Trygghet, nätverk och gott bemötande är faktorer för framgång
Sociala insatser, Barn och unga
19 dec 2017
Hur kan vi skapa goda förutsättningar för en lyckad inkludering? Forskare och praktiker från Norden samlades i Köpenhamn för att ge sina svar när Nordens välfärdscenter arrangerade seminariet Nordens barn – insatser för mottagande och inkludering av nyanlända barn och unga.
Kristin Marklund, ledare för projektet Nordiskt samarbete om integration på Nordens välfärdscenter gav en bakgrund till konferensen: av 60 miljoner människor som är på flykt runt om i världen (2015) har bara en liten bråkdel kommit till Norden. Under 2011-2016 sökte cirka 200.000 barn asyl i de nordiska länderna, vilket skapar ett behov av särskilda insatser som riktar sig just till den gruppen. Behoven blir ännu tydligare när man vet att många unga asylsökande mår psykiskt dåligt till följd av sina upplevelser och behöver extra stöd. Tidiga insatser blir därför ett särskilt temaområde i projektet 2018.
Omsorg och stöd ger resultat
Föräldrastödsinsatser och skolförberedande insatser stod i fokus under första delen av seminariet. Berit Berg, professor vid Institutt for sosialt arbeid i Trondheim, berättade att forskningen ger tämligen klara svar på vad som är viktigt för att skapa bättre villkor för nyanlända barn.
– Familjernas första tid i det nya landet präglas av osäkerhet, ofta isolering, passivitet och brist på kontroll över den egna tillvaron.
De unga behöver en trygg tillvaro, ett nätverk, människor runt omkring som visar att de bryr sig. Goda insatser måste både ta vara på den enskildes styrkor och ge stöd när det behövs. De unga behöver känna sig välkomna, få chans att bygga broar mellan sin tidigare tillvaro och nuet, bearbeta traumatiska upplevelser, normalisera vardagen genom exempelvis skola och arbete.
Brobyggare gör skillnad
Tre praktiska exempel på tidiga insatser gavs genom MindSpring Kompetencecenter i Danmark, Föräldrastöd till nyanlända familjer i svenska Linköping och Philleprogrammet i Finland.
I Mindspring för föräldrar, som presenterades av Mette Blauenfeldt, utbildas gruppledare med samma bakgrund och språk som deltagarna. I grupper diskuteras teman som identitet, kultur och normer, stress och trauman, utmaningar och metoder vid barnuppfostran. MindSpring, med ursprung i Nederländerna, har utvecklats även för ungdomar och är nu också på gång för barn mellan 9 och 13 år.
Lilia Lahmar berättade om föräldrastödet i Linköping. Arbetet utgår från behovet att bygga relationer, skapa trygghet och känsla av tillhörighet. Brobyggare på familjecentraler och i förskolor och skolor fungerar som en kulturell och språklig länk mellan föräldrar och professionella. De bygger relationer med föräldrar, ger samhällsinformation, hjälper till med praktiska kontakter med myndigheter och genomför möten där gruppen diskuterar bl.a. föräldraskap och barns utveckling.
Philleprogrammet i Finland, som presenterades av Pia Rosengård-Andersson från Folkhälsan i Finland, är ett skolförberedande program med två målgrupper, 4-5 år samt 5-7 år. Materialet är olika för de två grupperna men består i princip av häften med lekar och aktiviteter. Föräldrar och barn leker sig fram till kunskap, med stöd av en Philleguide. Philleguiden träffar föräldrarna var tredje vecka och fungerar som guide in i materialet, instruerar och betonar samspelet mellan föräldrar och barn.
– Programmet stärker barnets kompetenser men även föräldrarna får stärkt självförtroende, sade Pia Rosengård-Andersson. Det främjar hela familjens inkludering.
Skolan är en viktig arena för inkludering
Eftermiddagens seminarieprogram ägnades åt skolan som arena för inkludering. Anna Gärdegård, projektledare för Nordens välfärdscenters Nyanlända barn och unga i Norden jämförde de nordiska ländernas mottagande och organisering av skola för nyanlända barn. Det ser olika ut och det finns ingen enkel analys som visar vilken modell som ger bästa resultat. Några övergripande slutsatser går ändå att dra: det är viktigt att utgå från den enskildes förutsättningar och kunskaper, att anpassa det pedagogiska stödet utifrån detta och att kontinuerligt följa upp hur det går för eleven.
Hildegunn Fandrem, professor i pedagogik vid Læringsmiljøsenteret i Stavanger berättade om hur vuxenvärlden bör bemöta nyanlända elever så att de upplever sig välkomna och inkluderade. Hon betonade vikten av att inte se nyanlända som en homogen grupp och enskilda som representanter för sin kultur. Tvärtom, människor är individer och skillnaderna är stora även mellan olika grupper av invandrare.
