Experter frustrerade över den långsamma minskningen av spelproblem
SpelJohan Myrskog, webbredaktör Publicerad 2 maj 2019
Johan Myrskog, webbredaktör Publicerad 2 maj 2019
Spelproblem är inget nytt fenomen och många som arbetar för förebyggande av spelproblem är frustrerade över att samhället inte kommit längre i den frågan. Experter, socialarbetare, kommunalt anställda och forskare samlades vid Stockholms universitet för en konferens om reglering, prevention och behandling av spelproblem.
– I Sverige påverkar spelproblem 762 000 anhöriga. 165 000 personer bor med någon som är spelberoende och av dessa utgör barn 68 000, säger Madeleine Tügel, beroendeterapeut på Spelberoendes förening Malmö.
Hon betonar att det lätta beslutet är att sluta spela men det svåra är att stå fast i det beslutet. Fokus på spelfrågan har ökat och det går också att urskilja en viss förändring i demografin bland spelare.
– Fler kvinnor spelar än förut, säger Ulla Romild från Folkhälsomyndigheten.
Det råder en viss frustration bland många som arbetar inom området och en känsla av att samhället i den här frågan står och stampar på stället.
– Spelproblem är ju inget nytt område. Vi har pratat om samma sak i tjugo år, det är ett gammalt problem som behöver en lösning. Reklamerna gör skada och ingen säger emot dem och den värld de beskriver; in och hämta pengar, säger socialarbetare Saber Mehdizadeh från Botkyrka kommun.
Den nya spellagen innebär att marknaden öppnas upp för utländska bolag och att alla bolag verksamma i Sverige ska ha en licens. Andra ska stängas ute.
– Det har kommit stärkta lagkrav, kopplat till omsorgsplikt, konsumentskydd och matchfixning. Målet är att 90 procent av onlinespel ska ske från bolag med licens, säger Love Berggrund, utredare på Statskontoret.
Han beskriver också hur stor omsättningen av spelindustrin är.
– Spelmarknaden (2000–2018) omsätter 23 miljarder kronor efter att vinster betalats ut. Det har också producerats spelreklam för 7,4 miljarder under 2000-talet.
Under 2019 har hittills 30 000 personer stängt av sig själva på Spelinspektionens nationella självavstängningsregister spelpaus. Av dessa har 62 procent stängt av sig tillsvidare, det vill säga för ett år framåt utan möjlighet att återaktivera sig innan den perioden gått. Andra möjligheter är att stänga av sig för 1, 3 eller 6 månader.
– Spelpaus är bra men jag blir så provocerad av att det inte går att stänga av sig på livstid, säger Omid Rezvani, ordförande i Spelberoendegruppens riksorganisation.
Han får medhåll av Patrik Axelsson från Spelberoendes förening i Göteborg.
– Ingen jag känner som haft spelproblem har kunnat börja spela igen på ett kontrollerat sätt.
Enligt Eva Samuelsson, forskare på Stockholms universitet, måste det vara enkelt att söka hjälp för spelproblem. Betoningen på individuellt ansvar bidrar till skam och stigma och spelproblem måste behandlas som ett biopsykosocialt problem.
– Det måste finnas flexibilitet och kunskap i vård och omsorg och vi får inte ha för höga förväntningar på att spelansvarsåtgärder ska lösa problem.
Se hela programmet här.