Den svenska regeringen lämnade i juni förra året en skrivelse till Riksdagen om en ny folkhälsopolitik kallad ”En folkhälsopolitik med människan i centrum”. Det nya i politiken är att den ska bygga på information till de som vill förändra sina levnadsvanor. Per Leimar kommenterar skrivelsen och drar en koppling till den engelska folkhälsopolitiken.
Svenska regeringens utgångspunkt, som titeln också säger, är ett fokus på individen, och tanken verkar vara att folkhälsopolitiken inte ska inriktas på gemensamt beslutade åtgärder från stat och kommun. Regeringen skriver som skäl till den nya politiken att ”Människor bör få möjlighet att själva definiera sin hälsa, att formulera sina eventuella problem och få möjlighet att finna lösningar på dessa”. Inriktningen verkar vända på begreppet folkhälsa som ju är kunskapen om hur vi genom samhälleliga åtgärder kan förbättra människors hälsa.
I skrivelsen sägs att staten ska verka för kunskapsstyrning som definieras som att sprida kunskap för att stödja individer som vill förändra sina levnadsvanor. När det gäller information för att förändra människors vanor och beteende vet vi, bland annat från alkoholforskningen, att det inte har effekt. Även om forskarna är överens om detta, framhåller till exempel alkoholindustrin information som den bästa åtgärden.
Den svenska regeringen vill också upprätta ett nationellt forum, där bland annat näringslivet och civilsamhället ska ingå. I skrivelsen nämns uttryckligen att forumet ska samverka med regeringens råd för alkohol, narkotika, doping och tobak, det så kallade ANDT-rådet. En av det nationella forumets huvuduppgifter ska vara att svara för ”kunskapsstyrningen”, och bidra till att sprida information bland annat till skolor och hälsosektorn. Forumet ska också bidra med underlag till regeringen om utvecklandet av insatser och strategier på folkhälsoområdet. Det ska också utforma överenskommelser om åtgärder mellan stat, kommun, näringsliv och civilsamhälle. I skrivelsen står inget om alkohol- eller tobaksindustrin, bara om ”näringslivet”, men skrivningarna öppnar för möjligheten.
Idéerna i skrivelsen är till stor del hämtade från England, där man har gjort verklighet av i stort sett samma idéer. Den brittiska regeringen lanserade i mitten av 2000-talet ”Partnership for health” där ekonomiska intressenter och civilsamhället var tänkta att bidra till bättre hälsa. År 2011 lanserade regeringen en ”ansvarsöverenskommelse” med alkoholindustrin och andra aktörer. Sex inbjudna hälsoorganisationer, bland annat British Medical Association och British Liver Trust, vägrade att delta i ”överenskommelsen” om alkohol med hänvisning till att åtgärderna var verkningslösa och för att alkoholindustrin har för stort inflytande.
Vi vet från forskningen att regleringar, särskilt av marknader för så riskfyllda produkter som tobak och alkohol, är effektiva, men att enbart information inte är det. Den svenska regeringens skrivelse nämner inte regleringar vilket kan göra läsaren osäker på regeringens avsikter. Det känns svårt att tro att en svensk regering skulle förespråka en politik som vi vet är ineffektiv för att minska ohälsa och problem, men en skrivelse från regeringen förtjänar att tas på allvar.
Per Leimar
Politisk sekreterare, IOGT-NTO