Ny rapport: Vilka lämnas utanför? – om pandemiråden som blev svåra att följa

I rapporten kartläggs förklaringar till den höga infektionsgraden av Covid-19 bland personer med utländsk bakgrund i segregerade områden. Rapporten beskriver hur de socioekonomiska förhållandena i utsatta stadsdelar påverkar invånarnas möjlighet att följa rekommendationerna.

Nordregio samarbetar med Nordens välfärdscenter i projektet Nordisk samverkan om integration. Rapporten genomförs inom ramen för projektet, som är en del av Nordiska ministerrådets temasatsning kring integration av immigranter och flyktingar. I rapporten kartlägger Hjördís Rut Sigurjónsdóttir och hennes kollegor, potentiella förklaringar till den höga andelen smittade i utsatta områden i Oslo, Helsingfors, Köpenhamn, Stockholm och Malmö. Fallstudier med kvalitativa intervjuer genomfördes i Rinkeby och Rosengård i Sverige.

”Många lämnades utanför”
Genom intervjuerna framkommer det att människors livssituation – orsakad av socioekonomiska faktorer och segregation – snarare än förståelse kring viruset, har gjort det svårt att följa pandemiråden.
– I hela Norden ökade smittspridningen bland utrikes födda. Under en period var andelen smittade exempelvis åtta gånger högre bland vissa etniska grupper, jämfört med inrikes födda. Det här mönstret, att vissa grupper drabbas av högre smittspridning, ser vi i hela världen.

De flesta har fått information om pandemin, från sitt nordiska hemland, sitt ursprungsland eller från internationella medier. Påståenden om att brist på språkförståelse var orsaken till den oproportionerliga spridningen, har inte framträtt som den främsta anledningen till att pandemiråden inte efterföljts.
– Bristande språkförståelse och information gavs som en förenklad förklaring till den höga andelen smittade, medan man inte nämnde förklaringsmodeller med fokus på strukturella hinder orsakade av socioekonomiska faktorer.  Många i utsatta områden lämnades utanför, och fick lite erkännande från myndigheter när det gällde vilka utmaningar och vilka bristande möjligheter man hade att följa rekommendationerna.

”Stanna hemma, arbeta hemifrån”

Ett av få tillfällen som strukturella hinder bekräftades av Folkhälsomyndigheten i Sverige, var när rekommendationerna riktades till allmänheten om att undvika kommunala transportmedel – till förmån för de medborgare som behövde åka kollektivt, konstaterar Sigurjónsdóttir:
– Rådet signalerade medvetenhet kring ojämlika möjligheter att följa rekommendationerna, och lade ansvaret på de medborgare som de facto kunde följa råden.

Resultaten från fallstudiedistrikten Rinkeby och Rosengård i Sverige visar på flera faktorer som begränsade möjligheterna att hålla avstånd, stanna hemma, arbeta hemifrån, undvika att använda kollektivtrafik och få tillgång till information och hälsovård. Självisolering är svårare när man bor i flera generationer och trånga hushåll:
– Hushåll med åtta personer är inte ovanligt i utsatta områden. Trångboddhet är inget som går att lösa snabbt, men de evakueringsboenden som erbjöds i Sverige var för dyra vilket gjorde att de inte kunde utnyttjas av familjer med små ekonomiska resurser. I Norge var det få som kände till  möjligheten att få flytta till specifika evakueringshotell , enligt en rapport från OsloMet.

Att arbeta hemifrån är omöjligt för personer som arbetar inom service-, transport och hälsosektorn, sektorer där många har utländsk bakgrund. Att stanna hemma när man upplever symtom är svårt när man har en osäker arbetssituation, som för till exemple personer som arbetar inom gig-eknomin och personer med timavtal. Att undvika kollektivtrafik och rusningstid är svårt när man inte har resurser att använda andra transportmedel eller när man inte har möjlighet att påverka sin arbetstid, visar rapporten.

Digitala hinder för sjukvård

Att få tillgång till hälsovårdstjänster för att beställa test för Covid-19 online är svårt för personer som saknar Bank-Id. Detta utesluter också papperslösa migranter och hemlösa. Lokala aktörer, vårdgivare och organisationer har dock arbetat hårt för att underlätta tillgången till information, hälso- och sjukvård och support. Att få sjukvård kräver dock många digitala steg, säger Sigurjónsdóttir.
– Digitala hälsovårdstjänster exkluderar många i grupper som utrikes födda, äldre, hemlösa, papperslösa. Alla förväntas dessutom kunna navigera i olika digitala plattformar. Ett starkare samarbete mellan civilsamhället och vården hade troligen kunnat överbrygga flera hinder. Under pandemins gång har drop-in mottagningar för tester öppnat, i och med att medvetenheten om de digitala hindren ökade, men främst har vårdcentralerna i Rinkeby och Rosengård själva agerat för att möta befolkningens behov, direktiven kom inte från myndigheterna.

Lärdomar inför framtiden

Ur rapporten: “Medan de nordiska länderna länge har varit mästare i jämlikhet, har Covid-19-pandemin satt ett nytt ljus på samhällets strukturella orättvisor som är inneboende i våra samhällen. Pandemin avslöjar och påminner oss alltså om de allvarliga effekterna av segregering och ojämlika samhällen och kräver en närmare titt på den potentiella orättvisan.”
– Rapporten visar tydligt att tillgång till hälsa i Norden är ojämlik. Resultaten visar att segregationen och socioekonomiska faktorer skapar stora utmaningar och exkluderar delar av befolkningen. Och digitala hälsovårdstjänster gynnar vissa, inte alla. Civilsamhället behöver inkluderas i strategier och få mer resurser för att livsviktig information ska nå ut till hela befolkningen. Förhoppningen är att Norden lär av de misstag som begåtts så vi står bättre rustade i framtiden inför liknande utmaningar och kriser.

Författare till rapporten:
Hjördís Rut Sigurjónsdóttir, Dan Sigvardsson, Sandra Oliveira e Costa och Shinan Wang.