter. Enbart staden Reykjavik satsar miljontals euro på fritidsaktiviteter för unga. Hildigunnur Olafsdottir har flera decenniers erfarenhet av rusmedelsforskning på Island. Hon fungerar som senior researcher på Reykjavik Academy.

Hildigunnur Olafsdottir, fungerar Islandsmodellen?

– Ja. Den verkar fungera, under rätt tid och rätta omständigheter. För en bättre förståelse av variationen i de isländska ungdomarnas drickande kan det hjälpa med lite historisk bakgrund. Då öl legaliserades på Island 1989 blev attityderna till alkohol och alkoholbegränsningar mer avslappnade. Det ledde till ökad alkoholanvändning hos hela befolkningen och även ungdomars drickande ökade. Toppen var i slutet av 90-talet.

De stora förändringarna syntes tydligt i samhället.

– Den här snabbt ökade mängden drickande i kombination med en liten ökning i haschanvändning ledde till oro i samhället och en medvetenhet kring ungas drickande och drogmissbruk, säger Olafsdottir.

Med den kontexten som bakgrund betonar hon att ökad social kontroll av tonåringar blev väl emottaget. Föräldrarna fick mer att säga till om och nationen satsade stort på olika fritidsaktiviteter för unga, det som kallas för Islandsmodellen.

Recessionen drog ner på drickandet?

Hildigunnur Olafsdottir säger att alkoholanvändningen och användningen av andra rusmedel minskade som en följd av den ekonomiska krisen 2008.

– Recessionen hade olika konsekvenser. Det finns studier som påvisar att barn mådde bättre under recessionen än under det ekonomiska uppsvinget eftersom människor jobbade mindre och tillbringade mer tid med sina familjer. Därför bidrog den ekonomiska krisen med stor sannolikhet till mindre drickande hos unga.

Olafsdottir betonar att internationell forskning visar att ungas drickande minskat drastiskt sedan 90-talet. Inte bara på Island utan också i andra länder där den isländska modellen inte tillämpas. Därför är det för simplistiskt att förklara fenomenet enbart med den isländska modellen.

– På sätt och vis var den topp på 90-talet i ungas drickande en avvikelse och ebbade ut tack vare ökad social kontroll. De följande åren förändrades fritidsaktiviteterna och sättet man umgicks på. I stället för festande och hängande gick det nu att vara socialt aktiv tack vare internet och sociala medier. Denna nya form av socialt liv introducerades i en tid då drickandet och droganvändningen på Island redan var på väg neråt.

Allt är inte som det ser ut

Hon säger också att det är viktigt att komma ihåg att det i mindre länder går ganska snabbt att implementera nya idéer, i det här fallet konsumtionsmönster och sättet föräldrar uppfostrar sina barn på. Men under ytan finns fortfarande saker som modellen inte lyckat bita på.

– Föräldrar är säkert glada att deras barn inte festar och dricker ute på stan utan i stället stannar hemma och till exempel spelar dataspel och är aktiv på sociala medier. Men allt är inte så perfekt som det ser ut. Ny forskning tyder till exempel på att isländska tonåringar lider av sömnbrist och att sociala medier skapar stor ångest, speciellt hos tonårsflickor.

Trots att man lyckats minska på alkoholanvändningen talar man just nu om en opioidkris på Island. Du kan läsa mer om det här.