”Så kan flyktingnotan minskas med 80 procent”

Den internationella flyktingkrisen lämnar knappast någon oberörd. Sverige har tagit ett stort ansvar genom att erbjuda en fristad åt människor på flykt. Under 2015 sökte nästan 163 000 asyl här, följt av ytter­ligare nästan 29 000 förra året. Långt ifrån alla dessa asylsökande kommer att stanna, men utfallet blir ändå en kraftig befolkningsökning.

Flyktingpolitik handlar om humanitet. Samtidigt är det berättigat att fråga sig hur den stora inflyttningen av människor från främmande kulturer kommer att påverka Sverige. Klarar landet av att erbjuda alla nyanlända den utbildning och de sociala insatser som krävs? Vad kommer det att kosta skattebetalarna?

I debatten figurerar många påståenden, därför är det viktigt att klarlägga några grundläggande fakta. I dag presenterar ­Nordiska ministerrådet en sammanställning av den forskning som gjorts om flyktingars integra­tion på arbetsmarknaden i Sverige, Danmark och Norge. Resultaten, som återges i en specialutgåva av Nordic Economic Policy Review, visar att de nordiska länderna står inför stora utmaningar, men att de hotbilder som en del debattörer målar upp är kraftigt överdrivna.

I Norden går vi mot en åldrande befolkning och fler pensionärer. Utan invandring kommer försörjningskvoten att öka ytterligare – det blir allt fler äldre i förhållande till ­antalet i arbetsför ålder. Eftersom flertalet av de asylsökande är unga kan de ge ett välkommet tillskott av arbetskraft och skatteintäkter, förutsatt att de kommer in på arbetsmarknaden.

Det finns många studier av den ekono­miska konsekvensen av invandring, men få av dessa inriktar sig specifikt på gruppen flyktingar. Joakim Ruist, nationalekonom vid Göteborgs universitet, har i sin forskning gjort beräkningar inom detta område. Beräkningarna bygger på en jämförelse mellan vad gruppen flyktingar bidrar med i skatteintäkter och vad den kostar i form av transfereringar och offent­lig service. Slutsatsen vid en sådan rak kalkyl – skatteintäkter minus utgifter – är att den årliga kostnaden för flyktinginvand­ringen uppgår till drygt 1 procent av BNP. Det är ungefär lika mycket som hela det svenska biståndet eller som rättsväsendet inklu­sive polisen.

En central aspekt i studien är att uteblivna skatteintäkter, främst på grund av lägre syssel­sättningsgrad bland flyktingar jämfört med andra grupper i samhället, utgör hela 80 procent av kostnaden. Med andra ord, så snart flyktingarna börjar arbeta och betala skatt bidrar de med inkomster och notan för flyktinginvandringen sjunker drastiskt.

Tyvärr är erfarenheten att det tar tid för flyktingar att få jobb. I Sverige tar det mer än fem år innan hälften av dem som beviljas asyl har ett riktigt arbete. Bilden är liknande i de nordiska grannländerna, även om dessa tagit emot betydligt färre flyktingar än Sverige. Det är alltså inte något unikt svenskt fenomen att flyktingar har svårt att komma in på arbetsmarknaden. Dessutom visar forskningen att det verkar ta lika lång tid oavsett antalet som kommer.

I Norge pekar studier på behovet av effektivare utbildningsinsatser och ändrade bidrags­regler som i större utsträckning uppmuntrar arbete. Men också på behovet av mer stabila och mindre hälsofarliga jobb. I dag är det en realitet att flyktingar oftare hamnar i lång­variga sjukskrivningar på grund av dålig arbets­miljö. I Danmark visar forskning att arbetskraftsdeltagandet är lågt även bland flyktingar som varit i landet länge. Därför räcker det inte med en politik för att integrera nyanlända flyktingar, det krävs också upp­följande insatser långt efter ankomsten.

Konkreta åtgärder som framhålls i Sverige är bland annat effektivare matchning mellan nyanlända och arbetsgivare, snabbare validering av utländska examina, enklare system för lönesubventioner och fler utbildnings­program inom bristyrken. Flyktingar saknar de nätverk och kontakter som krävs på svensk arbetsmarknad. Med mer relevanta språk- och yrkesutbildningar blir det lättare att få in en fot.

Andra faktorer som påverkar är lönenivåer, inkomstskatter, anställningstrygghet och ersättnings­regler i sociala trygghetssystem. För att underlätta och uppmuntra en snabb etablering på arbetsmarknaden bör alla dessa instrument användas på rätt sätt.

En flyktinginvandring på den nivå som Sverige haft innebär ett betydande ekonomiskt åtagande, särskilt för ett land med höga välfärdspolitiska ambitioner. Men forskningen visar alltså att det går att minska flykting­notan väsentligt genom att sänka trösklarna till arbetsmarknaden.

Inget nordiskt land har lyckats med detta hittills, men det finns lärdomar att hämta av att utbyta erfarenheter mellan länder med liknande välfärdssystem. Nordiska Ministerrådet har därför sjösatt ett nordiskt sam­arbets­program för att stödja ländernas ­arbete med integration av flyktingar och invandrare. Programmet löper till och med 2018 och har en budget på totalt drygt 40 miljoner kronor.

Vad flyktingpolitiken får lov att kosta är ­ytterst ett politiskt beslut. Det är inte realistiskt att tro att de insatser som krävs för att förbättra integrationen är gratis. Men sam­tidigt är det viktigt att känna till den potential som finns att genom bättre matchning och andra åtgärder kraftigt minska kostnaderna.

Kjell Nilsson
direktör för Nordiska Ministerrådets forskningsinstitut Nordregio

Annika Rosing
chef för Avdelningen för tillväxt och klimat, Nordiska Ministerrådet

Här kan du läsa debattartikeln på SvD