– Det är viktigt att man har olikheten som norm, fastslog Hildegunn Fandrem.
Seminariets sista praktiska del avslutades med exempel från Vinje kommun i Norge och från Örebro i Sverige.
Helhetsansvar leder rätt
Anders Sandvik från Vinje tecknade en bild av en glesbygdskommun som i allra högsta grad behöver nya medborgare, som välkomnar dem med öppna armar och gör sitt yttersta för att de ska känna sig väl till mods och få alla möjligheter till integration.
– Vi har plats för alla och vi behöver alla, sa han. Samtidigt utgår vi från att alla har rätt att få krav ställda på sig och vi ställer krav med värme.
Skolor och förskolor är bästa arenan att träffa de nyanlända. Ett hundraprocentigt deltagande i introduktionsprogrammet leder till ett lika stort deltagande på förskolan. Föreningslivet med idrottslag, mötesplatser, kommunala jobb och gemensamma fester är centrala för framgångsrik integration i Vinje.
Demografiska och geografiska olikheter mellan Vinjes glesbygdskaraktär och tätorten Örebro i Sverige bör inte skymma likheterna i de båda kommunernas angreppssätt: även i Örebro är integration hela kommunens ansvar där många aktörer samverkar, socialförvaltning, skola, polis, hälsovård, tandvård … ja, alla aktörer pratar med samma röst. Ensamkommande unga överges inte vid 18 års ålder.
– Vi fortsätter till 21 med en utslussningsverksamhet där ungdomarna bor i egna lägenheter med personal som arbetar aktivt både i hemmen och i vår verksamhetslokal, sa Anna Jakobsson, avdelningschef i Örebro kommun.
Ungdomarna får stöd när det gäller val av utbildning, i ekonomiska frågor, kring fritid och jobb. Alla har en mentor, deltar i diskussioner med temakvällar och kan exempelvis få körkortsträning. Volontärer är studiestödjare. Till dags dato har 47 ungdomar genomgått hela systemet med goda resultat.
Samhällets mottagande är både problem och lösning
Mehrdad Darvishpour, docent i socialt arbete vid Mälardalens högskola, berättade om studien Ensamkommande barn- och ungdomars integration och jämställdhetsutveckling. Det finns preliminära resultat från studien, som dels fångar nyanlända ungdomars upplevelser av mottagandet dels följer ungdomarna under tre år efter erhållet uppehållstillstånd. Studien har valt bort en problemorienterad bild och använder i stället ett normkritiskt perspektiv; vilka strukturer i samhället skapar barriärer för lyckad inkludering?
– Vi använder sällan begreppet integration, sa Mehrdad Darvishpour, vi föredrar i stället inkludering och exkludering.
Vissa delar av resultaten överraskade forskarna. Medan vår vardagsbild färgas av mediernas ofta negativa berättelser, visar studien att exempelvis de ungas syn på kvinnors rättigheter och jämställdhet är mer positiv än förväntat. De flesta vill passa in i samhället och håller sig undan från kriminalitet för att inte skada sin framtid. De problem som ändå finns är snarare ett resultat av samhällets oförmåga att göra rätt.
– Vi ser att det är oviktigt om de ensamkommande kommer till en stor eller en liten stad. Det är bemötandet som är mest avgörande för utfallet. Många har sökt hjälp men inte fått det. Gott bemötande, mötesplatser, engagerade volontärer är faktorer som ger bra resultat.
En annan tydlig skillnad ses mellan dem som har respektive saknar uppehållstillstånd, där de som tvingas vänta på beslutet ofta blir passiva, tappar koncentration, skolkar, blir deprimerade, frustrerade och orsakar bekymmer – åter ett problem som skapas av samhällets brister snarare än av de ensamkommandes egenskaper.
Det civila samhället kan inte överskattas
Seminariet avslutades med en diskussion mellan Tiahes Thiaharajaer och Gitte Stærk från Bydelsmödrarna och Esraa Mohammad och Camilla Carlsson från Rädda Barnen Ungdom, samtliga från Danmark. Mötet dem emellan gav en tydlig bild av vikten i det civila samhällets engagemang. Många frivilliga deltar i olika former av stödjande verksamhet, människor med samma bakgrund som de nyanlända förmedlar värdefull kunskap, nya vänskaper skapas.
– Vi är ett annat slags vuxna än de som barnen möter i de offentliga systemen, sa Camilla Carlsson när hon betonade det civila samhällets betydelse som brobyggare.
Här kan du se inspelningen från seminariet
Här kan du ladda ner presentationerna från seminariet
Här kan du ladda ner en folder över talarna
Om du vill se fler bilder från seminariet och följa vad som sas kan du gå in på twitter och söka på hashtaggen #integrationnorden