Integrationen: Så kan nordiska länder lära av varandra

Artikel i Arbetsmarknadsnytt 2019-07-02:

Trots att alla nordiska länder satsar mycket på att få nyanlända i arbete går arbetet relativt trögt och det finns fortfarande mycket att göra. För att ta tillvara kunskap om vilka metoder som fungerar bäst har Nordiska ministerrådet givit forskarna Lars Calmfors, Kristian Tronstad med flera i uppdrag att skriva två olika rapporter för att samla fakta från Sverige, Norge och Danmark.

– Vi ville ta reda på hur olika typer av politik fungerar för att förbättra integrationen, sa Lars Calmfors om rapporten Integrating Immigrants into the Nordic Labour Markets, som han är en av medförfattarna till.

I rapporten har forskarna tittat på utbildningspolitik, arbetsmarknadspolitik, bidragspolitik och lönepolitik.

– Vi ville inte ta reda på vilket land i Norden som är bäst, utan utnyttja att de nordiska länderna är väldigt lika i många avseenden. Då får man ett mycket större kunskapsunderlag, sa Lars Calmfors.

Problemen större i Sverige

Han menar att det framgår väldigt tydligt att Sverige har mycket större problem än de andra nordiska länderna, inte för att Sverige är sämre på att motivera, utan för att vi har en större andel utrikesfödda i allmänhet och inte minst från tredje land, alltså länder utanför Europa. Det är dessutom ett större sysselsättningsgap mellan inrikes och utrikes födda än i de andra nordiska länderna.

– I den meningen har vi en mycket större utmaning, sa han.

– Dessutom har vi också mycket större trösklar in på arbetsmarknaden än de andra nordiska länderna. Vi har högre minimilöner och det betyder att vi har större inträdesproblem än de andra nordiska länderna, fortsatte Lars Calmfors, som dessutom underströk att det är viktigt att ta fram fler så kallade enkla jobb.

Bra med subventionerade jobb

Jämfört med de andra nordiska länderna använder Sverige mycket mer subventionerade anställningar, vilket han anser är bra. Det är, säger Lars Calmfors, det mest effektiva arbetsmarknadsprogrammet, oavsett land och är förvånad över att det inte är fler som får ta del av den typen av anställningar. I Danmark är bidragssystemen mindre generösa, vilket är en del av politiken för att få ut invandrare på arbetsmarknaden tidigare.

– Det finns intressanta skillnader i politiken mellan länderna, sa han.

Lars Calmfors menar att alla åtgärder har effekt och att det går att förbättra integrationen på alla de områden som forskarna undersökte i rapporten.

– Men en annan slutsats är att det inte är någon politik som är sådär jätteeffektiv, sa han.

Han anser till exempel att det vore bra att sätta in utbildningsinsatser tidigare, till och med innan nyanlända får uppehållstillstånd, något som redan görs i Tyskland. Men det finns också andra faktorer som är effektiva.

– Att få invandrarbarn i förskolan verkar ha väldigt positiva effekter, liksom särskilda insatser för dem som har kommit som tonåringar, till exempel ge dem studiestöd på det egna hemspråket, mer hemundervisning och få fler att välja praktiska program på gymnasiet. Där är de underrepresenterade i alla nordiska länder, trots att vi vet att det är en väldigt bra väg in i sysselsättning, sa Lars Calmfors.,

Ingen mirakelmedicin

Men trots att många insatser ger effekt är det inget som är tillräckligt effektivt, konstaterade seminariets moderator Sharon Jåma.

– Det finns ingen mirakelmedicin, så därför kan vi göra många olika saker och de drar alla åt rätt håll. Men det är fullständig orealistiskt att tro att en enda åtgärd löser alla problem, sa Lars Calmfors.

Följt 200 000 flyktingar

Kristian Tronstad, som är forskare vid By- og regionforskningsinstituttet i Oslo, har forskat på frågan om nyanlända ur ett annat perspektiv. Han och hans kollegor har i rapporten Nordic integration and settlement policies for refugees följt 200 000 flyktingar som har avslutat olika etableringsprogram och tagit reda på hur det har gått för dem. Han konstaterar att flyktingar som kommer till Norge, Sverige och Danmark har väldigt olika bakgrund, inte minst i frågan om utbildning.

– Det är en stor mångfald bland flyktingarna och det är det som gör att det inte finns en lösning, sa han.

De flyktingar som han och hans kollegor ha studerat har kommit till den nordiska länderna de senaste tio åren. Precis som Lars Calmfors konstaterar han att de olika länderna har olika åtgärder för att få in nyanlända in på arbetsmarknaden.

– I Danmark är det starkt fokus på att flyktingarna ska komma snabbt i arbete och att de ska ha en väldigt kort etablering innan dess. Det är den största skillnaden när man jämför Danmark med Sverige och Norge, sa han.

Fokus på utbildning

I framför allt Sverige, men också i Norge, är det fokus på utbildning i inledningen av etableringsprocessen.

– Det gör att sysselsättningen är relativt låg, sa han.

Men i huvudsak menar Kristian Tronstad att introduktionsutbildningarna är väldigt lika i Sverige, Norge och Danmark. De varar i två-tre år och fokuserar på språkutbildning, arbetsmarknadsåtgärder och samhällskunskap i alla tre länderna.

– Men eftersom Danmark fokuserar mer på att komma snabbt i jobb så är också statistiken bättre där de första tre-fyra åren, sa han.

Men sedan händer något.

– För flyktingar som har varit här längre än så, så blir resultaten bättre i både Sverige och Norge. Det beror bland annat på den starka satsningen på utbildning i det inledande skedet, sa Kristian Tronstad.

Lyckas olika bra med olika grupper

Danmark lyckas bäst med integrationen av dem som har kommit i unga år, det vill säga de som var 20-25 när de kom, medan Norge lyckas bäst med att integrera kvinnor.

– Det är minst skillnad mellan vilka insatser som görs beroende på kön i Norge än det är i de andra länderna, sa Kristian Tronstad.

Allt som allt konstaterar Kristian Tronstad att de nordiska länderna har en omfattande satsning på att få nyanlända integrerade jämfört med andra länder. Men det är framför allt två åtgärder som han menar är extra effektiva. Det ena är, precis som Lars Calmfors forskning visade, subventionerade anställningar, vilket i Norge kallas lönetillskott. Det andra är utbildning.

– Det ser ut att ha bäst effekt både på kort och lång sikt.

Bosättningspolitik gör skillnad

Utöver det menar han att bosättningspolitiken gör skillnad. I Danmark går politiken ut på att flyktingar ska bo mer på landet än i stan. I Norge är det kommunerna som har sista ordet, vilket innebär att staten uppmanar kommunerna att ta emot flyktingar, men kommunerna bestämmer. I Sverige får nyanlända i stor utsträckning bestämma själva, vilket gör att de ofta koncentreras till städerna.

– De vi ser är att de som bosätter sig mer centralt har större chans att få jobb, så här är det några politiska mål som inte riktigt fungerar, sa han.

– Men vi ser också att de som bor på landsbygden eller på mindre orter har bättre levnadsvillkor vad gäller hälsa, bostad och liknande, sa Kristian Tronstad.

Men han påtalade samtidigt att skillnaden mellan landsbygden i Norge och Sverige är stora.

– I Norge har vi en lång kust där efterfrågan på arbetskraft är större än på landsbygden i Sverige, sa Kristian Tronstad.